Staten som ägare?

När De grönas kongress samlas under Kristi Himmelfärdshelgen har man att ta ställning till principerna för statligt ägande.

Detta har alltid varit en ganska underordnad fråga för partiet, man har sett praktiskt på frågan. I vissa fall är statligt ägande naturligt och rent av nödvändigt eftersom det handlar om naturliga monopol, speciella naturtillgångar eller annat som kan uppfattas som viktigt av strategiska skäl.

Men nu föreslår partistyrelsen att partiet skall ta ett principiellt ställningstagande som går ut på att "det statliga ägandet i ett långt perspektiv bör minska". Så konstigt!

I en tid av globalisering, när det blir allt svårare att upprätthålla konkurrens och mångfald, föreslår de grönas ledning att staten skall minska sitt ägande av principiella skäl.

Det känns som om detta är väldigt dåligt tajmat. Nu om någonsin behövs det en motmakt mot de monopolitiska strävanden som det globala kapitalet ägnar sig åt där det går på tillväxtjakt utan hänsyn till nationella eller regionala intressen - än mindre lokala sådana. Det vi ser idag är en rå roffarkapitalism som är ljusår från en fungerande verklig marknadsekonomi. Etik ska vi inte prata om.

I själva verket har vi fått alltmer av blå planekonomi, där globala bolag har större ekonomi än många länder. Ogillade man socialistisk planekonomi, vilket de gröna alltid gjort, så bör man rimligen också ogilla den kapitalistiska planekonomi som vi nu alltmer drabbas av.

Det är ett märkligt synsätt när man tror att man räddar mångfald genom att sälja ut statliga företag till "medborgarna" eller till "goda spelare", trots att detta ägande på mindre än några år därefter kan ha samlats hos globala intressenter med kortsiktiga och skoningslösa vinstkrav.

Nog är det viktigare än någonsin att idag värna mångald, och etik, i ägandet. Och, hur märkligt det än kan låta, är staten en part som kan garantera just detta. En statligt ägd bank, ett statligt bolåneinstitut, en statligt tele- och elleverantör och ett staligt ägt el- och järnvägsnät är exempel på omistliga inslag på marknaden som annars totalt skulle domineras av bolag utan hemvist. Jag skulle också vilja se några starka offentligt ägda läkemedelsföretag vars målsättning är friska människor - inte beroende människor, vilket ju de övriga läkemedelsföretagen behöver för att ge mesta möjliga avkastning till sina ägare...

Det finns en naivitet hos många gröna tänkare som går ut på att vi med lagstiftning skall styra dessa enorma ekonomiska intressen. Men verkligheten visar på något annat: det är de stora ekonomiska intressena som styr lagstiftningen. Därför behövs också en del offentligt ägande!