söndag 21 september 2008

Besök på Wall Street - och i en skolaula i en liten stad i Sverige

Mitt besök på börsen på Wall Street i New York var en absurd upplevelse. Datasladdar som hängde löst, papper och engångstallrikar på golvet, konstgjorda masker på människor, ögon som avslöjade kokain. Skitigt, simpelt och på gränsen till något sjukt.

Jag tänkte på det när jag fick den där frågan i en skolaula under en valrörelse. Det var en liten tjej som frågade, frågan kommer jag att minnas så länge jag lever:

Finns det verkligen någon framtid?


Frågan kom så direkt och ärligt och sorgset att den brände fast ordentligt i mitt inre. Den unga flickan hade, under den formella frågestunden, ställt frågor om miljöförstöringen och de ekonomiska systemet. Jag hade försökt förklara så gott jag kunde. Jag lät som man ska låta, retoriskt övertygande och hoppingivande.

Nu stod hon framför mig. Hon var så naken. Hon var så allvarlig. Hon hade sorg inför framtiden. Det syntes i hennes ögon och hördes i hennes ord. Hon ville veta om hon någonsin skulle kunna ge någon trygghet till sina barn. Hon ville veta vad pengar egentligen är, vilken trygghet som finns i pengar. Vi pratade om de stora ekonomiska systemens trovärdighet innan jag drogs iväg till nästa föreställning i det som är så förvillande likt ett kringresande teatersällskap.

Vi har brevväxlat en del, den lilla tjejen i den stora aulan och jag. Jag har legat sömnlös och funderat, hennes sorg har följt mig. Genom hennes ögon och öron upplevde jag min egen självgående retorik som något jag tyckte hjärtligt illa om. Jag hade förmåga att gömma mig bakom orden, medan hon levde i dem.

Finns det någon ekonomisk trygghet? De stora internationella och nationella ekonomiska systemen bygger på anonymitet och avstånd. Där finns inga relationer, ingen ögonkontakt, ingen moral - de är självgående system som kan skena och gå under. Systemen hotas av finansiella sifferkrascher där penningvärden försvinner och verkligheten inte längre har ett penningekonomiskt värde. Banker och ekonomiska rådgivare är med och skapar en skräckhistoria, som Nick Leeson skriver i dagens SvD.

Vem kan lita på system som bygger på fiktiva värden? Vem kan lita på system som inte känner lokalt, regionalt eller ens nationell tillhörighet? Det var det hon skrev om, den lilla tjejen.

Pengar, konton, siffror. Vi måste börja räkna i andra sorter också. Det är ju egentligen så självklart. Är brödet slut och affären stängd spelar det ingen roll hur mycket pengar jag har och hur mycket siffror jag samlat. Vi har börjat förväxla pengar och siffror med verkliga resurser. Vi förlitar oss på den döda ekonomin och förnekar den levande. Den levande ekonomin bygger på solens strålar som de gröna växterna kan omvandla så att djur och människor kan leva. Den döda är de siffror som baseras ut i A-ekonomi.

Trygghet. Pengar ger ingen trygghet, pengar är symboler, värdet av dessa symboler bygger på förväntningar snarare än på verklighet. Det finns bara en enda trygghet, en enda säkerhet: det är självtillit och sociala nätverk i det ekologiskt hållbara samhället. Det har föga att göra med konton, siffror och investeringar i papper att göra. Att vara oberoende av maktcentra, att stå med båda fötterna i verkligheten istället för i symbolvärlden är det enda som kan ge trygghet.

Det blinda försvaret av ett ekonomiskt system som överlever på ständigt ökande konsumtion, finansierat genom lån, kan bara gå under. Det var ungefär så jag sa, den där gången på 90-talet i den stora aulan i den lilla staden. Försvaret kan föda den auktoritära kapitalismen: en stark centralistisk stat som skyddar kapitalet mot demokrati, löntagare och kriser, skriver Olle Svenning i dagens Aftonbladet. Tja, ungefär så. Botemedlet står inte att finna i de utvecklingsvägar som idag manifesteras, för vårt lilla lands räkning, i det röda eller blå laget. De är bara poler på samma utvecklingsväg. Vi måste bryta, skapa robust ekonomi baserad på verkliga värden, inte fiktiva drömmar om en evig tillväxt.

Aulan var tyst. Hon stod med rädsla och hopplöshet i ögonen och undrade om hon orkade leva. Vi brevväxlade några gånger. Jag skrev om hopp och möjligheter, om uppvaknande. Hon om tvivel och fångenskap. Hon lärde mig mycket. Nu är hon död. Hon tog sitt liv för att hon inte orkade med.

Hon var känslig, sa de som kände henne. Men det var inte så. Hon såg verkligheten och hon blev förtvivlad. Förtvivlad över allt från hur vi behandlar höns till de globala orättvisorna. Så långt in i hjärtat sorgsen över hur vi behandlar vår jord och våra barn.

Världen är sjuk, sa hon. Världen svarade med att påstå att hon var sjuk och känslig.

Jag saknar henne, den lilla tjejen med de sorgsna ögonen i den stora aulan. Jag har besökt hennes grav några gånger. Och jag minns henne starkare varje gång de förnumstiga ekonomiexperterna pratar sitt prat. Jag tänker på henne när jag hör Fredrik Reinfeldts uppmaning till oss, hans råd för att vi skall ta oss ur krisen: Fortsätt konsumera!

Vi förlitar oss på den döda ekonomin, och förnekar den levande, sa hon. Bättre kan det inte sägas.

(Första gången jag berättade om den lilla tjejen var på DN-debatt i mitten på 90-talet, sedan skrev jag om henne i min bok Svarta oliver och gröna drömmar).

17 kommentarer:

  1. Varje ord i dagens text, Birger, sitter som en spik i mitt inre.

    Och nu fundarar jag, hur dina motståndare i denna spalt skulle ha svarat flickan.

    Kanske skulle de säga just så, som vi alltid hör i dagens brus, men inlindat: Fortsätt konsumera!

    Gröna tankar

    SvaraRadera
  2. Finns det verkligen någon framtid?

    I Birger Schlaugs föreställningsvärld är den frågan absolut nödvändig. Men lämnar man den världen, med dess falska verklighetsbeskrivningar och alarmism, ter sig frågan märklig. Klart att det finns en framtid, och den är ljus! Den vetenskapliga revolutionen har precis startat, och vad den åstadkommit hittills bådar gott, mycket gott. Schlaug själv utnyttjar denna revolution till fullo, genom sitt bloggande. Vi använder dagligen och stundligen frukterna av denna revolution.

    Redan för 2000 år sedan levde människor som predikade världens undergång. I stället har vi fått se världens födelse. En makalös utveckling med människan i centrum. Om de människor som levde då, för 2000 år sedan, hade kunnat se världen av dag, hade de förmodligen trott att de kommit till Gudsriket, till himmelen. Så fantastisk har nämligen utvecklingen varit!

    Därmed inte sagt att det inte finns problem; det kommer det alltid att finnas i människans värld. Men vi har ingen anledning att låta vårt medvetande förmörkas av den avgrundslika pessimism som är Birger Schlaugs melodi och miljöpartiets födkrok i politiken.

    SvaraRadera
  3. Tredje gången i år du får mig att gråta, Birger.

    Jag blev hoppfullt aktiv i mp för bara ett par år sedan. Mp har dock "alltid" varit det självklara partiet för mig. Det äkta partiet. Nu är tyvärr spelen härskande även inom mp. Vårt partiprogram förtjänar något bättre. Något rakryggat. Vårt partiprogram förtjänar dig.

    Mittenpartisten

    SvaraRadera
  4. "Finns det någon ekonomisk trygghet? De stora internationella och nationella ekonomiska systemen bygger på anonymitet och avstånd. Där finns inga relationer, ingen ögonkontakt, ingen moral - de är självgående system som kan skena och gå under. Systemen hotas av finansiella sifferkrascher där penningvärden försvinner och verkligheten inte längre har ett penningekonomiskt värde."

    Värde är inte pengar. Värde är arbete, och förmågan att utföra arbete. Pengar är bara ett sätt att mäta värde.

    Trygghet är inte pengar. Trygghet är att veta att om man hamnar i knipa kommer man att få hjälp. Andra kommer att avsätta arbete för att hjälpa och skydda en.

    Detta kallas för solidaritet, och den försvagas varje dag i takt med att Sverige blir allt mindre homogent. Det kan vi tacka de 30 senaste årens politik för.

    SvaraRadera
  5. I materialisternas föreställningsvärld snackar Schlaug bara en massa goja.

    Men, de verkliga gojasnackarna finns annars just inom materialismens församling. De tål inte, att vi ifrågasätter deras "katedraler" i form av väldiga varuhus. De tål inte, att någon kickar på konsumismen. Det är ju rena gudsriket enligt deras sätt att mäta livskvalité.

    SvaraRadera
  6. Sparka verbalt på varuhusen om du vill. Du kan till och med låta bli att handla där.

    Vi andra bryr oss inte, så please go ahead!

    SvaraRadera
  7. Tack !
    Jag tycker också att den är skrämmande, den tid vi lever i. Många med mig säger likadant, det är hårt och omänskligt och handlar endast om pengar.
    Man ser sig om och vet inte vart man ska ta vägen om man inte vill åka med på den hårda omänskliga resan av konsumtion, konton, siffror, prestera, prestera, arbeta, konsumera, låna, köp...
    Man vill tränga ihop alla i storstäder och stänga igen landsbygd ?!
    Vad ska ge oss mat när bubblan spricker, vilka djur ska föda detta land då ?
    Detta land utan landsbygd !
    Jag tror att jag aldrig mer vill rösta i ett val igen !
    Tack för din blogg och dina ord.

    SvaraRadera
  8. Om Marie inte märkt det skär bönderna guld med täljkniv på grund av de högre matpriserna.

    Den svenska landsbygdens död är betydligt överdriven.

    SvaraRadera
  9. Arvid , du måste missuppfattat konceptet blogg.
    Det här är inget chatforum eller debattforum, vill du tycka om andras åsikter får du vända dig till ett sådant.
    På en blogg kommenterar man blöggskribentens inlägg !

    SvaraRadera
  10. förlåt .. bloggskribentens inlägg.. skulle det stå, givetvis.

    SvaraRadera
  11. Såvitt jag vet är det helt normalt att diskutera varandras ståndpunkter i en kommentarsfältet på en blogg. Om Birger inte vill att så ska ske lär han påpeka det, och hittils har han inte gett mig några reprimander.

    Men det är ju ganska slående att du istället för att bemöta min argumentation med något slags egen faktabaserad argumentation istället angriper själva det faktum att jag kommenterar dina konstiga idéer.

    SvaraRadera
  12. Men det är ju ofta miljörörelsen som sprider dessa domedagsprofetior. Klimathysterin är det senaste exemplet. En del skolbarn tror på allvar att jorden ska gå under bara för vi släpper ut lite koldioxid.

    Den övergripande trenden är att miljön bara blir bättre och bättre, men det talar ni ju aldrig om. Läs någon bok av Johan Norberg, tex. "Till världskapitalismens försvar". Missa inte kapitlet som heter "Både guld och gröna skogor" Sid. 199. Boken finns att ladda ner som PDF här.

    SvaraRadera
  13. Det där med att böndern skär guld med täljkniv kan ifrågasättas. Snarare driver man de få som finns kvar allt hårdare och hårdare med prispiskan, så hårt att de som finns kvar tvingas bruka mycket stora arealer med hård arbetsinsats för låg avkastning. Maten är billigare än vad bönder, mar och kreatur klarar av.

    Det är en process som liknar de prosesser som i övrigt verkar inom arbets- och näringsliv, och det är långt ifrån alltid som den är till nytta och glädje. Oftast leder den till utslagning och regelbundet återkommande ekonomiska sammanbrott.

    Peter

    SvaraRadera
  14. Mina släktingar är bönder och tro mig, det har blivit lönsamt att bruka jorden igen. Tacka kineserna som vill äta kött och driver upp efterfrågan på spannmål (vilket används som djurfoder).

    SvaraRadera
  15. 16:50 menar att bönderna tvingas bruka allt större arealer.
    Detta stämmer inte.
    Om bönderna kunde lära sig att hålla ihop och kräva betalt istället för att försöka äta ut grannen och skaffa sig mera arbete till allt lägre timpenning. Menar att felet inte helt är den enskilde bondens utan lika mycket de ekonomiska föreningarnas som hela tiden sjunger större och större.
    "Rationaliseringen" har dessutom lett till att lantbruket är en så liten del av väljarkåren att de inte har något politiskt inflytande
    För en förbättring krävs dock ett nytänkande. Inte lätt åstadkomma.

    SvaraRadera
  16. Kul att höra kloka dig i kvällens Agenda, Birger.

    SvaraRadera
  17. Neoliberal Agenda, om du köper Johan Norbergs beskrivning om miljön så har du nog en del kvar att lära. Det är sant att miljön i dem välbärgade länderna i ett fåtal aspekter har blivit bättre. Detta gäller t.ex. kväve och svaveloxidutsläpp. Detta är dock bara en bråkdel av vad som kan räkas som miljöproblem. Om du istället vill ha en lite mer utförlig beskrivning om tillståndet för världens miljö skulle jag rekommendera dig att läsa Millennium Ecosystem Assessment eller GEO4 båda utgivna av FN. Eller varför inte den senaste IPCC rapporten. Återkom gärna med analys efter detta.

    För övrigt ett lysande inlägg av Birger!

    Anton

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.