torsdag 3 maj 2007

Sjukdagar minskar, sjukdomar ökar och religionen är konsumism.

Har ni tänkt på att det i den politiska debatten numera mest talas om sjukdagar. Inte om sjukdomar.

600.000 människor äter idag antidepressiva medel för att stå ut. De flesta arbetar. Inga sjukdagar där inte. Anders Borg och Pär Nuder kan andas ut.

Så kan välfärdssamhällets statistik ljuga när människan reduceras till en ekonomisk varelse: kan du bara producera, lille vän, så är allt bra. Kan du dessutom konsumera duktigt är allt jättebra.

Och politiker kan stoltsera med fina siffror. Att den biologiska och sociala varelsen måste medicinera, för att stå ut med sitt liv, är ointressant.

Det är detta som kallas reduktion av människan.

Det kan bara ske i ett samhälle där den dominerande ideologin är: ekonomism. Och där religionen är: konsumism. Och där politiker är: visionslösa.

Skulle detta möjligen kunna vara ett tema för ett politiskt parti? Eller är det för besvärande?

8 kommentarer:

  1. Jag har arbetat inom IT-branschen i 15 år och sett företag efter företag berövas sina visioner av ekonomer. Det fanns faktiskt en tid då den här branschen var lite innovativ och modig, men dessa dagar är över. Nu lyssnar jag på politiker på teve och känner igen tongångarna, det är samma tugg som ekonomerna på vårt företag har kört ner i halsen på oss. Istället för vision, statistik. Ett tema? Helt klart.

    SvaraRadera
  2. De gröna har tappat visionerna och jag hör ingen skillnad mellan miljöpartiet och sossar eller andra partier. Jag var på ett politiskt möte Birger hade i Örebro för många år sedan och det var upplyftande för där fanns visionerna med hela tiden som den gröna tråden. Det saknas nu i all "realpolitik".

    SvaraRadera
  3. Ett politiskt parti med detta tema finns det verkligen behov av i dagens samhälle!

    SvaraRadera
  4. Men det är ju samma sak som att säga att man är sjuk om man har ont i benet, men får värktabletter så man slipper ont. Då är man inte sjuk längre, kan jobba och leva sitt liv. Så sjukdagar är helt rätt sätt att mäta, sedan huruvida vi fungerar i samhället med eller utan värktabletter eller lyckopiller spelar ingen roll. Bara vi fungerar. Så Birgers resonerande håller inte. Om vi äter morötter från bonden eller något från Astra Zeneca för att hålla oss vid liv spelar väl ingen roll?

    SvaraRadera
  5. "Reduktion av människan"
    Intressant uttryck. Det måste jag fundera mer på.
    Är det därför folk mår dåligt? För att de är reducerade som människor?
    För att de inte tillåts vara människor fullt ut? Så att de inte orkar vara lyckliga?
    Det var det där med olyckliga kärleken till den rådande tidsandan.

    SvaraRadera
  6. Hej Toy-åta!

    Det beror helt klart på vilken grundsyn man har. Jag är inte intresserad av att reducera min existens enbart till produktion/konsumtion och därför anser jag att det är stor skillnad på att vara frisk och att vara tvungen att äta läkemedel för att överleva dagen.

    Jag tycker att det är aningen förmätet av dig att påstå att Birgers resonerande "inte håller". Däremot kan du ju absolut skriva att du inte håller med om vad han skriver.

    SvaraRadera
  7. Med "religionen är konsumism" sätter Birger fingret på en öm punkt.

    Med anledning av att Birger i ovanstående inlägg tar upp Luther påminner jag om vad Luther skriver apropå det första av de tio buden: "Vad menar man egentligen med att ha en Gud, och vad innebär begreppet Gud? Svaret är följande: din Gud kallas den eller det som du förväntar dig allt gott av och som du tar din tillflykt till när du är i nöd. Att ha en Gud är alltså inget annat än att av hjärtat förtrösta och tro på den eller det man sätter högst i tillvaron. Som jag så ofta sagt är det bara våra hjärtans förtröstan och tro som avgör vad vi har för Gud eller avgud."

    Med konsumismen som religion är pengar den eller det som människor förväntar sig allt gott av och som man tar sin tillflykt till när man är i nöd. Pengar är det som i vårt samhälle allt som oftast sätter högst i tillvaron. "Med bara lite mer pengar kan min lycka köpas i form saker som tryggar min identitet. Med bara lite mer pengar behöver jag inte oroa mig för framtiden. En lottvinst löser problemen" o.s.v. Men pengaguden är död, stum och tömmer människor på energi och livsglädje.

    Den ständigt pågående samhälleliga uppmuntran till konsumtionens jakt efter pengaguden har, som Birger beskriver, sina betänkliga baksidor. Visst, samhällsekonomin i all ära - men till vilket mänskligt pris? Att pengar är vårt samhälles Gud bekräftas av den ihärdighet med vilken den renodlade ekonomismens principer försvaras. Varje alternativ verklighetsbeskrivning angrips med en ihärdighet som endast den religiöst övertygade fanatikern kan uppbåda. Men när människor - d.v.s. vi - bryts ner i rådande system, borde det då inte finnas utrymme för självkritik och konstruktiv omformulering?

    SvaraRadera
  8. Självkritik och konstruktiv omformulering... Jo. När miljöpartiet var yngre - jag var språkrör några vändor - så var det centrala budskapet just kritiken av konsumismen som ideologi. Det löpte som en röd - fl´låt grön - tråd i de tusentalet offentliga möten etc jag hade. Tyvärr känner jag att det försvunnit alltmer i den gröna retoriken och analysen, vilket gör mig lite sorgsen.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.