
Har ni tänkt på att det i den politiska debatten numera mest talas om sjukdagar. Inte om sjukdomar.
600.000 människor äter idag antidepressiva medel för att stå ut. De flesta arbetar. Inga sjukdagar där inte. Anders Borg och Pär Nuder kan andas ut.
Så kan välfärdssamhällets statistik ljuga när människan reduceras till en ekonomisk varelse: kan du bara producera, lille vän, så är allt bra. Kan du dessutom konsumera duktigt är allt jättebra.
Och politiker kan stoltsera med fina siffror. Att den biologiska och sociala varelsen måste medicinera, för att stå ut med sitt liv, är ointressant.
Det är detta som kallas reduktion av människan.
Det kan bara ske i ett samhälle där den dominerande ideologin är:
ekonomism. Och där religionen är:
konsumism. Och där politiker är:
visionslösa.
Skulle detta möjligen kunna vara ett tema för ett politiskt parti? Eller är det för besvärande?