Erika har vaknat upp och ser med båda ögonen...

Klicka och lyssna...

Så har då Erika Bjerström vaknat upp ur sin klimatslummer... Plötsligt inser hon att klimatkrisen inte kan lösas bara genom att industrin lägger om.Vi medborgare har ett ansvar. Den tanken har ju inte minst vänsterfolk velat bortse från.

På den andra sidan står borgare som anser att det är just individen som har ansvar. Båda sidor smiter undan utifrån sina ideologiska plattformar. Som grön inser jag att det är såväl politiken/näringslivet som medborgarna som har ansvar.

Jag har varit fly förbannad på Erika för den legitimering av hon bidragit till för att medborgarna/individerna skall kunna finna argument för att leva som vanligt istället för att inse vad det handlar om.

Nu meddelar hon äntligen: "Jag har i flera analyser genom åren lyft att klimatkrisen inte kan lösas på individnivå. Att det är fel att ”privatisera” klimatkrisen , att prata om flygskam. Men jag börjar inse att jag haft fel. Industrier har fortfarande stort ansvar och den gröna omställningen pågår. Men utan större engagemang från privatpersoner är vi chanslösa."

Det tog tid innan hon kom dit. Därmed är hon, som en av Sveriges viktigaste klimatinformatörer, varit medansvarig för att det är som illa som det är. Jag avser inte att förlåta henne.

Hon skriver och säger:

"De av oss svenskar som har en månadslön på över 32 000 kronor tillhör jordens rikaste tio procent som står för 52 procent av utsläppen. 

Vi ligger globalt sett mycket högt när det gäller koldioxidavtryck per capita, nio ton CO2e per person (enligt Naturvårdsverkets beräkningar) mot det globala sex ton per person, strax efter medborgare i USA och Gulf-staterna, enligt Världsbanken.

De inte så smickrande siffrorna för oss svenskar har blivit synliga eftersom man numera räknar in så kallade konsumtionsbaserade utsläpp  som leder till utsläpp utomlands, som våra flygresor och vad vi importerar."

Problemet för Erika och andra är att vi är många som länge utgått från de konsumtionsbaserade utsläppen. Men det har inte varit bekvämt, för det medför att vi pläderar för ändrad livsstil. Något varenda partiledare vägrat att göra i partiledardebatt efter partiledardebatt.
 

Forskarna pekar på att vi gärna lurar oss själva. Vi - i bemärkelsen de flesta av oss i egenskap av befolkning - gör gärna uppoffringar med låg personlig kostnad, som att köpa ekologisk gurka eller sopsortera.

Erika skriver; "Men vi vill inte avstå från flygresan utomlands eller byta ner oss och bo mindre för att spara el. Vi saknar kunskap om hur stora utsläpp vi genererar, hur många vet om att man behöver sopsortera i tjugo år för att spara in en resa till Thailand?"

Senaste månaden har flygandet ökat, meddelar Ekonomiekot. Man presenterar det som något positivt för ekonomin. Och har därmed inte begripet vad ordet betyder.

Nobelpris - dags för Ngũgĩ wa Thiong'o

Hösten har sina sidor. Förutom att alla hängrännor skall rensas, taken ses över och landen förberedas för vintern så avslöjas vilka som får nobelpris. Vilket är något som fascinerar mig. 

Självfallet kommer jag även i år att hoppas på Ngũgĩ wa Thiong'o när det gäller Nobelpriset i litteratur. Motiveringen till det längst ner i det här inlägget.

Jag gillar nobelpris som vänder upp och ner på gamla "sanningar". Priser för sådant som förr ansetts som fantasifoster och flum uppskattas särskilt. 

Mina lärare i Norra Latin hade skakat på huvudet om någon obstinat elev påstått sådant som att t ex fotoner kan hålla kontakt med varandra trots enorma avstånd, att det finns något som färdas fortare än ljuset (om än bara några nanosekunder), att universum växer ut i det som inte existerar, att celler kan återvinna sina egna beståndsdelar för att bygga upp sin funktion igen eller sådant som graféns magiska egenskaper - en enda kolatom tjockt material som är hundra gånger starkare än stål.

Lärarna talade ofta om sunt förnuft, och det ovanstående tillhör inte det som de skulle ansett gå under den benämningen. Snarare under begreppet magi.

Kanske hade dom också varit uppbragta om någon påstått att vi allmänt gick om kring med gener från neandertalarna.Vilket kanske än idag andre vice talman i riksdagen blir. Hon är ju mer benägen att tro på skapelseberättelsen i Bibeln.

 

Skapelseberättelse - och magi - spelar också stor roll i den blivande nobelpristagaren (om jag får bestämma) Ngũgĩ wa Thng'os bok Floden mellan bergen.

 

Kenya. 1920-talet. Det är platsen och tiden det handlar om. Mellan två åsar rinner en flod. Nog har det funnits konflikter mellan byarna på åsarna förr, redan deras skapelsemyt innehåller en dualistisk urscen. Som gjort för kolonialmakten att spela ut. Och det gör man.

Vem skall träda fram som den store ledaren i en tid när de vita gör allt större anspråk på land och beslutsrätt? Hur ska gikurufolket bemöta detta, vad kan man ta till sig av de vita männens kunskap och magi utan att förlora sin identitet?

Omskärelse för att bli riktig kvinna och man, kan riter reduceras och till vilket pris i så fall? Kan man utrota könsstympning utan att förstå den djupare mening som riten innebär, måste man inte ersätta riter med andra riter som ger identitet?

Huvudpersonen Waiyakis söker en tredje väg, är uppslukad av idén om att sprida kunskap genom bygge av allt fler skolor, fria från missionärernas allt strängare krav. Han bär på en historia som ställer krav. Förälskad i en kvinna från den andra åsen, dotter till en far som gjort de vita missionärernas budskap till sitt. Kamp om makt, där en tredje ståndpunkt bara kan leda till en sak.

Det är som om Ngũgĩ wa Thiong'o vill spara på orden, inte vill ta läsarens tid i anspråk med onödiga ord och meningar och stycken. Men så återkommer han gång efter annan till kärnan. Kolonialism och missionerande utan vare sig hänsyn eller förståelse för den historia som ligger till grund för de samhällen som invaderas. Så skapas konflikter där tidigare fred funnits.

Tycker mig förstå att det är flera parter som också idag, här i vår del av världen, som skapar konflikter snarare än att lösa konflikter. Det blir lätt så när krigsretorik får breda ut sig så att vi talar mer om krig än om fred, mer om upprustning än om nedrustning, mer om skapande säkerhet genom att gadda ihop sig än genom att söka gemensam säkerhet.

Höghastighetståg stoppas

Den tillträdande regeringen tänker stoppa höghastighetsbanorna. Jag har lite svårt att bli upprörd. 

Skrev redan den 30 augusti 2012, efter det att Alliansregering lagt sitt första förslag på investeringar i järnvägen: "Till min oförställda glädje gick man inte på MP:s linje om så kallade höghastighetståg utan sansade sig och satsade på mer konventionell räls där framtida tågset kan vandra fram med en hygglig bit över 25 mil i timmen."

 

Vadan detta? Jag som gillar tåg, är kritisk till flygandet och tar klimatfrågan på allvar... 

 

Jo, så här: 

 

1. Jag ogillar att det skapas nya barriärer genom naturen, och höghastighetstågen skulle skapa sådana. Marken, skogarna och fälten är inte bara till för människans rätt att färdas fort - andra arter bör ha rätt att röra sig fritt. 

 

2. Det handlar inte bara om fysiska barriärer, utan även om ljudbarriärer. 

 

3. I en värld där krigshandlingar privatiseras och hybridkrig är i växande är det dessutom korkat att förneka att järnvägen är oerhört sårbar och nästan omöjlig att hålla skyddad. Tre sprängningar i någon skog och nästan ingen kommer att vilja åka tåg igen. Mer än 200 miljarder bortkastade. Lågt räknat.

 

4. Den som bortser från den enorma materialmängd - inte minst stål och många miljoner ton cement - tycka leva kvar i tron att fossilsamhället kan ersättas av materialsamhället (förutom att skapa nya barriärer i naturen) och ändå kallas "grön omställning". 

 

5. De klimatrelaterade utsläpp som skulle bli följden av utbyggnad tar för övrigt åtskilliga år att "spara in" - och den tiden har vi ju inte med tanke på att utsläppen ska vara nere i noll om några få år om vi ska göra vår del för att uppfylla klimatmålen. 

 

6. De som förordat höghastighetsbanorna och samtidigt vill ta klimatfrågan på allvar har inte lagt minsta lilla förslag på vad som skall dras ner på för att balansera de ökade utsläppen från bygget. Kort sagt: retoriken har varit falsk. 

 

7. Rent filosofiskt ifrågasätter jag också vårt "behov" av att ta oss fram så förbannat fort. Tåg som klarar drygt 25 mil i timmen är helt okej om de håller tiden, är bekväma, lätta att boka och har bra service och smidiga övergångar till andra tåg och bussar. 

 

8. Det finns dessutom en tidsfaktor. Skulle höghastighetsbanor byggas skulle detta inletts för ett kvarts sekel sedan. Att nu börja bygga innebär att banorna - efter alla markstrider, överklaganden och miljöärenden - kan bli klara om kanske 25 år. 

 

Då är tekniken förmodligen helt överspelad - och samhället kan ha en helt annat norm när det gäller hur vi lever. Kommer vi att ha så bråttom? Eller är tiden då "större-snabbare-mer" utbytt mot något helt annat? Skulle tro det. Människan utvecklas ju... 

 

Eller blir vi bara dummare och dummare i tron att vi sparar tid genom att färdas fort? På vilket konto sätter vi i så fall in den sparade tiden?

 

Kommer ens höghastighetsbanor att medföra att alla dessa ping-pong resor för sammanträden fortsätter när så många av dem kan ersättas av distansmöten? 

 

Det är ju inte heller så att alla gröna är entusiastiska för höghastighetståg. De så kallade ekomodernisterna - som tror att miljö och klimat bara kan skyddas genom ständig ekonomisk tillväxt - gillar som princip höghastighetståg. 

 

Vi som inte bekänner oss till den naiva ekomodernismen är tvivlande. MP:s ledning gillar höghastighetståg, de har gjort det till en symbolfråga för grön modernism. Det parti som skapades av avhoppade miljöpartister - Partiet Vändpunkt - är däremot emot satsningarna. Klokt av dem!

 

Frågan som bör ställas är: Vad ska vi ha samhället till? Vad ska vi ha våra liv till? Ska allt underställas idén om att varva upp, växla upp och köra fortare? Är det inte tid för att istället varav ner, växla ner och se vart vi kör.

Biden bör hålla sig borta

Vissa åtgärder passar sig väldigt dåligt. En sådan vore att USA ska undersöka läckorna i de förmodat sprängda gasledningarna.

Av flera skäl bör Biden hålla sig borta.

För det första skulle amerikansk närvaro genast sätta igång de vanliga konspirationsteoretikerna på temat "CIA döljer sådant som pekar på USA som ansvarig för  sprängningen".

För det andra att USA är en part i målet och har en historia som på ett sätt liknar Rysslands: lögner och manipulation är delar av gällande strategi. Det är därför man hävdade att det fanns massförstörelsevapen i Irak som motiverade ett militärt anfall med förödande effekter. Det är därför man avlyssnat europeiska ledares telefoner - inte minst Merkels.

För det tredje är USA en vinnare som gasleverantör om gasledningarna långsiktigt är utslagna även efter det att Putin försvunnit från scenen. USA levererar naturgas till EU som motsvarar den mängd som kunnat levereras i en av gasledningarna.

Så låt nu Danmark och Sverige sköta det här. USA och Ryssland har inte där att göra, även om det lär vara svårt att hålla Ryssland borta med tanke på att det är en rysk ledning.

Dessutom bör granskningen ske utan färdiga förställningar om vad som hänt och vilka som är ansvariga. Även det mest osannolika bör utredas, gäller allt från misstag vid undervattensverksamhet inom ramen för militär övning till miljöorganisationers eventuella försök att stoppa framtida gasleveranser av klimatskäl.

Vänd och vrid på alla stenar. Utgå inte från att målet är att hitta kopplingar till Ryssland, hittas sådana så lär de hittas ändå.

Skitiga stövlar

Kom just hem från en skogspromenad. En stövel var riktigt skitig. En skitstövel. Vilket fick mig att tänka på att Expressen plötsligt gjort Hanif Bali till skribent på ledarsidan. Och i en intervju visar chefen för SD:s medier - Dick Erixon - vad han står för, kolla här. 

 

Fördelen med stövlar som blivit skitiga under en höstvandring är att de är lätta att tvätta av.

Överfall, goda misstag och Mahler

Hösten överföll mig igår när jag steg ut på trappan tidig morgon. Den där höstkylan, lite fuktig, lite påträngande som en klängig halvfull person på puben som fått för sig att jag är Lennart Daléus som hon älskat på avstånd ända sedan folkomröstningen om kärnkraft. Lennart var ledare för Linje 3.

Jag har förresten på en pub på Centralen i Stockholm också blivit anklagad för att vara gamle folkpartiledaren Bengt Westerberg. Den anfallande avsåg att slå just Bengt Westerberg på käften för något han sagt. Jag förnekade denna identitet, han blev alltmer förbannad innan han insåg misstaget och bjöd på en öl med motivet att mig hade han minsann alltid uppskattat.

Det är inte långt mellan en smäll på käften och en vänskaplig öl. I stort sett bara några sekunder. Det är inte långt mellan en snepussande beundrare och ett besviket konstaterade att inte vara den som pussen var ämnad för.

I båda fallen var det en fördel att vara den jag är. Vad nu detta har med den överfallande hösten att göra. Annat än att det handlar om överfall.

Satte mig på altanen, solen hade taggat upp och värmde lite grand. På bordet bredvid låg DN, Filter och Råd&Rön. En hare skuttade förbi, ointresserad av fallfrukten som låg som ett dåligt samvete. Hjortarna är utestängda - förr hade de fri tillgång till trädgården på ett haveristiskt sätt. Höstens fallfrukt försvann, liksom vårens tidiga blommor. Och de gamla tujorna formades på ett sätt som imponerade på många gäster...

Plötsligt längtade jag efter Mahlers symfoni nummer 9. Lyssnade och bliv lycklig, lika lycklig som jag varit flera gånger den senaste veckan eftersom det är första gångerna på fem år jag kunnat sova i en säng utan att ha smärta till den milda grad att jag fått sätta mig i en fåtölj och försöka sova. 

Den senaste operationen - den sista? - var en välsignelse, hade dessutom tur att på grund av misstag från regionen hamna där en mycket skicklig och sympatisk kirurg jobbade. Irriterande misstag ska man inte förkasta...

Efter att lyssnat på Mahler blev det att ta hand om äpplen, nu att hem-musta. Köket är som det är så här års, fullt av grönsaker, frukt, ångkok, dofter.

Mahlers symfoni? Jo, det här stycket, vet inte om längtan efter det kom av hösten eller världsläget eller hoppet om vår, kanotfärd och varm mossa i skogen.

Klicka och njut... en i mitt kommentarsfält på Facebook avskydde fioler pga faderns gnidande på en sådan under hennes barndom. Mina barn övade fiol, men det avskräckte mig inte trots det första årets gnissel...:-)

Tjuvarnas jul

 

Jaha, då har Putinregimen annekterat östra delar av Ukraina som nu påstås tillhöra Ryssland. Fest på Röda Torget. Hoppas inte hela "festen" slutar med ett fyrverkeri av kärnvapen.

 

Ryssar flyr- med rätta - landet för att slippa bli indragna i det groteska kriget. Vilket väl ytterligare är ett bevis på att vi inte ska prata om "ryssen" som ett generellt begrepp. 

 

Även ryssar vill ha fred, yttrandefrihet och liv där de kan älska, gråta, sträva, hoppas och ge sina barn ett liv som är bättre än de själva haft. Människor har under tsartiden, under Stalintiden, under snart sagt alla tider levt under förtryck. 

 

Må det bli bättre när Putinregimen faller. Och då må inte västvärlden ge sig in med sina ekonomiska "rådgivare" och ställa till så in i h-e mycket elände som de gjorde förra gången det fanns en glipa där demokratin syntes.

Snillen spekulerar

 

Livslögner

Vildanden, av Henrik Ibsen, går på Göteborgs Stadsteater.

Vildanden, av Ibsen, är en av mina favoritpjäser. Nu på Göteborgs Stadsteater. Men också i en lysande version från 1989 på SVT Play. Frågan som ställs är: ska man ta ifrån livslögnen från en människa? 

 

Ibland kan det få katastrofala följder... Men det kan också vara katastrofalt att leva i en livslögn - en omhuldad livslögn inom politiken är till exempel att grön tillväxt är möjlig.

 

En annan livslögn är att det är en mänsklig rättighet att ha ett spa i trädgården... Och att rätten att använda elen till att värma upp en sådan skulle vara större än skyldigheten att låta bli för att elen ska räcka till det nödvändiga. Livslögn är att leva med tron att begär är detsamma som behov.

 

Så ser världen på oss nuförtiden.... och hur ska vi se på bubblorna i vattnet?

... hoppas de (du??) som röstat på SD är nöjda med utfallet. Marine Le Pen är det i alla fall.

Många av världens stora medier har nästan chockade noterat samma sak som hon gör, nämligen att Sverige numera ingår i samma partipolitiska härad som länder som uppfattas som avskräckande exempel, fast än värre: 

Sverige har snart en regering som bygger på ett parti med rötter i nazismen. Världen tittar storögt på vad som händer, i Sverige rycker de flesta på axlarna och ser inte vad de ser som betraktar oss från utsidan ser.

Och vi tittar på bubblor i havet... och bubblor i debatten. Tanken att det skulle vara USA som sprängt gasledningarna, allt enligt Joe Bidens hot, vänder upp och mer på det mesta i den offentliga debatten. Eller Ukraina som vill skada de alternativ som finns till ledningarna genom Ukraina. Eller Ryssland som ägnar sig åt självskadebeteende. 

Problemet för Sverige, som ansöker om medlemskap i Nato och samarbetar allt mer intensivt med USA, vore nog värst om Joe Bilden beordrat det han lovat: att förstöra Stream 2.

Frågan är om Sveriges regering och Försvarsmakt någonsin skulle berätta något sådant om de skulle få bevis för det. Det skulle ju vända upp och ner på hela debatten, på samma sätt som det skulle ha vänt upp och ner på debatten om Marin Nytt hade rätt - vilket jag är övertygad om att de hade - när det i en artikel berättades att svenska skärgården var en motorväg för Natos ubåtar medan Sverige letade efter sovjetiska ubåtar och Carl Bildt startade sin karriär på just den jakten...

Hur som helst: om gasledningarna vet vi ingenting.

 

Har den kollektiva glömskan tagit över...?

Från dagens krönika:

Plötsligt tänker jag på Harry Martinsson. Aniara och allt det där. I hans universum överlever alla minnen, de överförs till det kosmiska minnet. Låter ju fint, även om vetenskapen ifrågasätter den tanken.

Kan rädslor – dom är berättigade! – också ta vägen någonstans? Överförs dom också till den stora kosmiska rädslan i Martinssons universum?

Universum är inte bara är underligare än vi föreställer oss, det är förmodligen underligare än vi kan föreställa oss. Det är människans inre också. Underligare än vi kan föreställa oss, eller i vart fall nästan. För mycket kan vi nog föreställa oss.

Tänker på det när jag hör resultatet från valet i Italien. Märkligt – vanligen goda människor som väljer att rösta på parti med rötter i fascismen. Eller med rötter i nazismen, som i Sverige.

Läs hela här:

"Tänk om Harry Martinsson hade rätt … Minnen från historien sveps upp i universum för att aldrig mer återkomma. Den kollektiva glömskan har tagit över. Historielösheten som norm. … Då ligger vi illa till. Och då behövs en grön omstart. Inte en omfamning av det som är."

En fundering dagen efter valet i Italien när äppeldoften ligger söt och tung

 

Kanoten klyver vattenytan. Stilla. Tyst. Så smyger en lång våg fram över den annars dovt spegelblanka
vattenytan.

Kylan drar in. Drar på en tröja till. Mörkret faller. Enstaka ljus från fönster långt därborta. Stjärnorna kryper inpå som om himlen välver sig allt närmare vattenspegeln. 

 

Därute under stjärnorna, i tystnaden, i de monotona rörelserna kommer minnen farande, minnen av sorg och glädje. Dofter, färger, ljud som lagrats smyger fram lika stilla som den där långa vågen. 

 

Tänker på åren med politiken och alla de där maskerna som så lätt växer in i huden och förvandlar oss till något sämre än vi egentligen är. Vi putsar på de där förbannade maskerna, hivar upp dem till segel och gör dem till roder för våra liv. 

 

Det är väl likadant lite överallt. Maskerna reducerar oss, gör att vi ägnar oss mer åt inbördes kamp än åt inbördes hjälp, mer åt att glädjas åt andras fall än åt andras framgång, mer åt att sätta oss själva i centrum än de mål vi påstår oss arbeta för. 

 

Vi intar våra roller och glömmer att den enda riktiga rollen vi har är rollen som människa på den här lilla planeten i det stora kosmos. 

 

Vi försvarar det vi vet är fel, i byråkratins eller företagets eller organisationens tjänst förvandlas vi till rollspelande pajasar vars uppgift blir att leverera argument, svar och åsikter som vi har betalt för att leverera. 

 

Den som vägrar är olydig. I roller förväntas vi försvara vapensmuggling, bedrägerier, manipulation, den politiska lögnen, vad som helst. För den goda sakens skull, för jobbens skull, för vinsternas skull, för hederns skull - ja, inte den egna hedern utan för den heder som kan kopplas till Ericsson, Bofors, SSU eller nationen Sverige. 

 

Skrev någon gång: "Kanske blir vi så uppvarvade av våra roller att vi jagar själen ur våra kroppar."

Vad nu själ är.

 

I Harry Martinssons universum överlever alla minnen, överförs till det kosmiska minnet. Låter ju fint, även om vetenskapen ifrågasätter den tanken. 

 

Kan rädslor också ta vägen någonstans - överförs de till den stora kosmiska rädslan i Martinssons universum? Tar kärlek vägen någonstans - överförs den till den kosmiska kärleken? Kanske är det det som kallas Gud? Vem vet? 

 

Universum inte bara är underligare än vi föreställer oss, det är förmodligen underligare än vi kan föreställa oss. Det är människans inre också. Underligare än vi kan föreställa oss, eller i vart fall nästan. För mycket kan vi nog föreställa oss.

 

Tänker på det när jag hör resultatet från valet i Italien. Märkligt - vanligen goda människor som väljer att rösta på parti med rötter i fascismen. Eller, som i Sverige, med rötter i nazismen. 

 

Möjligen har den kollektiva glömskan tagit över, minnen från historien svepts upp i universum för att aldrig mer återkomma. 

 

Historielösheten som norm...

Då ligger vi illa till. 

 

Den söta doften av höstens äpplen ligger tung när jag vandrat upp från stranden, in i trädgården. Stel i ryggen, snäppet värre än förra året. Det är väl så det är.

Förläng sommaren med Tribunalen...

Lyssna på Soundcloud eller Spotyfi.

 

Tillvänjningen och Nato

Gomorron! Tillvänjning har sina sidor - ibland vackra, ibland tragiska, ibland farliga.

Att stilla vänja sig vid smaker, dofter, relationer, förhållanden och nya normer för vad som är det "naturliga".

Tillvänjning kan också beskrivas som ett sluttande plan. Inom politiken är det viktigt att ta upp människor på det sluttande planet om man vill skapa en ny norm, det nya "naturliga", det nya självklara. 

I Natodebatten har det sluttande planet varit oerhört effektivt. I det här fallet har det gällt att hålla truten om vad hela konceptet Nato innebär, bara släppa de harmlösa eller positiva bitarna.

Huruvida politiker blåljuger eller om de själva är vilseförda vet jag inte, det är nog blandad kompott. Ledande politiker kanske känner ett ansvar för att hålla borta viss information för att underlätta för sina lokala partimedlemmar att följa med och argumentera "rätt".

 

NYA UPPGIFTER SOM INTE VARIT KÄNDA TIDIGARE... 

När DN - se rubriken - meddelar att det är tuffar krav som väntar Sverige som medlem så härrör det från ett offentligt seminarium hos Krigsvetenskapsakademien. Där "nyheter om medlemskapets innehåll" presenterats. Lagom nu när ansökan är inlagt och ett bortdragande av ansökan skulle uppfattas som en fientlig handling hos de vi söker samverkan med.

Vi har således kommit dithän på det sluttande planet att vi har väldigt svårt att kravla oss upp igen. En klok strategi om man vill förändra samhället - klok men odemokratisk och fult som fan.

DN skriver; "En rad konkreta besked om vad Natomedlemskapet kan innebära kom fram förra veckan under ett öppet möte i Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Det är delvis helt nya uppgifter som inte varit allmänt kända tidigare."

Skrivet av den den journalist som påbörjade sin lobbyverksamhet i Svenska Dagbladet, köptes över till DN och under åratal mörkade sin verksamhet i Krigsvetenskapsakademien.

En av de där små sakerna som presenterades som nyheter - och som hade anklagats för att vara svartmålning om frågan varit upp i valet - är att det är Natoländerna som ska lägga fast målsättningar för det svenska försvaret, så kallade ”interim capability targets”.

- Det är den enda delen i Nato där det inte krävs enhällighet, meddelas glatt av Tommy Åkesson som arbetar vid Sveriges Natodelegation i Bryssel. Som för övrigt inrättades redan 2008 under Reinfeldts tid som statsminister.

HARMLÖS INLEDNING
Om du inte känner till det så beror det nog mest på att du inte ska känna till det, och det började lite försiktigt som del av det som kallas Partnerskap För fred och Euroatlantiska Partnerskapsrådet. En gAnska harmlös förflyttning nedåt på det sluttande planet som ska sluta (?) med att minst 8 procent av statens utgifter (2 procent av BNP) ska gå till militären.

Det kan tyckas vad som helst om Natomedlemskap. Det är helt OK att anse att medlemskap är kanonbra. Det är helt OK att vara djupt kritiskt. Och det är fullt rimligt att en organisation som de facto är utformat som Nato kräver saker av Sverige och att beslut tas utan enhällighet - det som inte är rimligt är att sådant förtigits, låtsats bort i akt och mening att sådan information skall komma när tillvänjningsprocessen kommit en bit på väg...

(Du som gillar Natomedlemskap kan ju - innan du kastar dig över tangenterna läsa det senaste stycket en gång till så du inte kommenterar något jag inte har skrivit, vilket ju annars är regel för såväl troll i öst som väst.)

Det jag - ursäkta mitt tjat i snart tjugo år kring just detta - är förbannat på är att allt får ske utan politisk debatt och att det sluttande planets strategi används som strategiskt sätt att skapa normer för vad som är naturligt och självklart utan att det ska märkas...

Tack för idag. Slut för idag.

 

Bokmässan

                Gäller förstås också de som inte har tid, råd eller lust att besöka bokmässan.
 

"Boken är ett mäktigt aktstycke. Den har kraften att bli epokgörande för en ny syn på liv och samhälle i en orolig tid!" Kjell Dahlström.

 

"Betyg: Mycket bra! För en samhällsintresserad person, oavsett politisk bakgrund, är boken oupphörligt intressant, fylld av fakta och bildande utvikningar." Bibliotekstjänst

 

"Det är en förmån, ja nästan lite av en fest, att läsa honom!"

Anders Karlsson, Intis 

"Glöm nutida politiska floskler, boken sprutar i stället ur sig visioner,,,, Man kan inte annat än uppskatta en röst som Birger Schlaugs. Rekommenderas varmt." 
Sakine Madon, UNT

 

Mer recensioner här: https://schlaug.blogspot.com/p/blog-page.html

Tripp, trapp, trull - vanvettets väg till atomvinter...

Så kom vi då tre steg närmare det som medför att Europa snart kan ha ett fullskaligt krig där kärnvapen kommer till användning.

Skälen är flera - det tyngsta är tragikomiskt: en äldre despot som helt enkelt inte kan förlora ett krig utan att förlora ansiktet blir lätt desperat. Blir han tillräckligt desperat så finns bara kärnvapen, om än så kallade "taktiska" i första vändan.

När despoten samtidigt hävdar att Ryssland hotas av väst och kombinerar det med "delvis allmän mobilisering" så har kriget i Ukraina tagit ytterligare steg mot ett mer storskaligt krig. Där kärnvapen används i brist på annat.

Utlysandet av folkomröstningar i östra Ukraina - trots att så många flytt därifrån och "resultatet" blir att "folket" röstar för att områden ska bli ryskt - medför att kärnvapen kan komma att användas "i kampen för att försvara de befriade" områdena som då anses vara del av Ryssland..  

Och så tvingas motpartens vänner välja: fortsätta vägen mot atomvinter genom att svara med kärnvapen -  eller låta bli och se despoten grina oss i ögonen medan hans radioaktivitet stillsamt glider fram som en osynlig dimma.

Och ingenting blev bättre av att Joe Biden under sitt tal i FN meddelade att han ville se ett försvagat Ryssland, vilket i Moskva just uppfattas som att "Ryssland hotas". Tripp, trapp, trull. Som ett självspelande piano vars sista sekvens är ett crescendo?

Äldre män som själva närmar sig döden kanske inte ska ha makt över kärnvapen.

Högt elpris kan denna vinter bli ett av de mindre problemen. Sorry. Om världen är galen? Jajamensan.

Om nu inte befolkningen i Ryssland slutar titta bort, räds att bli inkallade, frågar sig vad fan det är som är på väg att hända. Och avsätter despoten. Kanske är det revolt inom krigsmakten som krävs. En lika önskvärd som naiv förhoppning...?

Synd om oss... ojojoj

 

Sitter på fik under ett besök i den lite större orten. Samtal flödar. Elpriser, räntechock, diesel och
matpriser. Lyssnar, bidrar med lite förnumstiga inlägg.

Tänker: Det måtte varit väldigt synd om mina föräldrar. 

 

De hade visserligen alltid mat för dagen, bodde i en bra hyreslägenhet - men hade inte råd med mer än enstaka semesterresor, potatis var den dominerande ingrediensen på tallriken, krogbesöken kunde räknas på ena handens fingrar - morsan flög aldrig, farsan flög tre gånger. 

 

Sommarstuga var inte att tala om. Inte om bil heller. Ändå levde de i en god medelklass, rent globalt i en överklass. 

 

Idag tycks det vars synd om oss om vi inte får eller har råd att flyga varje år. 

 

Det tycks vara helt okej för lite mer bemedlade att ha två lägenheter, en där de bor och en där de gärna skulle vilja bo i ett varmare land - jag har hört suckar över att de kanske inte kan ha råd med det längre. Vilket är till glädje för de som behöver en bostad.

 

Trettio procent av lönen gick till maten för bara en generation sedan... Idag är det 14 procent. Så är maten dyr? Egentligen? Sett i relationen till vad vi tjänar?

 

Vi och vi... vilka vi? 

 

Mycket av problemen handlar om fördelningen mellan rik och fattig. Skulle vi ta tag i den frågan så skulle det mesta faktiskt vara på toppnivå för de allra flesta om vi ser det i ett historiskt skede. 

 

Vi har levt på krita under årtionde efter årtionden, genom ständigt ökande skulder till banker, till miljön, till klimatet, till kommande generationer. 

 

Skärpning vore bra. Om inte annat är det nödvändigt. Livet behöver inte bli sämre bara för att vi lär oss skilja på behov och begär.

 

Elpriser, dieselpriser, matpriser och nu höjd ränta... Överraskade är de flesta, som om de glömt att räntan lätt kan sticka upp till både fem och sju procent - lägg till att bostadsbubblan spricker som den kommer att göra. En del har betalt 80 - 100 000 kronor per kvadratmeter. 

 

Hur kommer det sig att så få inser det bisarra? Och att så många frivilligt vill delta i det bisarra?

 

Nu ska jag skriva något alldeles jävligt oförskämt: hur vore det om vi rättade mun efter matsäck? 

 

Folket bygger landet, sjunger Ulf Lundell. Efter valet undrar jag vad det är för land folket vill bygga. Det undrade jag före valet också, om än inte lika bekymrad.

 

Bilden är inte från fiket.

41 år - och gröna liberaler eller vad?

Idag för 41 år sedan bildades Miljöpartiet. Och jag träffade Lena på det partibildande mötet.

Partiet försökte, tillsammans med andra gröna partier i världen, bygga upp det som kallas grön ideologi. Sedan dess har flera av 2000-talets språkrör istället betecknat sig som "gröna liberaler", vilket jag reagerat starkt mot. 

Oavsett om det varit Gustav Fridolin eller Maria Wetterstrand beskrivit sig som sådana.

Jag hade aldrig blivit blivit vald till språkrör för MP om jag 1985 presenterat mig som grön liberal. Det vore otänkbart. Av flera orsaker:

1. Liberalismens är antropocentrisk, naturen har inget egenvärde. För mig som grön har naturen ett egenvärde.

2. Liberalismen har oändligt svårt att skilja på frihet för människor och frihet för kapital. Frihet för kapital leder till en blå (kapitalistisk) planekonomi där allt fler beslut tas inom bolagiserade sfärer.
För mig som grön handlar det om frihet för människor, vilket innebär att friheten för kapitalet måste begränsas och marknaden tyglas.

3. Liberalismen har äganderätten som främsta grundbult, som grön har jag istället naturvärden och sociala värden som främsta grundbultar. 

4. Liberalismen anser att globala investeringsavtal som stärker äganderättens grundprinciper trots att sådana flyttar makt från demokratiskt valda församlingar till kapitalvalda. Som grön värnar jag demokratin utifrån medborgarperspektiv.

5. Liberalismen definierar marknadsekonomi som sin centrala punkt trots att den drabbats av kortsiktighetens förbannelse. Som grön har jag socialekologisk blandekonomi som medel för att bygga ekologisk, social och demokratisk hållbarhet.

6.Liberalismen är ideologiskt kluven om externa effekter skall integreras i priset. Vilket har med liberalismens dilemma inför begreppet frihet att göra. För mig som grön är det självklart att externa effekter skall involveras i priset, därför skall marknadspriser kompletteras med miljö- och socialrelaterade skatter. 

7. Globalisering och frihandel utgör liberalismens kärna. För mig som grön är en kritisk hållning till globaliseringen självklar - av ekologiska, sociala och demokratiska skäl. För mig som grön är självtillit och minskad sårbarhet centrala värden.

8. Liberalismen är förknippad med tekniknaivism, som grön inser jag att tekniken inte räcker till - om inte annat hinner den inte med - för att förhindra människans negativa påverkan på klimatet och därmed de grundläggande förutsättningarna för människan att kunna bygga goda samhällen.

9. Liberalismen har kommit att allt mer förknippas med arbetslinjen och dess mantra: "skapa mer arbete". Som grön intar jag av ideologiska skäl en djupt kritisk hållning till arbetslinjen och betonar livslinjen i betydelsen att livskvalitet är central.

10. Liberalismen har mer än någon annan ideologi kommit att förknippas med tron på ekonomisk tillväxt som grund för god samhällsutveckling. Oavsett i vilket skede av samhällsevolutionn vi befinner oss. Som grön inser jag att ekonomisk tillväxt inte är möjlig i ett längre perspektiv, att det finns planetära och tidsmässiga begränsningar samt att vi istället för att ställa oss frågan "Hur får vi tillväxt?" skall ställa oss frågan "Hur får vi bättre liv?"

Jag anser att e tt grönt parti är inte detsamma som ett liberalt parti med grönt som prefix. Det är två helt olika partier, på helt olika värdegrund. Jag anser att det behövs ett grönt parti på grön ideologisk grund.Om nu inte begreppet grönt blivit helt utraderas på grund av MP:s utveckling. Begreppet är besudlat, förvrängt - i vart fall i relation till hur det var tänkt.

Jag säger inte att dagens MP är sämre eller bättre än gårdagens. Men det är annorlunda. Eftersom jag på allvar trodde på allt jag sa som språkrör - och eftersom jag fortfarande har samma övertygelse - var det inte med någon större glädje jag röstade på Miljöpartiet i årets riksdagsval. Att jag har förtroende för den som toppar MP:s lista i min valkrets (Östergötland) gjorde valet drägligt i brist på annat relevant val.

Att få ner elpriset snabbt...

I gårdagens Agenda (SVT) diskuterades hur elpriset snabbt skulle kunna sänkas.

Moderat och miljöpartist debatterade. Ingen av dem sa att det absolut snabbaste, effektivaste och mest oförskämda sättet att sänka elpriset i Sverige är att spränga en elkabel till Polen.

Kablarna fylls nämligen av den billiga el som produceras i Sverige för att säljas dyrt i länder som Polen. Ju mindre vi exporterar - Sverige är det land som exporterar mest el i hela EU - desto mer får vi behålla själva. Och därmed också till lägre pris. (Nej, jag rekommenderar inte sprängda elkablar, vill bara påpeka hur det fungerar).

Miljöpartisten (Per Bolund) berättade att de drygt 4 miljarder kronor (för de närmaste åren) som den rödgröna regeringen hade velat "satsa" på bidrag till hushåll och företag för att hushålla med el stoppats av högeroppositionen när de stoppade de rödgrönas budget.

Det är sant. Moderaten ville inte låtsas om det.

Energifattigdom...
Men mest jävligt var när såväl moderaten som miljöpartisten började tala om att vi - på grund av den andres förslag - riskerade att leva med så lite el att vi hamnar i "energifattigdom". Låt mig berätta att oavsett om vi sparar tio procent av elen eller inte så använder vi mer el per capita än 98 procent av världens befolkning. Mest används på Island (vattenkraft och geometriska kraftverk), Qatar, Bahrain, Norge, Kuwait.

Men visst, vi behöver spara el, inte minst eftersom vi inte behöver betala för den kilowattimme vi inte använder. Men mest för att all elproduktion påverkar miljön negativt. Sorry, men så är det. Det finns ingen ren el. Bara mer eller mindre oren.

Tio procent borde vi lätt kunna effektivisera bort meddelade miljöpartisten, vilket är helt sant, om vi glatt bortser från att alltfler skaffar elbil med hjälp av statliga bidrag till både bil och laddare... I Sverige innebär det - eftersom låginkomsttagare betalar hög skatt i Sverige - att mindre bemedlade bekostar att vi som är mer bemedlade kan få bidrag som kallas avdrag för att vi inte ska rodna av skam.

Hemma har vi solvärme, solceller, bergvärme, vedspis och braskamin - men tänker ändå dra ner grundvärmen i huset, minska utebelysningen och skippa julens ljusslingor... men elbilen kommer att dra mer än så nu när vi första vintern har en sådan.

Om konsten att prata skit och att förtiga...   

Det jag vill säga med detta är att moderaten pratade skit och miljöpartisten glömde att nämna alla dilemman som uppstår när elbilar får bidrag som leder till ökad elanvändning som lätt käkar upp den el som vi ska hushålla på genom att dra ner värmen, duscha kortare tid och slå av teven.

Det sistnämnda - slå av teven - föreslås av myndigheter i Finland.

Efter debatten i Agenda kändes det sistnämnda - slå av teven - som det mest relevanta.

För övrigt är slutsatsen att vi lever över våra tillgångar, att vi bör rätta mun efter matsäcken och se till att matsäckarna fördelar på ett rättfärdigt sätt. Amen.

Vi är redo för business och står till er tjänst 

Minns ni förresten när - det är så bisarrt att man undrar hur det står till - när miljö- och klimatminister Isabella Lövin, näringsminister Mikael Damberg och energiminister Ibrahim Baylan gick vidare med Centerpartiets baby och skrev till cheferna för Amazon, Facebook och Google:

"Vi kommer att göra det lättare för ditt bolag att komma hit och dra nytta av vårt storartade företagsklimat... Vi är redo för business och står till er tjänst".

Jättarna erbjöds rejäla subventioner av elpriset för sina serverhallar. Året var 2017. Annie Lööf var pionjär för detta under sin tid som näringsminister i Alliansregering. Som gav bort drygt100 miljoner i investeringsstöd till Facebooks serverhallar som drar massor med el men ger få jobb. Dessa globala jättebolag betalar nu mindre än en bråkdel av den elskatt som hushållen betalar.

PS! Jag rekommenderar inte att elkablar sprängs.  

PS 2! Glöm aldrig att de flesta politiker är filurer så fort de börjar prata energi. De som inte är filurer är ofta värre än så -  vilket tydligen uppskattas av väljarna för nu ska just de bilda regering.

"Skit i rötterna..."

En nazist som klappar hundar och är snäll mot sina barn är trots det en nazist. En partiledare som gick med i ett parti som var öppet nazistiskt – vad har han för ideo­logisk grund bakom den slipade retoriken? Istället för att be om ursäkt påstår han att han inte såg några nassar. Så bisarrt!

Så skriver jag i helgens ledare. Liksom det här:

"Skit i rötterna, säger några i omgivningen där jag bor. Nu är nu och då var då. Lustigt uttalande när utskott från de där rötterna är fullt synliga och till och med görs till valvinnande retorik. Att föreslå att den hårt studerande systern och förtvivlade modern ska kunna utvisas ur landet om brodern och sonen begår brott är ett sådant skott som tar sig upp från just nazistiska rötter. Den totala rättslösheten. 

Som den blivande statsministern legitimerar genom att klappa förslagsställaren på axeln och fråga vad han vill ha.

Det är ta mig fan helt osannolikt. Helt bisarrt. Och helt historielöst. Att gå in i fram­tiden och vara historielös är något av det värsta man kan göra."

"Men nu är nu. Och då var då. Sägs det. Problemet är att då lätt kan spilla över till nu. Genom de små stegens tyranni, genom att sätta sig på det sluttande planet, genom att se mellan fingrarna med de där utskotten som växer upp från rötterna lite lagom dolda."

LÄS HELA HÄR.