Marianne fyller 80

Marianne Samuelsson, som var min språkrörskollega 1992 - 1999, fyller 80 år. Eldsjäl. Politisk hantverkare. Vi fick drygt sju år som rör tillsammans innan hon avgick. Hon var således språkrör när vi kom tillbaka till riksdagen 1994. Ett "omöjligt projekt", sas det.

Men med alla eldsjälar, som slet ideellt i lokalavdelningar, lyckades vi tillsammans med inte minst partisekreteraren Kjell Dahlström och kanslichef Eva Höjer, göra det "omöjliga". Ett tätt gäng. Journalister trodde att vårt kansli var mycket större än det var eftersom så mycket presterades. Avgörande var tilliten vi hade till varandra.

Marianne var riksdagsledamot redan när vi kom in 1988 då jag var språkrör tillsammans med Eva Goës. Efter att partiet fått lämna riksdagen efter bara en mandatperiod var Marianne en av de riksdagsledamöter som inte gav upp, som fortsatte kampen. 

Almedalen, Marianne, Kjell Dahlström och jag.

Vi inrättade en sorts variant av good cop-bad cop under åren då Miljöpartiet budgetsamarbetade med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Jag var den elaka som skulle rynka pannan och ge hårda omdömen, Marianne den som talade vänligt med sossarna. Det var ganska roligt. 

I mina kommande memoarer (När sanden rinner, som kommer nästa år) skriver jag bland annat: 

Marianne var trotjänare i partiet. Demokratisk hantverkare. Många år i partiets förvaltningsutskott. Tre år i riksdagen. Hon var en av de riksdagsledamöter som tagit fullt ansvar för partiet efter utträdet 1991. Hon jobbade på. Marianne var sjukvårdsbiträdet som blivit förbannad. Hade engagerat sig mot lagring av kärnavfall i Kynnefjäll, hade socialt patos, var nykterist men inte moralist. En arbetshäst, inte en cirkushäst. En partigängare, inte en karriärist. Ingen stor talare, ingen briljant debattör, ingen storordig visionär – men äkta vara rakt igenom. 

Grattis Marianne! Tack för åren vi jobbade ihop!

Intellektuellt godkänd debatt om säkerhetspolitik

Tro det eller inte, men äntligen presterade SR en intellektuellt hederlig debatt om Nato. Lyssna här.

Narrarna

Skulle vi kunna enas om att världen är galen... en parodi... som en tragikomisk Shakespeare-pjäs fylld med narrar. Trump har fått ett nyinrättat fredspris av sin kompis Gianni Infantino, president i FIFA.

MP och kretsloppet: kräver sänkt arbetstid

Så har då språkrören Amanda Lind och Daniel Helldén gått till offensiv i frågan om sänkt arbetstid. Vilket kan jämföras med när tidigare språkrör och partistyrelse tvärtom sågat allt vad sänkt arbetstid heter. Det ansågs omodernt. Samtidigt som de sa att de varit ute bland medlemmar och lyssnat.

 

Jag var ironisk i ett debattinlägg och påpekade att de då måtte stängt av hörapparaterna. Och mycket riktigt fick språkrören Gustav Fridiolin och Åsa Romson rejält motstånd på kongressen 2013. Så pass att Mats Knutsson i SVT talade om språkrörsmassaker. Det var inte mer än rätt. 

 

Partiet hade under några år varit ideologiskt helt lealöst, bland annat hade man under språkrörsparet Maria Wetterstrand och Peter Eriksson försvarat vinstsyftande bolagsägda skolor och tagit kamp mot förmögenhetsskatten! Helt lealöst! 

 

(Jag hade lämnat som medlem eftersom det var ett helt annat parti än det jag hade glädjen att vara språkrör för under elva år och dessutom varit med att bilda).

 

Nu har således kretsloppet verkat och partiet är tillbaka till krav på sänkt arbetstid, krav på förmögenhetsskatt (som finns även i länder som USA) och stopp för vinstsyftande skolor. Låt nu kretsloppet stanna där så det inte urartar en gång till! Nu gäller det att språkrören vågar stå för det även om Magdalena Andersson skulle sura och borgerliga ledarsidor gotta sig åt "splittring".

 

Här är Amanda Linds och Daniel Helldéns artikel i SvD: https://www.svd.se/a/PdrbOJ/mp-fyra-dagars-arbetsvecka-ar-var-vision

Regeringen kringgår myndigheter och pröjsar pengar till fickor i Somalia... korruption kallas sådant.

Mycket konstigt har jag upplevt under åren som politiker. Det grövsta härrör, under tystnadsplikt, från Exportkontrollrådet och rör vapenaffärer. Men det som skett med regeringens utbetalade pengar till Somalia bräcker nog allt. En svensk regering betalar ut pengar till det som uppenbart är ren korruption för att kunna skicka tillbaka flyktingar till Somalia. Regeringen rundar alla myndigheter för säkerhets skull.

Ingen ansvarig myndighet i Sverige vet vilka tjänstemännen i Somalia är som regeringen skickat pengar till. Migrationsverket vet inte, gränspolisen vet inte, NOA vet inte och Kriminalvårdens transportavdelning har inte en susning. 

Retoriskt uttryckt kan man faktiskt påstå att Migrationsminister Johan Forssell (M) helt sonika betalat ut 5 miljoner direkt till enskilda personer i Somalia, som för övrigt ligger nästan längst ner på listan över länder med hög korruption. 

Enligt fyra källor till DN handlar tjänsterna om så kallade ”spökarbetare”, personer som är uppsatta på en tjänst utan att utföra arbetet. I det aktuella fallet ska det handla om tre redan högavlönade topptjänstemän.

Nog tvingas regeringar ibland ägna sig åt smutsiga affärer och sådant som ska förbli hemligt men det här är faktiskt av den sorten att ministern, och andra i regeringen som varit inblandade, borde ta sitt pick och pack och lämnar regeringskvarteren. Men den här regeringen tycks, uppbackad av Sverigedemokraterna, snarare vara stolt över att delta i korruptionen. 

Latare, slöare, dummare medan snacket går och det sjuka systemet hålls under armarna

Bild från DN:s ledarsida

Vid besök i de urbana miljöerna ser jag dem. Matbuden, Stående i hörnen, tittande i sina mobiler, hetsiga på gatorna, det gäller att köra fort, leverera maten till befolkningen som inte ids hämta sin mat själv, än mindre ha tid och lust att laga den. Dåligt betalt har buden, kallt och jävligt är det så här års.

"Men hade vi inte beställt käk hade de ju inte haft något jobb", säger de urbana med en min av solidaritet. Ungefär som männen som köper prostituerade brukar resonera. De gör egentligen en tjänst som betalar en slant till de som annars ingen inkomst haft. 

Matbuden åker på sina stinkande moppar som spyr ut avgaser. Nu har det forskats. Och var och en av de där mopparna släpper ut mer skit i luften än hundra bilar. Det bidrar till astma, allergi och försämrad  kognitiv utveckling hos barn och demens hos gamla. Det kan låta drastiskt. Men ångorna är tunga och ligger kvar. Allt medan bolagen Foodora, Wolt och Uber Eats lanserar sig som frihetens hjältar. Likt en del självförhärligande hallickar. 

Mest utsatta är förstås förarna själva. "Hela situationen är ohållbar", meddelas till och med på liberala Dagens Nyheters ledarsida.

Och allt görs möjligt tack vare medborgarnas egenintresse. Självfallet vet alla som beställer mat, får den levererad av jäktade bud, hur det står till. En del kanske till och med lämnar en slant i dricks - kanske till och med en tiondel av vad en drink kostar på baren de frekventerar -  men än fler låtsas knappt se buden när de lämnar maten och jagar vidare. Vanligen hyggliga människor, som till och med är kulturella, kan bära sig åt. Vänsterinriktade kulturella är inget undantag.

Systemet är sjukt, det handlar om att utnyttja människor, det handlar om att ljuga inför sig själv, det handlar om att rättfärdiga en skitverksamhet genom att ge sken av att man är en schysst medborgare som på intet sätt är ansvarig för att systemet ser ut som det gör. Tog jag i?

Nu kommer en och annan läsare av denna drapa att bli förbannad, känna sig orättvist påhoppad, misstänkliggjord. Men det får jag ta. Och argumenten för systemet har jag hört till förbannelse. 

Problemet är att bolagen som ägnar sig åt verksamheten är ansvarslösa profitörer. Och sådana bör man, om man vill komma åt sjuka system, låt bli att hålla under armarna. 

Men det är ju massor med andra företag som utnyttjar sina anställda, svarar vän av bortförklaringar. På temat "rånar inte jag den gamla damen så är det någon annan som rånar henne". Det är en usel bortförklaring även om den är sann. 

Men, va fan, vi får inte ihop vardagspusslet om vi inte utnyttjar dessa tjänster. En annan bortförklaring i jakten på bortförklaringar för att slippa vara en obekväm del i motståndet mot de sjuka system som vi blivit kuggar i. 

Tack för idag. Och ursäkta. Men, du! Upp till kamp mitt i vardagen mot system, strukturer och normer som gör oss till sämre människor än vi skulle kunna vara! 

Om att ses som en pinne

Godmorgon medborgare! (Med medborgare menar jag det som Cornelis Vreeswijk menade, inte det strikt juridiska medborgarskapet).

Om ett halvår kommer språkkraven inom äldreomsorgen att öka. Skriver Tidöpartierna i ett pressmeddelande som de nog inte vill att vi ska läsa så där jättenoga ty det handlar inte om att vårdtagare och vårdgivare ska förstå varandra redan i sommar utan att kommuner och vinstsyftande bolag, som ägnar sig åt den ädla konsten att "ta han om våra gamla" (som det brukar heta), bör påbörja ett arbete som går ut på att den vårdgivande personalen ska ha kunskaper i svenska över en viss mininivå så småningom. 

Här gäller det att tassa, ty det kan bli för dyrt att ge personalen språkkunskaper på arbetstid, inte minst för vårdbolag som har vinst som målsättning. För övrigt bör vårdpersonal ha bättre betalt och finansmäklare mindre betalt.

Själv hoppas jag slippa äldrevården på ett antal år men besöker emellanåt vårdcentralen i kommunen och försöker höra vad därvarande doktor, som jag tilldelats, säger. Det är inget fel på språket, men mannen talar oerhört tyst, så tyst då att de flesta som har med honom att göra inte hör vad han säger. Det är ett problem. 

För övrigt ägs den enda vårdcentralen i kommunen av Doktor.Se och det uppfattar jag närmast som en kränkning. Jag ogillar dessa privatiserade, och i detta fall även monopoliserade, "vårdgivare" vars egentliga mål är att flytta patienters, kommuners och regioners pengar till egna fickor.

Jag har en känning av det gäller att få mig att ta kontakt så många gånger som möjligt med vårdcentralen för att på så sätt bidra med pinnar i deras statistik över patientmöten som bidrar till att de kan mjölka det offentliga på kosing. 

I samband med att jag behövde hörapparat - jag använder den när barnbarnen är på besök och när jag föreläser i större lokaler där frågestunden annars kan bli lite lattjo - krävdes fyra kontakter innan jag kunde levereras till hörcentralen som till sköts av regionen.

Något av det mest bisarra jag råkat ut för är att under vistelse i Stockholm bli stoppad av ung person som ganska påstridigt ansåg att jag bör lista mig på Krys vårdcentraler. Jag vet inte om personen i fråga får betalt per figur hen lyckas övertyga om att lista sig. Hur som helst, patienter och äldre ses som små pengapåsar som skall överföras till ägarna.

Uppriktigt sagt: jag är förbannat trött på det. KRY har fått dra tillbaka idén om att lista folk lite hur som helst. Regionen har satt stopp för det. Det är mycket politiker i regionen skulle sätta stopp för. 

Gallup: hur ser ukrainare på kriget, förhandlingar och framtiden?

Det sägs så mycket av de vanligast förekommande svenska kommentatorer som analyserar (eller kanske snarare: ger sken av att analysera) situationen i Ukraina i svenska medier. Det skrivs så mycket på ledarsidor och svenska politiker uttalar sig. Blodbadet fortsätter, det ryska angreppskriget fortsätter, förhandlingar sker utifrån olika geopolitiska maktsfärer. 

Så här ser ukrainare på förhandlingar etc enligt de opinionsmätningar som görs.

Bild från SvD 2023.

Ljus återvinning...

Advent. Årets ljusstumpar får nytt ljusliv. Lena stöpte, saffran bakades och mörkret kryper på... Vitlök planteras, spenatfrö sås på jordbädd som om vi tror på vår.

Vilken tur att.... och så lite skam

Vilken tur att inte Anne Lagercrantz var vd om SVT funnits under Förintelsen. 70 000 döda i Gaza, fortsatt statsterrorism på Västbanken. Men Lagercrantz anser att Israel kan vara med i Eurovision Song Contest. Ibland, allt oftare faktiskt, känns det genant att vara svensk.

 

De enögda på SvD och i Kreml

Svenska Dagbladets ledarsida har som princip att blunda med ett öga. Med anledning av den så kallade fredsplanen skriver man: "Ett oförblommerat stöd för Kremls ambitioner att etablera en världsordning där makt är rätt, förbrytelser norm och fältet fritt för ohämmad korruption."

Det finns ett underförstått rätt i denna mening: ryssarna anfallskrig är brutalt, vedervärdigt och bryter mot såväl folkrätt som vett. Men därutöver finns i artikeln en del floskler som i sin förljugenhet har stora likheter med floskler från ryska troll: "ett oförblommerat stöd för Kremls ambitioner att etablera en världsordning där makt är rätt, förbrytelser norm...".

Men kära hjärtanes! Den obehagliga världsordningen är etablerad sedan länge. USA har levt efter den i årtionde efter årtionde. Men då har SvD:s ledarsida gärna blundat för det passade inte de enögda. Jag ogillar förbrytelser och korruption oavsett vem eller vilka som ägnar sig åt det.

Kanske är det till och med så som Utrikespolitiska Institutets Rysslandskännare Kragh skrev i Fokus i mars 2022: "Man kan säga att Irakkriget 2003 var en slags bekräftelse för Putin. Om du är riktigt ekonomiskt och militärt mäktig så kan du skapa dina egna regler. Då är du inte bunden av de folkrättsliga reglerna och kan invadera ett annat land. Men bara om du är en riktig stormakt."

RÄTT I EN SAK - MEN DÄRUTÖVER GÄLLER ATT BLUNDA
Sägas ska att ledarskribenten har rätt i en sak, nämligen följande: "Kriget innebär ett brott mot paragrafer i Helsingforsavtalet, mot Parisstadgan, FN-stadgan och Budapestavtalet om Ukrainas territoriella integritet."

Så är det. Men det innebär ju inte att man skall blunda med ett öga om man har demokrati, folkrätt och vanlig hederlig anständighet som måttstock. Då beter man sig som trollen kring Kreml. De där ytterligheterna har jag inte mycket till övers för. 

Minns ni...

Tidöpartierna skär och sårar i miljöpolitiken. Om det talas det i EU. Dessvärre känns det igen.

På inget enskilt område blev konsekvenserna så stora som för miljön när den borgerliga regeringen tog över 2014. Miljöbudgeten skars ned med 22 procent.

Man skar ned med...
1,2 miljarder till järnvägsunderhåll,
660 miljoner till skydd av värdefull natur
350 miljoner på åtgärder för artbevarande viltförvaltning och biologisk mångfald
183 miljoner till sanering och återställning av förorenade områden,
150 miljoner till förebyggande åtgärder mot naturolyckor och jordskred,
100 miljoner till insatser för skydd av skog,
75 miljoner till övervakning av sådant som kemikalier i grundvatten som kan komma i dricksvattnet, 75 miljoner till åtgärder för havs- och vattenmiljö
50 miljoner till klimatanpassningsåtgärder för att förebygga och begränsa samhällets sårbarhet till följd av klimatförändringar,
50 miljoner till utveckling av transportinfrastruktur,
20 miljoner till lantbrukare som drabbas av rovdjursskador eller som vill sätta upp stängsel för att förebygga rovdjursskador,
100 miljoner till energiteknik,
20 miljoner till energiforskning,
11 miljoner till Sveriges lantbruksuniversitet,
5 miljoner till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket,
5 miljoner till bidrag för veterinärverksamhet i fält.

Sådan var borgerlig miljöpolitik. Och den känns igen. Synd. För värn av natur är ju faktiskt något av det mest konservativa man kan tänka sig. 

Har man 200 000 i månadsinkomst behöver man inte sno skattepengar för sin frus resor...

 

Talmannen bör inte bli förebild för andra. Tvärtom.

 

Talmannen är säkert en trevlig figur med både intresse för tomater och kakor och riksdagens historia. Det har "avslöjats" att talmannen beslutat att hustrun skall följa med på en radda resor inom och utan landet. Det kan han väl få göra. 

Men frågan är varför han inte kan betala dessa resor ur egen kassa. Talmannen har ett arvode på ca 200 000 kronor i månaden. Han har råd. Så varför ska snikenheten ta över när inkomsten - som är ca fem gånger högre än medelinkomsten i Sverige - ändå är av den kalibern att bekostade resor för hustrun på intet sätt gör familjen fattig. 

Jättekul att hustrun följer med, det kan jag förstå. Ibland säkert också till nytta för samvaron med andra länders talmän och liknande.

Talman Andreas Norlén anser att allt varit väl avvägt. I en moderats ögon kanske. Ingenting blir bättre av att DN kunnat avslöja att offentliga handlingar, som att hustrun följde med på en resa till Japan, inte lämnats ut till tidningen förrän efter det att tidningen ställt kontrollfrågor. Det är inte vackert. 

Vi har ett system i Sverige som ger bidrag till oss som redan har det bra ställt. En låginkomttagare i hyreslägenhet har inte mycket glädje av vare sig räntebidrag, RUT eller ROT eller andra delar av skatteverkets avdragslexikon. Den som har skola ges mer.

Så hur småputtrigt trevlig än den moderate talmannen än är så är tipset: betala själv om du vill ha frun med, du har råd. Enda undantaget bör vara när inbjudan gäller "talman med respektive".

Om talmannen har jag skrivit förr, på temat "skärp dig, du uppträder ryggradlöst!" Här.

 

Höst, aningen vemod och en kanot som blir liggande

Hösten är vemodig, aningen tung, tyngre än den varit. Fjärden ligger grå, dimmig, isfri. Och tyst. Funderade på att dra ut med kanot så här innan gryningen. 

Funderingen stoppades i farstun, omvandlades till en kopp kaffe och björkveds sprak i den gamla vedspisen som står kvar i det som användes till kök när vi köpte huset som experter sa borde rivas. 

Vi rev det inte. Restaurerade. År efter år. Med början i slutet av förra århundradet. Mitt under min sista valrörelse när jag gick på övertid och ville sluta. Stunder med hammare, såg, borr och doften av virke fick mig att andas.

Politiken var lustfylld i femton år. Sen blev den ett ok. Som borde stoppats i farstun. Borde ersatts med en kopp kaffe och björkveds sprak i den gamla vedspisen. 

Det glimmar till nere i fjärden. Vet inte vad det är. 

Rådjuren kommer snart att göra sin sedvanliga morgonvandring. Den innefattar att kolla om grinden till vår tomt är öppen. Det är den inte. Rådjuren hade väl fått komma in så här års. Men vildsvin och hela flocken med hjortar vill vi helst hålla ute. Precis som kylan. Och världens oro.

Det sprakar när björkveden brinner. Hösten är vemodig, aningen tung, tyngre än den varit. Men lättare än den riskerar att bli. Kanske skulle jag passat på ändå. Att ta den där kanotfärden just innan gryning. 

Dalagatan 40, stora fötter och en tavla

 

Målat av Einar Jolin. Föreställande hans hustru Tatiana Angelini-Jolin. De bodde tillsammans med döttrar två trappor upp på Dalagatan 40, i Stockholm. En trappa upp i samma fanns Schlaug & Son ABES Termometrar. Det var farsans firma. Han var sonen. 

 

På samma plan bodde vi dessutom från 1959. Familjen hade flyttat från det gula huset i Norrby med utsikt över Drevviken. Jag gick i trean.

 

Det var en sorglig flytt. Från stor tomt, berg att klättra i, sjö att bada i, skola med stor skolgård och tallar till gator, fyrkantiga hus och steril skolgård på ett tak. Med en fröken som inledde alla dagar med att psalmsång. 

 

Så var det inte i Handens folkskola. Där hade pojkarna träslöjd. I skolan med den sterila skolgården på taket sattes jag att sy. Jag som snickrat både tomahawk och fågelholk. Uppfattade det som ett nedköp.

Så småningom lade jag märke till att det fanns biografer som hade matinéföreställningar och skivaffärer som hade fler Elvis-plattor än de brorsan hade. Det var i alla fall nåt.

 

Efter åren i skolan med skolgården på taket förflyttades vi som bodde söder om Odengatan till Statens Normalskola på Dalagatan. En ohygglig byggnad med en skolgård i ständigt mörker mellan tre huskroppar och med järnstaket ut mot gatan. 

 

Där skulle vi i skuggorna fostras till goda samhällsmedborgare genom undervisning av tveksamma lärare.

Väl kommen till sjunde klass blev det Norra Latin, men några lärare av än mer tveksam sort. Så lärde jag mig avsky skolan. Gick där fram till sista dagen på gymnasiet. Vägrade sätta på mig studentmössa, drog därifrån fortast möjligt. 

 

Jobbade i familjeföretaget, sorterade post på kvällarna och under somrar blev det jobb i Stockholms Frihamn. Jobbet bestod av att lyfta fram säckar med kaffe och annat i båtarnas lastutrymme. Tungt. Slitsamt. 

Förstod att det var något lurt med samhällets syn på arbete - ju hårdare arbete, desto mindre betalt, ju renare skjortor på jobbet, desto högre lön. 

 

Så blev det universitetsstudier följt av utflyttning till landet som del av gröna vågen. Får, höns, bin, odlingar, till stor del självförsörjning. Bygga, reparera. Skriva dåliga noveller som krängdes under pseudonym. Skötte väderstation, anställd av SMHI. 

Blev fackligt aktiv. Fick till nytt avtal för personal vid väderstationer. 

 

Läste Elin Wägners bok Väckarklocka. Omstörtande. Var med på det möte där Miljöpartiet bildades.

Åkte ut till Norrby i somras för att se hur det såg ut. Det stora gula huset vi bodde i visades sig inte vara så sort. Badade vid Holmen, där jag en gång lärt mig simma.

Trots simläraren och hans stora fötter som stampade på bryggan. Har alltid ogillat figurer som stampat med stora fötter. 

 

Dalagatan 40 är sig inte lik. Firman Schlaug & Son är nedlagt, min bror som tog över den är död. Bostaden som blev bostadsrätt såldes till glädje för hans barn. 

Löjliga priser i ett land vars bostadspolitik är ett skämt. Om det har jag skrivit här: https://schlaug.blogspot.com/.../nu-ska-regeringen-utreda...

 

Tack för idag, slut för idag. Tavlan finns i Nationalmuseums samlingar.

Krig banar väg för mer klirr i pensionskassorna...

Statsbesök brukar numera kopplas ihop med vapenaffärer, inte minst för att kränga JAS Gripen. Och nu kan vi tacka Putin för mer klirr i pensionskassan, krig skapar tillväxt och Ebba är lycklig över att JAS kan krängas.

Columbia, Thailand, Ukraina och nu Kanada... Full fart, mycket pang.

Jonas Sjöstedt: Pål Jonson är bäst.

Tänk så olika vi kan tänka... Jonas motiverar sin beundran för försvarsminister Pål Jonson med att han lyckats få alla partier att enas bakom den linje han driver. Jag menar att det är ett demokratiskt problem att debatten därmed upphört och att medborgarna inte har något att välja mellan, allt är avgjort mellan två val trots att det får enorma konsekvenser för såväl säkerhet som statsbudget. 

Debatt om militarisering och media i Malmö.

Hur tänkte de som kom efter oss som var med och bilda partiet? Alls?

Ny krönika i Syre.

 

"När ska det bli slut på bockandet och bugandet för marknadens estradörer, clowner och giriga skitstövlar som låtsas att de är intresserade mer av barn och utbildningar än att flytta pengar till sin egen ficka?

Vårt land har till och med plockat bort allt vad arvs- och förmögenhetsskatter heter. Till skillnad från de flesta länder, även USA. 

I Sverige skriker varenda liberal politiker så fort sådana skatter föreslås, kallar det socialism som om nästan hela världen utanför Sverige vore socialistiskt … 



Nya rikemans-klaner växer fram när arv och förmögenhet nollbeskattas och kapitalskatter är låga. Sverige av idag. 

En del av mina gröna vänner är delansvariga, vilket jag inte kan förlåta. 

Sålunda meddelade (Svensk skattetidning nr 2 2021) före detta språkröret Peter Eriksson att det minsann var han som fick Göran Persson att ta bort arvsskatten på stora arv! Under några år drev gröna vänner att vinstdrivande skolor var jättebra! Hur tänkte dom? Jag steg av partiet under den perioden. Nu har det blivit ändring, den nya regimen i Miljöpartiet har återgått till hur det var menat när vi bildade partiet. Tack!

"

Hela krönikan här.

Agent Trump med rätt att döda (också västvärldens rykte).

Att döda människor på internationellt vatten - utan domstolsbeslut  - har blivit en ganska populär sysselsättning för USA. 

Eftersom USA uppfattas som Västvärldens frontfigur, med allt vad det innebär av att bära västvärldens stolta deklarationer om demokrati och mänskliga rättigheter, skadas därmed just idén om demokrati och mänskliga rättigheter. 

I sak har det förstås skett tidigare också, men att numera spränga båtar på internationellt vatten, och stolt berätta det, är av ny kaliber. Brukar kallas terrorism.

Det pimpas med det märkliga faktum att de brott som besättningen anklagas för - narkotikasmuggling - i USA inte är kopplat till dödsstraff. Därmed anser Trumpadministrationen numera att det är bättre att ta kål på misstänkta innan de når USA. Bli av med problemet så att säga. 

USA ägnar sig således åt något som mest kan liknas vid maffiametoder. Åt något som bryter totalt mot rättsstatens mest grundläggande principer. Ulf Kristersson väljer att vara tyst. Och Nato-chefen Rutte kallar mafifiledaren som beordrar sprängningarna för "pappa". 

Det är onekligen som en scen ur Gudfadern.

Det är djupt olyckligt. Även för Sverige. För inför Natobeslutet så var ett argument att medlemskap var detsamma som att "tillhöra Väst". Likställt med demokrati och rättsstat....

De som var kritiska till medlemskapet ansågs därmed vara mot Väst. Ett fult retoriskt knep. Inte minst i antologin Är Sverige säkert nu? påpekas detta av en av författarna, Linus Hagström, professor vid Försvarshögskolan. 

De enögdas rike
Med rätta brukar Sveriges ledarskribenter etc påpeka det vedervärdig i att Ryssland, som det onekligen verkar, angripit misshagliga i andra länder genom att helt enkelt döda, eller försöka döda, dem. Märkligt nog är samma skrå inte lika angelägna om att kritisera USA för dödandet. ("Märkligt nog" var ironiskt menat).

Det mäts med olika måttstockar. Och det har man ju rätt att göra. På samma sätt som man har rätt att påpeka att det mäts efter tycke och smak. 

Detta föranleder mig att citera från min bok Ett jävla tjat om fred: 

Jag tar mig friheten att hävda att vi som haft för vana att peka på krigets vanvett oavsett vem som begår ­brotten har större trovärdighet när vi med avsky kritiserar Rysslands brutala, vedervärdiga och primitiva krigföring i Ukraina än de som blundar för krigets vanvett när det passar deras syften.

Vi som i fredsrörelsen med hetta kritiserade USA som fällde en bomb i minuten de första dagarna i Gulfkriget 1990, vi som avskydde när Irak bombades sönder och samman – dessutom på falska premisser – har förmåga att se med båda ögonen. 

Vår kritik av Putinregimens krig är banne mig trovärdig. Hur trovärdiga är de som nu hoppar upp och pratar om krigets helvete, krigsbrott och militärens mördande men blundat när det passat? 

 

Slut citat. Allt för många som deltar i den offentliga, och icke-offentliga, debatten är anskrämligt enögda. Enögdheten är ett av flera skäl till att det "det demokratiska samtalet" är illa åtgånget.