Frihandelsavtalet mellan EU och Mercosurländerna (Brasilien, Argentina, Paraguay och Uruguay) kommer att ställa till mycket ekologisk och social oreda - med det drivs igenom med motiv att det ska ge tillväxt och bland annat billigare sydamerikanskt kött på svenska bord. Nästan hela den gröna rörelsen är kritiska.
Problemet för gröna politiker i Sverige tycks vara att även de mindre trevliga politikerna till höger i EU motsätter sig avtalet. Är det därför gröna i Sverige är så tysta? Vilket i så fall innebär att man låter högerextrema partier styra sin egen opinionsbildning. I så fall olyckligt.
Så här klokt skrev bland annat Pär Holmgren (EU-parlamentariker för MP) för två år sedan:
"Betydelsen av
EU–Mercosur-avtalet är enormt. Det skulle vara EU:s största
frihandelsavtal hittills, och det är Mercosurs första frihandelsavtal
någonsin. Avtalet skulle bland annat innebära ökad handel enligt ett
kolonialt mönster, med import till Europa av råvaror som
jordbruksprodukter och mineraler, och export av förädlade varor som
bilar och kemikalier. Men det är inte frågan om att nord får fördelar
och syd förlorar: Civilsamhällen på båda kontinenter samarbetar i
nationella, regionala och transatlantiska koalitioner mot avtalet.
Själva avtalets natur är beroende av fortsatta destruktiva
jordbruksmetoder som sätter mer press på naturresurserna och
samhällena.
Redan idag importerar EU enorma mängder nötkött samt
soja till foder från Mercosurområdet, som leder till att enorma områden
av Amazonas regnskog sopas undan för att skapa plats för mer kött- och
sojaproduktion. En studie som Frankrikes regering publicerat uppskattar att avtalet skulle leda till en ytterligare 25-procentig ökning av avskogning av Amazonas. Något som också har enorma konsekvenser för de urfolk som bor där."
Slut citat.
Det vore intressant om språkrören uttalade sig i frågan.
Helst då på annat
sätt än vad den ekonomisk-politisk talesperson Janine Alm Ericson gjorde - trots att hela den gröna rörelsen var emot - när avtalet mellan EU och USA debatterades i riksdagen 2015: "Det är alldeles tydligt att
Miljöpartiet står bakom frihandelsavtalet som nu förhandlas fram. Vi har alltid
varit ett liberalt parti..." (16 juni 2015, anf 29).
Utan att lägga värderingar på det kan konstateras att det parti jag var var med att bilda och var aktiv i ansåg att det var vår
skyldighet att vara med att skapa opinion, försöka få människor att veta
vad som var på gång, ge en kritisk analys av frihandel. Så tycks inte vara fallet idag. En del tycke säkert detta är bra, andra dåligt. Självfallet retade det den socialdemokratiska ledningen, men det fick de stå ut med.
Så här ser jag på frihandel - ur en tidigare debattartikel som har några år på nacken:
För det första: Ökande klimatutsläpp
Frihandel förespråkas med
motivet att masstillverkning och specialisering ökar den globala
handeln. Är ökad handel ett självändamål i ett läge där varor korsar
världens hav i ett totalt hysteriskt flöde?
Transporter är till nästan hundra procent baserade på fossila bränslen.
Det kan aldrig vara ett mål - åtminstone för gröna - att skicka fler kex
kors och tvärs över haven istället för att byta recept.
Att fisken som fångas nära oss för att fraktas till Kina för att rensas
innan den fraktas tillbaka till våra butiker tycks vara helt okej i
frihandelsfundamentalisternas värld. Att räkor forslas till Nordafrika
för att rensas innan de kommer tillbaka till oss ses som rationellt ur
ett marknadsperspektiv. Men det kan rimligen inte vara i fas med en
trovärdig klimatpolitik..
För det andra: Frånvaro av sociala, ekologiska och etiska regler
Frihandel
innebär handel utan ens grundläggande sociala och ekologiska regelverk.
Utan sådana stärks säkert den ekonomiska tillväxten, men till ett
socialt och ekologiskt oacceptabelt pris. Jag kan inte - av principiella
skäl - acceptera de argument för frihandel som innebär att vi skall
missbruka andra människor med motivet att det kan medför att "de i
framtiden får det bättre". Hela resonemanget bygger på en sorts maskerad
rasism eller kolonial föreställning.
För det tredje: Slår ut de som vill mest
Jag anser att det i allra
högsta grad är rimligt att ett land som inför t ex förbud mot
stråförkortningsmedel av miljöskäl också skall ha rätt att stoppa import
av spannmål som är framställts med hjälp av stråförkortningsmedel. Jag
anser att ett land som har djurskyddslagar som medför att t ex ägg blir
dyrare skall kunna förbjuda import av ägg från burhöns utan att detta
kallas protektionism.
Ett land som vill gå före, ställa högre krav, ställer sina nationella
företag, inte minst inom jordbruket, i en allt svårare
konkurrenssituation. Den som gör rätt, riskerar därmed bli strypt av
Adam Smiths osynliga hand...
För det fjärde: Ökad sårbarhet
Men, det handlar inte bara om miljö
och etik. Frihandel driver mot att vi får sårbara samhällen som saknar
grundläggande försörjningsförmåga. Sedan skickar politiker, som medvetet
ökat sårbarheten, ut broschyrer till folket om vad man skall göra i en
kris...
Varje land, eller flera länder i en mindre region, bör istället ha som
målsättning att skapa robusta samhällen med låg sårbarhet. Det är naivt
att tro att den globala marknaden medför någon sorts garanti för t ex
livsmedelsförsörjning. En politisk grundbult är, enligt mig i alla fall,
att bygga självtillit. Det är bara med självtillit man kan möta
omvärlden utan rädsla.
För det femte: Jobben.
Att motivera frihandel med att det blir fler
arbetstillfällen tillhör en gången tid. Vitsen med frihandeln är ju just
att låta stordriftens och centraliseringens fördelar slå igenom. Med
hjälp av rationalisering, robotisering, datoriseringar. Fler varor
produceras med allt färre människor. Inget ont i det - men den som
hävdar att frihandel skapar fler arbete i nutida samhälle ljuger. Om man
inte menar att varuomsättningen samtidigt skall öka. Vilket knappast är
något som ligger i linje med vare sig klimatmål eller andra miljömål.
Men säg då det: vi prioriterar ner klimatmålen för vi tror på
globaliseringen som överideologi...
För de sjätte: Tillväxten kräver större omsättning, inte högra kvalitet
Ofta
sägs att ekonomisk tillväxt är ett mått på effektivisering - men detta
är en en myt. En modern mobiltelefon, för att ta ett exempel, är
billigare än sådana som tillverkades innan tillverkningen
effektiviserades. Den som tillverkades då gav större BNP-tillskott än
den moderna. Inget ont i effektivisering, men det skall ändå vara viss
ordning på argumenten.
Vill man upprätthålla ekonomisk tillväxt så måste man motverka de lägre
priser - som blir följden av frihandel utan sociala och ekologiska
regelverk - genom ökande varuomsättning. Något som knappast är i grönt
intresse.
För det sjunde: Kapitalägare blir vinnare
Frihandel, i en tid när
vågen av digitalisering sköljer över såväl varu- som tjänsteproduktion,
innebär att en än större del av bolagens omsättning tillkommer utan
direkt arbete av människor. Vilket medför att en allt mindre del av
värdet på omsättningen kommer arbetande människor tillgodo medan en allt
större del av värdet tenderar att komma kapitalägare till godo.
Klyftorna kommer att öka.