Som språkrör gillade jag inte alls det där. Jag - tillsammans med bland annat Per Gahrton, Marianne Samuelsson och Kjell Dahlström - ville att partiet istället skulle säga ja till tågförbindelse. Eva Goës och Jan Axelsson, som båda varit språkrör, ansåg att vi skulle säga nej till alla fasta förbindelser.
Efter en hård, och ganska infekterad debatt, fick vi med oss partistyrelsen. Miljöpartiet förordade tågförbindelse. De som förlorade var både ledsamma och förbannade. Media berättade att sprickan i partiet var total efter det att några av kritikerna i partistyrelsen gick till medierna.
Så här efteråt kan väl ändå konstateras att järnvägstunnel/bro hade inneburit att den svenska infrastrukturen sett helt annorlunda ut än idag. Tåget hade haft en helt annan roll för transporter av både människor och varor. Järnvägen hade självklart byggts ut, underhållits och blivit till det bärande transportslaget. Bra för miljön, bra för klimatet och bra för människor. Landsvägarna hade varit befriade från massor av långtradare som inte minst på vintern ställer till så mycket elände. Hela samhället hade på många sätt sett helt annorlunda ut.
Även de då sittande borgerliga regeringen fick sina sprickor. Miljöminister Olof Johansson, som var partiledare i Centern, avgick. Men Centern satt kvar i regeringen.