lördag 18 januari 2025

 


Det var 70-tal. Jag hade dragit ut på landet från Stockholm. Var del av gröna vågen. Läste syndikalistiska Arbetaren och landsbygdsromantiska delen av tidningen Land. Gillade Centerns ungdomsförbund – de kallades Åsa Nisse-marxister. Olof Johansson var dess ordförande.

Centerpartisterna i Stockholm var radikala, anföll sossarna från vänster titt som tätt. Torbjörn Fälldin, partiledare i samma parti, började driva kärnkraftsfrågan som en systemfråga. Plötsligt diskuterades decentralisering och småskalighet som motpoler till centralisering och storskalighet. Sossarna stod för det sistnämnda.

En av de som bar de där idéerna var Anders Ljunggren. Han var ordförande i Centerns ungdomsförbund i skarven mellan 70- och 80-tal. Nu är han död. Han blev 73 år. Vi sågs under ett antal demonstrationer mot kärnkraft. Vi var inte hundratal, inte tusental, utan tiotusental. 

Det blev folkomröstning om kärnkraften. Året var 1980. Debatten fanns överallt. På arbetsplatser, på skolor, på universitet, runt köksborden, i radio, i teve, i tidningar. Det var folkbildning. Det handlade om vilket samhälle vi ville ha. Om delaktighet, om ekonomiskt systemtänkande, om människans roll i ett teknokratiskt samhälle. I familjer blev det osämja. Två vitt skilda utvecklingsvägar stod mot varandra.

Dagens debatt om kärnkraft handlar mest om kärnkraftens olika faser och fasor i sig. Inte om vårt samhällssystem. LÄS FORTSÄTTNINGEN HÄR.