Pyroteknik

 

Vanlig uppfattning hos en del fotbollsupportrar: "Pyro ger stämning. Klart böter är ju inte kul men det här var för att visa vår kärlek till laget."

Vilken sorts kärlek?

Det kostar att skapa stämning, skrivs också. Vem pröjsar böterna? Vad som är stämning kan ju onekligen diskuteras. En bengal kostar en knapp 50-lapp. Klubbar betalar hundratusentals kronor i böter. En klubb som Djurgården väntar på att få nöjet att betala en rejäl summa efter senaste Europa-matchen. Att göda UEFA kan väl knappast vara ultrasupporters mål här i livet... (Tillägg: det blev 770 000 kr totalt för skit som "supportrarna" ägnat sig åt).

Så frågan är: är man en bra supporter om man tänder bengaler så klubben blir av med pengar?

Kan man nog vara, men egot och den egna personliga pyroidentiteten väger nog mer. Eller?

Hur vore det att fråga alla i publiken, genom att de får trycka på knappen "gillar" eller "ogillar", när de visar inträdesbiljetten? 

Men det måste nog ske både anonymt och utan att någon ser vilken knapp som väljs, annars kanske den som trycker fel riskerar att utsättas för både hat och hot.

Visst vore det intressant att veta vad publiken egentligen tycker. Eller uppfattas en sådan kunskap som provocerande? För vilka? De som är kritiska eller för de fjuttar på bakom sina ansiktsmasker? Förresten: är klubbledningar rädda för att ta avstånd så det hörs?

Själv gillar jag fotboll, och blir alltid lika förvånad när intelligensbefriade - och/eller alltför alkoholstinna - fans agerar så att matcher bryts på ett för den egna klubben negativt sätt, just när laget har flyt och har momentum. Vilket förekommer. Visar väl att intresset för fotboll är mindre än intresset att... ja, vadå...

För tillfället säljs för övrigt såväl rökbomber som bengaler med påstådd rabatt - liksom balaclavas för att dölja ansiktet - i det som är en av de europeiska ultragängens polska favoritbutik på nätet.