MIN KULTURHISTORIA (9 AV 10)

DN har en serie med kulturskapare som får berätta om nio verk som påverkat dem. Serien går under rubriken Min kulturhistoria. Jag tänker inte vara sämre. Så här kommer en serie på 10 händelser/verk som påverkat mig. Del 9.

Jussi Björling. Morsan gillade Björling, hon hade en LP med förskräckliga låtar på svenska. Förstod mig verkligen inte på det där. Men, när Lena och jag i början på 2000-talet besökte en bokhandel så reades Yrsa Stenius bok  – som också innehöll en CD – om Jussi Björling ut. Tänkte: jaja, bör väl ta reda på varför morsan gillade den där figuren. Hemma lyssnade vi på CD:n. Vi satt som förstummade. Och tårarna föll. Nessun Dorma sjöngs på ett sätt som slog ut allt annat. Och sekvenser ur Che gelida manina får fortfarande ögonen att tåras.

Nu finns det mesta här hemma, jag har till och med fått skriva om Jussi. En av de roligaste föreläsningarna jag hållit utspelades på Jussi Björlings-museet i Borlänge. Morsan hade varit förvånad. Föreläste om Elvis Presley och Jussi Björling på temat "trovärdiga röster". Publiken var blandad. Medelålders raggare och mer sofistikerade äldre operavänner. I pausen började de prata med varandra. Och fann varandra. Fördomar försvann. 

Jag lät pausen vara lång. 

Som politiker satt jag ofta och skrev debattartiklar under viss tidspress. Antingen ackompanjerades skrivandet av tekno eller med opera. Det gav energi. Puccinis slagdängor har energi. Chemical Brothers musik också. Det skulle vara högt ljud. Och gärna Jussi Björling. Som öppnade mina öron på ett sätt jag inte tidigare trott var möjligt.