DN har en serie med kulturskapare som får berätta om nio verk som påverkat dem. Serien går under rubriken Min kulturhistoria. Jag tänker inte vara sämre. Så här kommer en serie på 10 händelser/verk som påverkat mig. Del
 |
| Mina föräldrars bröllopskort. Jag i ung och gammal sort... med barnbarn |
Pippi. Det finns ett kapitel i berättelsen om Pippi Långstrump som fick min far att gråta av rörelse. Han var inte en man som grät. Han jobbade. Småföretagare. Sällan hemma. Men på söndagsmorgnar, när jag var liten, kunde jag krypa ner i hans säng och han läste Pippi Långstrump. Han läste bra.
När Pippi gick ombord på Hoppetossan för att åka iväg till Söderhavet med sin kunungafar så stod Tommy och Annika med rödgråtna ögon. Villa Villekulla skulle vara obebodd, kall och mörk. Pippi skulle vara borta. Då brast det för min far, han grät. Och jag också. Första och enda gången jag såg min far gråta, visa känslor. Det var stort. Tack vara bokstäver i en bok.
De där bokstäverna
som min lärare i småskolan i Handen - Barbro Holmberg - presenterade som
magiska krumelurer när hon tog hand om en lite vilsen pojke som just börjat i
den skrämmande skolan. De magiska bokstäverna som kan få människor att skratta,
gråta och till och med att förändra världen. Den här serien är till största del
en hyllning till henne. Som gav mig ett verktyg. För livet.
Och glöm inte: Natur och kultur är det som väver den väv som är människans. När
vi försakar den ena delen förstör vi helheten. När vi värnar båda delarna förstår vi helheten.
Båda delarna är hårt ansatta idag.
Av ideologiska skäl, av girighet, av kortsiktighet, av dumhet. Låt bokstäverna bli en del av motmakten.
