Svenskar i EU-parlamentet: lågt inflytande.

Ett antal gånger har jag tackat nej till att stå på valbar plats (för tre olika partier faktiskt) inför val till EU-parlamentet. I två fall var skälet att jag inte kunde känna tillhörighet med partierna. I samtliga fall var skälet att jag inte ville leva minst fem år av mitt liv i Bryssel och dess EU-byråkratiska korridorer.

Att få något gjort hade dessutom varit nästan uteslutet, vilket det är för de flesta svenskar. Vilket mycket riktigt nu redovisats av analysföretaget EU Matrix.

Bland de hundra ledamöter med största inflytande finns ingen svensk. Först på plats 109 kommer sossen Evin Incir. Första miljöpartist (Alice Bah Kunke) kommer på 178:e plats. Och den moderat som i Sverige spelar upp rollen som makthavare i EU (Tomas Tobé) kommer än längre ner på listan.

Så med facit i hand är jag ännu gladare över att tackat nej...

Av partiledarna/språkrören är det bara Jonas Sjöstedt och Isabella Lövin som varit och vill bli EU-parlamentariker. I Sverige blir man hellre lobbyister eller något annat välbetalt men föga ansträngande jobb. Själv hamnade jag som programledare i Kunskapskanalen (En bok, en författare)... mycket ansträngande och föga betalt men roligt och upplyftande. Och med möjlighet att återgå till livet på landet.

Den svenska ledamot som de facto haft mest inflytande var Isabell Lövin, som förändrade EU:s fiskepolitik till det bättre. Men sedan blev hon språkrör. Nu står hon på tredje plats på MP:s valsedel inför sommarens EU-val. Den mest personröstade svenska EU-parlamentariker genom alla år är Per Gahrton. Carl Schlyter kom hem från parlamentet och blev kunnig ordförande i riksdagens EU-nämnd.