Vilka frågor får man ställa när svaren inte får vara sanna?

 

Sälen. Folk och Försvar. Gräddan ur det militärpolitiska komplexet samlas för att dansa, lägga upp strategier och fundera över läget. Allt pimpat med kunglig närvaro. Det berättas att Sverige är hotat av invasion eftersom Ukraina invaderats på det mest barbariska sätt. Logiken i detta får inte ifrågasättas. Det sägs också är att fler granater måste framställas för att rädda liv. Logiken i detta får inte ifrågasättas heller. Det är mycket som just nu inte ens får ifrågasättas.

En miljon granater ska EU leverera till Ukrainas försvar. Som militärt försvar är det fullt logiskt. Men handlar det om att rädda liv är det inte alls logiskt. Vare sig det sägs från Ukraina eller Ryssland. En miljon granater bör väl i vart fall räcka för att ta död på ytterligare 200 000 soldater och civila förutom att minst 200 000 får livslånga skador av fysisk - bortsprängda  ben, armar eller ögon - eller mental art.

Så det där med att ständig tillförsel av vapen i ett krig som - i vart fall om granater och tvångsmobiliserade soldater - lär fortsätta år efter år skulle "rädda liv" är aningen makabert sätt att se på saken. Det räddar inte ens jord, skog, grundvatten.

Geopolitiskt kan dock vapen försvara eller förändra gränser. Ska ett anfallskrig slås tillbaka militärt så krävs vapen, ska ett militärt anfall fungera så krävs vapen. Men det har inte mycket med att "rädda liv" att göra.

Så frågan är: vilka frågor får man ställa i en tid när svaren inte får vara sanna?

Och den helt avgörande frågan att ställa inför framtiden är: hur ska konflikter kunna undvikas, hur bör var och en bete sig för att inte trigga den andre, hur utvecklar vi konfliktlösningsmetoder?