.png)
Har du nyfödda barn så kanske du dessutom köper Pampers
som ägs av Procter and Gamble som enligt samma lista, som upptar Marabou, fungerar
som krigssponsor.
Äter du GB-glass så äter du glass från Unilever, dricker du
Ramlösa så dricker du vatten från Carlsberg. Och sponsrar, med samma logik, kriget.
Och
Skånemejerier – som låter så svenskt – ägs av franska bolaget Lactalis. Som har verksamhet i Ryssland och som därmed på ett eller annat sätt – enligt Marabouprincipen - medfinansierar
Rysslands groteska invasionskrig i Ukraina.
Lägg av med Dajm – det lär vara skämmigt att lägga sådana i vagnen - och det
står dig hundratals andra fällor och väntar… Det blir liksom så. I en
globaliserad värld, där ägandet sugs uppåt till allt större konglomerat som i
många fall har större makt än enskilda länder.
Och det är ju så kapitalismen
ska fungera, det anses ju vara effektivt… och lönsamt, inte minst för ägare
och mysiga farbröder som fungerar som VD:ar.
Och, nu kommer vi till något ganska pittoreskt, socialdemokraterna har krattat
manegen för detta i vårt land, inte minst då det gäller kolsyrat vatten och öl, i sin kamp för socialism... Så här är det:
När jag var så liten att öl inte fanns i min värld fanns mängder med små
ölbryggerier över hela landet. Ibland på bynivå. Under »strukturomvandlingens«
tidevarv – vi levde under socialdemokratisk hegemoni – gick en nedläggningsvåg
över landet.
Det var som om Hjalmar Brantings idé om storskalighetens förträfflighet
och socialismens fördelar tagit så pass mycket struptag på ledande politiker
att syretillförseln till hjärnan avtagit. Branting, som förvisso på många sätt var
en förträfflig politiker med ett antal goda värderingar, såg nämligen det småskaliga och
mångfaldiga som ett hinder på väg mot det socialdemokratiska himmelriket.
I ett
tal 1886 meddelade han: »Den arbetarrörelse som gör anspråk på att förstå sig
själv måste således vara socialistisk. Den måste vila på erkännandet av
storproduktionens ekonomiska företräden och dess berättiganden – därmed är på
samma gång dess ställning given till alla revolutionära svindleriförsök att
söka skruva utvecklingen tillbaka till hantverk och småproduktion…«.
Branting var helt på det klara med att dessa storskalighetssträvanden
skulle leda till »kapitalets hopande på allt färre händer i allt större mängd«
och hans recept mot detta var att expropriera kapital
och göra det till samhällets gemensamma ägande, i meningen statligt ägande.
Småskaligt och mångfaldigt ägande var att se som reaktionärt. Och så kom det sig att det ärofyllda socialdemokratiska partiet kom att fungera som nyttiga idioter för den globaliserade sentida kapitalismens avarter...
Ölen förstatligades nämligen så pass att statliga Prippskoncernen kontrollerade
mer än hälften av den svenska bryggmarknaden på 1980-talet. Resten ägdes av
några få stora bolag. När den statliga öltillverkningen upphörde tog fåtalet privata
jättebolag successivt över. Varsågod, ta för er bara!
Orkla-gruppen tog över Pripps och slogs ihop med
Ringnes-bryggeriet som man redan ägde. I samma vända tog den danska jätten
Carlsberg över Falcon, som var Sveriges näst största bryggeri. Efter lite
schackrande tog Carlsberg över gamla Pripps också.
Storskalighet och
centralisering gick via statligt ägande till privat bolagiserat. Det blev
liksom Branting bakvänt. Vi fick globalt verkande jättar, vars kapital den
nutida socialdemokratin inte har minsta vilja att expropriera enligt Brantings
modell.
Så nu dominerar jätten Carlsberg - är ägare av sådant som Tuborg, Eriksberg, Karhu, Zingo och Apotekarnes - som bidrar till Rysslands krig. På samma sätt
som jättarna ha bidragit till att finansiera åtskilliga krig där avsändaren av
bomberna varit mer västvänliga.
Midsommar vankas, på bordet finns hårt bröd, smör och ost. Jag ska inte jävlas
mer men käkar ni Wasabröd så sponsrar ni kriget… Wasabröd – uppkallat efter
Gustav Vasa – ägs nämligen av Barilla Group som har verksamhet i Ryssland.
Visst
är det tragikomiskt att Husmans, Ramlösa, Dajm och gamla fina Piggelin numera
ägs av de multinationella som överlever genom att inte ha särskilt mycket
moral. Vart vi vänder oss kommer vi att svälja sådant som vi kanske egentligen inte vill svälja.
Vet ni vad? Jo, det behövs en demokratisk rörelse som utan minsta lilla rasism eller unken nationalism står upp för begrepp som självtillit och kan verka för att motverka den groteska globaliseringen som skyfflar makt från de många till fåtalet. En rörelse som förstår skillnaden mellan frihet för människor och frihet för kapital.
En gång i tiden fanns faktiskt ett kosmopolitiskt parti som lyckades formulera en politik som var just sådan. Jag var språkrör för det partiet. När det partiet skulle skörda det vi sått under många år, när tiden var mogen, så ändrades retorik och politik. Synd.
