USA sviker frihandelsprinciper - är det verkligen illa?

Jag har svårt att bli upprörd över den handelspolitik som USA nu avser ägna sig åt. Med klimatfrågan som hjälp avser man att gynna sådant som tillverkas i USA.

Möjligen är svenska debattörer förvånade över detta, men det beror på att de är så marinerade i frihandelsfundamentalism att de inte förstått att såväl republikaner som demokrater har en mer befriad inställning till just den fundamentalismen.

Bernie Sanders och Donald Trump var så pass kritiska till frihandelsfundamentalismen att de tvingade till och med Hillary Clinton att framstå som frihandelsfientlig ur svenskt politiskt perspektiv. Och sen kom Biden och agerar i denna fråga - sätta USA främst - som sin företrädare.

Det som nu föreslås är till exempel att elbilar tillverkade i USA ska ges skattekredit på upp till 7500 dollar. Lägg till det Bidens gigantiska investeringsstöd till så kallade gröna investeringar...  som ska kombinera klimatfrågan med att amerikaner ska kunna fortsätta att leva med sin konsumerande livsstil. Gröna investeringar, som det kallas, medför nästan alltid andra miljö- och resursproblem.

Kort sagt: problemen flyttar till en mindre uppmärksammad scen. Dessvärre ofta legitimerat genom att klimatengagerade har fäbless med att blunda med ett öga och alldeles vanliga medborgare gärna hör vad de vill höra för att slippa ändra livsstil.

Jag brukar hävda att det är korkat att skicka mandeltårtor över Atlanten när det är mycket bättre att skicka receptet. Att just mandeltårtor utgör exemplet beror på att Sveriges EU-kommissionär en gång försvarade frihandelsavtal med att mandeltårtor från ett av henne uppskattat bageri skulle kunna exporteras lättare till USA.

TVÅ SYNSÄTT
Det finns två grundläggande synsätt. Det ena bygger på globalisering och så kallad frihandel. Det andra bygger på begreppet självtillit. 

Självtillit innebär att regioner, länder och unioner minskar sin sårbarhet genom att bygga upp självtillit och mångfald. Globalisering bygger på att allt mer tillverkas storskaligt och ofta centraliserat på de ställen på världen där mest vinster kan göras. Idén fick en knäck under coronatiden då det visade sig att de mest elementära för sjukvården bara tillverkades på några få ställen i Asien. Sen blev det brist på halvledare av samma orsak.

Men globaliseringens frihandelsprinciper medför också att makt koncentreras till allt större konglomerat där allt färre beslutar allt mer i slutna styrelserum. Vi får en sorts kapitalistisk planekonomi. Sårbarheten och enfalden kommer på köpet.

MÅNGFALD ÄR GRUND FÖR HÅLLBARHET

Jag menar - och det gjorde även det gröna partiet när jag var språkrör - att mångfald är något gott, viktigt och nödvändigt om vi ska bygga robusta samhällen med låg sårbarhet. Mångfald är bra såväl vad gäller biologisk mångfald som då det gäller näringsliv, kultur och ekonomi.

Dessvärre är vare sig röda eller blå politiker lika övertygade om det. Kanske inte heller gröna politiker nuförtiden, i vart fall hörs det mycket litet från dem. Om det beror på att de inte vågar eller inte tror på det är svårt att säga.

Själv brukar jag tala och skriva om vikten av en socialekologisk blandekonom där självtillit är ett grundläggande drag. Självtillit handlar inte om nationalism eller egoism. Tvärtom: med självtillit känner individen inte rädsla för det främmande, lika lite som en region behöver vara beroende av krafter dess demokratiskt valda politiker inte har minst inflytande över.

Så är kan man se på frihandel - jag gör i alla fall det:

FÖR DET FÖRSTA: Frånvaro av sociala, ekologiska och etiska regler

Frihandel innebär i grunden handel utan sociala och ekologiska regelverk. Utan sådana stärks säkert den ekonomiska tillväxten, men till ett socialt och ekologiskt oacceptabelt pris. Jag kan inte - av principiella skäl - acceptera de argument för frihandel som innebär att vi skall missbruka andra människor med motivet att det kan medför att "de i framtiden får det bättre".

Hela resonemanget bygger på en sorts maskerad rasism eller kolonial föreställning.

FÖR DET ANDRA: Slår ut de som vill mest.

Jag anser att det i allra högsta grad är grönt att ett land som  inför t ex förbud mot stråförkortningsmedel av miljöskäl också skall ha rätt att stoppa import av spannmål som är framställts med hjälp av stråförkortningsmedel. Jag anser att ett land som har djurskyddslagar som medför att t ex ägg blir dyrare skall kunna förbjuda import av ägg från burhöns utan att detta kallas protektionism.

Ett land som vill gå före, ställa högre krav, ställer sina nationella företag, inte minst inom jordbruket, i en allt svårare konkurrenssituation. Den som gör rätt, riskerar därmed bli strypt av Adam Smiths osynliga hand...

FÖR DET TREDJE: Ökad sårbarhet
Men, det handlar inte bara om miljö och etik. Frihandel driver mot att vi får sårbara samhällen som saknar grundläggande försörjningsförmåga. Varje land, eller flera länder i en mindre region, bör istället ha som målsättning att skapa robusta samhällen med låg sårbarhet. 

Det är naivt att tro att den globala marknaden medför någon sorts garanti för t ex livsmedelsförsörjning. En hållbar grundbult är, enligt mig i alla fall, att bygga självtillit. Det är bara med självtillit man kan möta omvärlden utan rädsla.

FÖR DET FJÄRDE: Ökande klimatutsläpp
Frihandel förespråkas med motivet att masstillverkning och specialisering ökar den globala handeln. Är ökad handel ett självändamål i ett läge där varor korsar världens hav i ett totalt hysteriskt flöde? När blev det i så fall hållbar politik?

Transporter är till nästan hundra procent baserade på fossila bränslen. Det bör aldrig vara ett mål att skicka fler kex kors och tvärs över haven istället för att byta recept.

Att fisken som fångas nära oss för att fraktas till Kina för att rensas innan den fraktas tillbaka till våra butiker tycks vara helt okej i frihandelsfundamentalisternas värld. Att räkor forslas till Nordafrika för att rensas innan de kommer tillbaka till oss ses som rationellt ur ett marknadsperspektiv. Men det kan rimligen inte vara en hållbar vision.

FÖR DET FEMTE: Jobben.
Att motivera frihandel med att det blir fler arbetstillfällen tillhör en gången tid. Vitsen med frihandeln är ju just att låta stordriftens och centraliseringens fördelar slå igenom. Med hjälp av rationalisering, robotisering, datoriseringar.

Fler varor produceras med allt färre människor. Inget ont i det - men den som hävdar att frihandel skapar fler arbete i nutida samhälle är helt ute och cyklar. Om man inte menar att varuomsättningen samtidigt skall öka. Vilket knappast är något som ligger i linje med vare sig klimatmål eller andra miljömål.

FÖR DET SJÄTTE: Tillväxten kräver större omsättning, inte högra kvalitet
Ofta sägs att ekonomisk tillväxt är ett mått på effektivisering - men detta är en en myt. En modern mobiltelefon, för att ta ett exempel, är billigare än sådana som tillverkades innan tillverkningen effektiviserades. Den som tillverkades då gav större BNP-tillskott än den moderna. Inget ont i effektivisering, men det skall ändå vara viss ordning på argumenten.

Vill man upprätthålla ekonomisk tillväxt så måste man motverka de lägre priser - som blir följden av frihandel utan sociala och ekologiska regelverk - genom ökande varuomsättning. Något som knappast är i hållbarhetens intresse.

FÖR DET SJUNDE: Kapitalägare blir vinnare
Frihandel, i en tid när vågen av digitalisering sköljer över såväl varu- som tjänsteproduktion, innebär att än större del av bolagens omsättning tillkommer utan direkt arbete av människor. Vilket medför att en allt mindre del av värdet på omsättningen kommer arbetande människor tillgodo medan en allt  större del av värdet tenderar att komma kapitalägare till godo. Klyftorna kommer att öka.

Det här var några baksidor av frihandel, baksidor som sällan diskuteras. Men som borde diskuteras. Och som borde vara grund för en bättre världsordning där mångfald råder och där självtilliten ökar.