Ål, statssekreterare och civil olydnad...

 

Så visade det sig då att det finns en tvättäkta aktivist i regeringskansliet. En som bedriver någon sorts
feltänkt civil olydnad, struntar i lagen och älskar ål så pass att han bidrar till dess allt mer prekära situation.

Denna aktivist är PM Nilsson som inte bara är statssekreterare, med uppdrag att ge råd till Ulf Kristersson, utan även invald som medlem i Kungliga Örlogsmannasällskapet som enligt sina statuter skall verka för marinvetenskapens utveckling. Dock ej då det gäller ål.

Till skillnad från äkta civil olydnad ljög Örlogsmannasällskapets man om sin ålverksamhet, bedrev den i smyg och förnekade när han blev påkommen.

En kurs i äkta civil olydnad vore på sin plats. Grunderna är att det man gör görs öppet, utan våld och man erkänner sitt brott. För PM Nilsson var det tvärtom, bara en sketen skumraskaffär.

Erkännande kom när rädslan att bli offentligt avslöjad som lögnare blev för stor, alltför många visste ju att han ljög, att han bedrivit ålfiske och till och med berättat glatt om det. Han anser att skyddet av ålar är överdrivet.

NILSSON I DÅLIGT SÄLLSKAP
Nu är förstås inte PM Nilssons dödande av ålar det största problemet. Den regering han arbetar för är det största problemet, så han är i sällskap med likasinnade. 

Det är nämligen den här regeringen med Ebba Busch som överkucku i det departement där en så kallad miljöminister tillåter att miljöprövningen av vattenkraftverk inte ska ske enligt tidigare beslut...  Trots att kraftverken idag, på grund av snålhet, tar död på fler ålar än PM Nilsson har gjort i hela sitt långa liv som nöjesfiskare.

Är ål gott? Tja, jag har tyckt så, om det varit i små doser. Sen blev jag vuxen, läskunnig och medveten. Så då blev det ingen ål längre. Trots att det är en tradition i delar av Sverige. Och, tro det eller ej, det går lika bra ändå.

Själv tjuvfiskade jag som mycket ung tonåring i sjön Drevviken. Under överinseende av min bror och farbror Fritz. Men ål fick vi aldrig.

BÖTER MOTSVARANDE 76 KILO RÖK ÅL

Nu krävs det från regeringens politiska motståndare att PM Nilsson ska lämna sitt uppdrag som statssekreterare. Skälet är framför allt att han ljög för polisen när kontrollanter från Havs- och vattenmyndigheten tog honom på bar gärning ("det är inte mina ryssjor") och när polisen senare tillfrågade honom ("jag har inte gjort nåt").

Sedan kom julen och efter den ändrade han sina uppgifter. Om det var barnet i krubban eller statsrådsberedningens krisgrupp som fick honom att säga som det var är okänt. 

Nu får han betala 38 000 kronor i dagsböter. Han har råd. 

38 000 kronor räcker för att inköpa 76 kilo rökt ål, förhoppningsvis fångad på - enligt myndigheter - godkänt sätt. Det är bara tillåtet för yrkesfiskare med tillstånd att sälja ål.

Nilsson hade tagit upp 15 ålar på 11 kilo till ett rökt värde av 5600 kronor.

SÅ KALLAD BOMBHÖGER
PM Nilsson har varit politisk redaktör för Dagens Industri och varit enveten för att släppa in SD i värmen,

Han var också en av dem som delade uppfattning med Moderaterna när dessa stöttade USA:s angrepp på Irak 2003. Det var då Moderaternas partiledare Bo Lundgren ansåg att Sverige skulle medverka i kriget "som tack för vad USA gjort för Europa under andra världskriget". Att hela kriget startades med motiveringar som visade sig vara - gissa vad... - lögner har säkert inte fått vare sig PM Nilsson eller Bo Lundgren att ändra sig. PM Nilsson brukade sägas tillhöra bombhögern.

Senast jag träffade på honom hade han varit en av de som bokat mig för ett prat på en eftersits i Almedalen. Det hade bjudits på rosévin, några var redan lite väl glada innan de drog vidare. Jag påmindes om hur det var när jag var språkrör - alltför ofta satt det en och annan välkänd journalist på presskonferenser och var duktigt bakfulla. Om de sköljde ner drycken med fet ål vet jag inte.

Däremot vet jag att häpnadsväckande många ledarskribenter och liknande i borgerliga tidningar stått upp som en gemensam hycklare och prisat PM Nilsson som en hyvens kille som gillar naturen, plockar plast på stränder och bara lever upp till gammal kulturtradition genom sin variant av civil olydnad.

Och lite lögner till myndigheter och polis måste man ju tåla, PM är ju inte vilken fattiglapp som helst som fiskar för att få nåt i sig, han är en av oss, meddelas från tillskyndande vänner. Han är - som Expressens ledarskribent Anna Dahlberg skriver - "en personlig vän". 

Är det sådant som kallas "borgerlighetens diskreta charm"? Om rätt person ljuger för polis och myndigheter är det inte så farligt, enligt den diskreta charmen.