Skälet är att hon dragit igång "Klimatalliansen" som hon vill ska bli ett parti som ställer upp i hösten val.
Syftet är att bli blåslampa i klimatfrågan, resultatet kan bli att partiet - om det nu blir ett sådant - tar de där sista rösterna som medfört att MP hållit sig kvar i riksdagen.
Smart för klimatet? Eller egoboost? Om det funderas det lite varstans.
I ett upprop för Klimatalliansen var allt från Anders Wijkman till före detta ärkebiskopen K G Hammar med.
Jag var tillfrågan men upplevde det hela som ett projekt som - om Schyman får sin vilja igenom att ställa upp i valet - skapar söndring genom att a) slå ut ett antal miljöpartister som ändå, säga vad man vill, driver klimatfrågan i riksdagen och b) själva hamnar långt under fyraprocentsspärren. Klimatskeptikerna jublar och det som betecknas som blåbruna myser.
Och dessutom: om Klimatalliansen blir parti och mot alla förmodan skulle hamna i riksdagen så måste de sätta sig i alla utskott och tycka om allt möjligt som de inte är överens om. Vilket kommer skulle skapa ett smärre helvete med dålig stämning och elände i gruppen.
Projektet - om det blir parti av det - tycks mig naivt och rent av skadligt. Trots att det mesta i deras plattform är bra, eller i vart fall helt OK. Och trots att jag har den största respekt för klimatengagemanget hos flera av de som nu står i fronten, inte minst ordföranden Mariam Jallow Tholozan och Thomas Hahn.
Jag undrar dock om Anders Wijkman och KG Hammar, som var med på gruppens första presskonferens men nu inte i styrelsen, skulle må bra som legitimeringsinstrument för Gudrun Schymans projekt om det blev parti av det... Och hur ska styrelsemedlemmen i Partiet Vändpunkt - som drevs fram främst av Carl Schlyter när han lämnat MP - agera om han också är med i partiet Klimatalliansen?
Thomas Hahn (också styrelseledamot i Partiet Vändpunkt), Sasja Beslik,Gudrun Schyman, Anders Wijkman, Mariam Jallow Tholozan (ordförande) K G Hammar (f.d. ärkebiskop). |