Black Friday. Allt fler bojkottar denna dag, meddelades i gårdagens nyhetssändningar. Som protest mot den överkonsumtion som allt mer drabbar planeten.
Vilket ansvar har företagen? Det finns olika sätt att resonera. För 30 år sedan var Miljöpartiet ett radikalt grönt parti som ihärdigt drev linjen att ekonomiska teorier måste underställas ekologiska realiteter.
Bojkott av bolag och konglomerat som t ex skövlar regnskog var en metod MP stod för. Hur många veckor hade det tagit att rädda regnskogen om land efter land bojkottat de bolag som - ofta väl dolt genom bolagskonstruktioner - tjänar pengar på skövlingen? Två veckor? Fyra?
Så här såg det t ex ut på DN Debatt när jag och partiets politiske sekreterare Jan Vikström skrev:
Varje dag
försvinner 560 000 kvadratmeter regnskog. På ett år avverkas en yta lika
stor som Italien. Mordet på regnskogen är på väg att bli en av de största
tragedierna i livets historia. Dels på grund av skogens funktion som jordens
lungor, dels för att nästan hälften av jordens arter finns just i regnskogen.
Vi vet alla att
Sverige skövlar sina egna fjällnära skogar och att Sverige importerar skövlad regnskog.
Men hur många vet att Sverige hjälper till att göda -och legitimera – de företag
som hårdast driver fram regnskogens död. Det tysta samtycket, och därmed den
konkreta uppmuntran, sker genom en växande handel med de bolag som driver på
skövlingarna.
Skulle inte vi i Sverige, på samma sätt som vi bojkottat Sydafrika på grund av
dess apartheidsystem, kunna bojkotta de bolag som på olika sätt har ansvar för
skövlingen av regnskog? Är frihandelns principer viktigare än ekologiska
realiteter? Är de stora orden i miljödebatten bara tomma floskler när
miljöansvaret ställs i konflikt med andra intressen?
Ja, hur ska man
annars tolka att en bedövande (och bedövad) majoritet i Sveriges riksdags till och
med avslår miljöpartiets elementära krav på förbud av import av timmer från
tropisk regnskog. Jakten på så kallad utveckling via fri, och ansvarslös,
handel tycks viktigare än att ta ett globalt miljöansvar. Det vill säg: ekonomiska teorier väger tyngre än ekologiska
realiteter.
Kanske är det
rädsla hos svenskt näringsliv och bland svenskapolitiker som gör att man inte
vågar ta i frågan. De som skövlar är mäktiga. Mäktigare än det lilla landet
Sverige. Nedan ska vi, genom att bena upp den ganska komplicerade japanska ”bolagskonstruktionen”,
redogöra för hur vår materiella konsumtion hänger ihop med skövlingen av
regnskog.
Japan är världens
ledande importör av tropisk timmer (29 procent). Denna import sker
huvudsakligen via japanska så kallade handelshus. Sex av dessa handelshus har
verksamhet i Sverige i form av dotterbolag eller representationskontor. De fyra
största av dessa är tillika världens största köpare av tropiskt timmer.
Totalt importerade
de sex handelshusen, med svensk verksamhet, över 4,6 miljoner kubikmeter tropiskt
timmer 1989.
De sex
handelshusen, med anknytning till Sverige, är:
·
Marubeni
(ca 1,1 miljoner kubikmeter)
·
Sumitomo
(ca 1,0 miljon kubikmeter)
·
C
Itoch (ca 0,9 kubikmeter)
·
Nissho
IwaI (ca 0,9 miljoner kubikmeter)
·
Mitsubishi
(ca 0,9 miljoner kubikmeter)
·
Mitsui
& Co (ca 0,4 miljoner kubikmeter)
De sex
handelshusen tillhör ett slags företagsgruppering som kallas ”keiretsu”. I varje
keiretsu ingår 29 – 70 företag. Formellt är varje företag självständigt.
Samarbetet grundas på korsvist ägande inom gruppen. Handelshusen är själva
kärnan i gruppen.
I till exempel Mitsubishi Group ingår 42 företag. Handelshuset är Mitsubishi Corporation
och ett av företagen i gruppen är Mitsubishi Motor Corporation som tillverkar
person- och transportbilar. Handelshuset har aktieandelar i bilföretaget. I
Sverige är generalagenten Scandinavia Motor Company, som är ett fristående
aktiebolag som säljer Mitsubishis bilar. Såväl Mitsubishi Corporation som Mitsubishi
Motor Corporation har aktieandelar i svenska Scandinavia Motor Company.
Eftersom vi på
alla upptänkliga politiska sätt måste markera avståndstagande från skövlingen av
regnskog räcker det inte med fromma förhoppningar och stillsamma vädjanden.
Mordet på regnskogarna är så livsavgörande för vår planet och för livet på jorden
att vi måste ta till yttersta, men fredliga, metoder.
Sambanden inom respektive företagsgruppering, keiretsu, är tillräckligt starka
för att varje enskilt företag har ett ansvar för respektive handelshus
agerande.
Sveriges riksdag bör därför besluta om nationell bojkott av varor och tjänster
som är kopplade till företagsgrupperingarna.
Nedan ger vi
exempel på ett bolag från respektive gruppering och handelshus. Tänk ett
ögonblick på vilka effekter det skulle få om det ena landet efter det andra
började bojkotta dessa välkända företag! Hur många veckor skulle det ta innan de slutade med skövlingen av regnskog?
·
Mitsubishi
Motor (bilar).
·
Sharp
Corporations (radio, TV, video, kopieringsmaskiner, fax, skrivmaskiner).
·
Toshiba
Corporation (datorer, elektiska komponenter).
·
Isuzu
Motor Company (bilar)
·
Nec Corporation
(kontorsutrustning, TV, radio)
·
Nissan
Motor Corporation (bilar)
Grupperingarna
har agerat så att regnskog skövlas på Filippinerna och Indonesien. Just nu är
det delstaterna Sarawak och Papua Nya Guinea som står i tur att rensas på regnskog.
Handelshusen har nu, när skövlingarna i Sydostasien börjar bli fullbordade,
riktat blickarna mot Sydamerika. Bland annat mot Brasilien, som är värd för
FN:s miljökonferens 1992. Ska man skratta eller gråta?
Naturligtvis
kommer många att uppfatta vårt krav på nationell bojkott som orealistisk
eftersom den bryter mot gängse avtal och dominerande ekonomiska doktriner om
frihandel och ”ekonomisk utveckling”. Vi hävdar emellertid bestämt att
ekonomiska teorier måste underställas ekologiska realiteter.
Miljön och
överlevanden måste rimligen gå före ekonomismen.
Birger Schlaug
Jan Vikström
(politisk sekreterare)
