I år - efter mer än 30 års klimatdebatt - producerar homo sapiens mer växthusgaser än någonsin. Det är också pittoreskt.
Min första presskonferens om klimatfrågan hölls 1987. Ingen kom. Vi gjorde om den. En kom. Blev en notis. Pittoreskt.
Sanningen är den att ingen enda som har makt att göra något vågar föreslå det som behövs. Eftersom de samtidigt anser att ekonomisk tillväxt även i materiellt rika länder är en nödvändighet. Vi ska således konsumera mer för att producera mer så vi kan jobba mer för att få råd att konsumera mer. Det är dilemmat i Glasgow såväl som i Stockholm.
När Sveriges riksdag tog beslut om det som slarvigt kallas "klimatlag" (det är ingen lag och ingen kan bli bestraffad) togs ett tilläggsbeslut: politiska beslut för klimatet får inte gå ut över den ekonomiska tillväxten.
Utifrån det beslutet är det naturligt att satsa miljarder på laddstolpar som skall tillverkas av metall som brutits ur gruvor, transporteras av fossilbilar, sättas upp på cementkrävande fundament och nyttjas av oss konsumenter som har köpt elbilar som kräver batterier som kräver gruvdrift som leder till sår i naturen och dessutom hotar dricks- och grundvatten.
I alla led stimuleras tillväxten. Och i alla led krävs... fossila bränslen. Det ÄR pittoreskt!
Däremot är det dåligt med pengar till skapade av våtmarker som här och nu leder till minskad klimatpåverkan. Fast våtmarker ger inte så mycket arbetstillfällen och när de väl ligger där de ligger skapas inte en krona i BNP-tillväxt. Våtmarker är bara bra. Men det räcker ju inte.
Det är dessa sammanhang som gör att vi människor inte kommer att klara vare sig Parisavtalets målsättningar eller förmodligen inte ens hålla oss under 3 graders genomsnittlig ökning av temperaturen på det vi kallar "vår" planet. Kort sagt: vi uppträder som fullblodsidioter.
En del säger att vi lever i antropocen, människans tidsålder. Vi påverkar planeten mer än planeten själv gör, så att säga. Jag hävdar att vi lever i econocen - ekonomismens tidsålder. Den tidsålder där vi reducerat oss själva till verktyg för att hålla igång ekonomisk tillväxt oavsett om vi behöver det för våra behov eller inte.
I varje tidevarv - fint ord tycker jag - bör vi fråga oss vad som är bättre liv. Men politiker, ekonomer och annat löst folk frågar istället: hur får vi tillväxt? Jo, genom att jobba mer, konsumera mer, producera mer, jobba mer, konsumera mer. Vi har blivit kuggar i ett hjul som snurrar allt fortare och som håller på att gröpa ur planeten. Och vår egen värdighet.
I Glasgow kommer det att pratas om klimatet. Problemet är att det går att "rädda klimatet" på ett miljövidrigt sätt. Det är det som är den inkonsekventa metod man försöker sig på. Vi ska lämna Fossilsamhället med hjälp av fossila bränslen (sic!) för att ta oss till Metallsamhället där gruvor skall öppnas och material skall strömma genom samhället i allt raskare takt.
Den årliga materialkonsumtionen per person har ökat i Sverige. Materialkonsumtionen är numera cirka 24,7 ton per person. Det motsvarar en konsumtion på 67 kilo per person och dygn. Så ser det ut om vi ser till vår privatkonsumtion av prylar och till vår gemensamma konsumtion inklusive sådant som motorvägar, järnvägar, shoppinggallerior, arenor och vanliga hus. Och Amazons lagerlokaler.
Konsumtionen av metaller har ökat med cirka 65% procent sedan 1998. Vi lever i Metallåldern... och mer blir det när alla batterier till bilar, båtar, flygplan och prylar skall tillverkas för att vi ska "klara klimatet".
Slutsats: vi kan "klara klimatet" på ett miljövidrigt sätt. Vi försöker lösa ett problem genom att skapa andra. Bara för att vi inte kan tagga ner, coola ner, leva mer som människor och mindre som konsumenter.
En variant vore att lägga av med idén om evig tillväxt - att i rika länder ta ut produktionsökningar i sänkt arbetstid, satsa mer på delaktig kultur, social närvaro och helt enkelt tagga ner. Inse att vi är biologiska, sociala och kulturella varelser - inte ekonomiska varelser som är till för att hålla igång tillväxten och ett sjukt ekonomiskt systemtänkande.
Tänk vad härligt det vore om något enda riksdagsparti vågade säga som det är! Jag tror att många skulle uppskatta det. Faktiskt! Under mina föreläsningar - i såväl slott som koja - upplever jag att förvånande många håller med mig.
Tack för att du läst ändå hit. Min senaste bok - Vad ska vi ha samhället till? - finns att låna på biblioteken. Gör gärna det! (Räcker inte det så lovar förlaget att ge mina blogg-följare 25% rabatt vid uppgivande av koden GRÖN.)
