Det poppar upp med jämna mellanrum. Funderingar över vad Cissi Wallin
hävdat. Att det är rätt att lägga ut namn på de som misstänks - eller
anklagas - för sexuella övergrepp utan att blivit dömda.
Det är problematiskt. Men, i och för sig begripligt med tanke på hur vedervärdigt det måste vara att blivit utsatt men sakna bevis i domstolars mening.
Problem uppstår emellertid när Wallin hävdar att inga kvinnor ljuger om sexuella övergrepp. Hon hänvisar att hon i vart fall inte känner till någon. Och att det inte finns något att vinna på att hänga ut någon. Som om just kvinnor vore befriade från människans benägenhet att vilja hämnas, skada, få uppmärksamhet.
Förr var det "högerextrema" som hävdade sin rätt att hänga ut icke-dömda. I Östtyskland var det staten som hängde ut misstänkta.
Vad får vi för samhälle när det räcker med ett FB-inlägg - kanske skapat i stundens ingivelse - för att förstöra en annan människas liv? Att som oskyldig hängas ut för sexuella övergrepp är knappast något som går att tvätta bort. Det sitter där det sitter.
Det heter ju "ingen rök utan eld". Problemet är inte bara att det finns alldeles för många eldar, utan att det också finns rök utan eld.
Den där intervjun är värd att kika på, fundera på och problematisera åt flera olika håll - inte minst eftersom vi ser en allmän glidning i det offentliga samtalet och hur "sociala" medier fungerar som avstjälpningsplats för vilken verbal skit som helst.
