Att de svenska elbolagen fortfarande förordar luftledningar, när nedgrävda kablar kan leverera samma kapacitet, tillika bevara höga naturvärden, är inget annat än ett mått på den kortsiktighet med vilken mänskligheten möter hoten mot vårt klimat och vår miljö. I Sverige jagar vi, trots löften om motsatsen, fortfarande den kortsiktiga ekonomiska vinsten.
Skogen är vår viktigaste kolsänka. Dess förmåga att binda koldioxid är ett av våra främsta verktyg i kampen mot klimatförändringarna: I genomsnitt binds hela sju ton koldioxid per hektar svensk skog varje år. Den yta som i dag består av röjda ledningsgator skulle kunna binda nästan 1,5 miljoner ton koldioxid årligen, om där i stället växte skog. Det är lika mycket som SSAB:s ståltillverkning i Oxelösund släpper ut på årsbasis enligt Naturvårdsverket. Ändå skrivs det spaltmeter om Hybrit och behovet av fossilfritt stål, men inte något om att den elledning som satsningen kräver innebär en förlust av hundratals hektar skog.
Läs debattinlägget här:
