- att riksdagen går på kvartsfart,
- att få intresserar sig och
- att medierna nästan lagt av att följa vad som sägs.
Jag lyssnade på den utrikes- och försvarspolitiska debatten häromdagen. Den var förskräcklig. Svårast hade onekligen Miljöpartiets representant som tagit på sig uppdraget att försvara regeringens politik - med alltmer samarbete med Nato, allt fler och större övningar med USA, ökande vapenexport till diktaturer och ja till EU:s nya idé om att kunna kränga vapen till krigförande länder. Det tragikomiska är att den regering där MP nu ingår är den regering som ingått flesta avtal med Natoländer någonsin och den regering som ökat anslagen till militären mer än någon annan, inklusive varje moderatstyrd regering.
Miljöpartiets ledamot skulle försvara sig mot att t o m moderaterna tyckte att MP numera är riktigt bra i dessa frågor.
Eller som deras talesperson sa: “Fru talman! Jag tycker faktiskt att man i Miljöpartiet är lite buskablyg”. Och så räknade han upp allt som MP gått med på… och avslutar med: “Fru talman! Jag har inget emot detta, men hur motiverar ett parti sprunget ur fredsrörelsen att Sverige direkt eller indirekt via EU ska kunna förse stridande länder med vapen?”
Och sen kom ett kanske än värre frågebatteri från Vänsterpartiets representant som helt sonika jämförde vad MP skrivit i sitt partiprogram och vad partiet nu står bakom. Det vill säga motsatsen till vad partiets medlemmar har slagit fast. Så här lät det - pinsamt, tycker jag:
“I partiprogrammet på sidan 33 står: ”Vi accepterar inte att EU militariseras.” I skrivelsen står: ”Sverige har bidragit till EU:s samtliga militära insatser.” Vidare i partiprogrammet läser jag att Miljöpartiet tycker att uthyrning av svensk mark till Nato och andra utländska militärstyrkor för krigsövningar ska upphöra. I skrivelsen står det att i Aurora 17 deltog USA med ett kvalificerat bidrag bestående av cirka 1 000 amerikanska soldater från samtliga försvarsgrenar. I partiprogrammet kan man vidare läsa att Miljöpartiet de grönas mål är en avvecklad vapenexport. I skrivelsen finns ett ganska långt stycke kring materiel- och forskningsrelaterade samarbeten. Där står: ”Aktiviteter inom ramen för samförståndsavtalen med ytterligare ett antal länder syftar även till att erbjuda möjligheter till fördjupat samarbete och utbyte inom materiel-, forsknings- och utvecklingsområdet eftersom dessa länder visat intresse för anskaffning av svensk försvarsmateriel.” Jag undrar hur de här två papperen lirar med varandra.”
Och så där fortsatte debatten. Med allt från centerpartister och liberaler till sverigedemokrater som alla tycktes gilla det mesta av vad MP nu ställt sig bakom. Fan ska vara MP:s ledamot i försvars- och utrikesutskottet och anse sig behöva försvara allt som går på tvärs mot vad medlemmar slagit fast på kongresserna.
Den som läser dokumentet som regeringen nu lagt på bordet kan knappast finna en enda punkt som visar att MP lagt ens två strå i kors för att få igenom egna punkter och skrivningar. De gröna statsråden har låtit det passera.
Någon debatt har partiets språkrör inte heller tagit för att driva opinion.
Det finns två sätt att se på detta: antingen att man uppträder realistiskt eller lealöst. I vilket fall som helst legitimerar man en utveckling som partiet var bildat för att motverka. Det är dåligt.
Det finns förstås de som anser att MP:s nya linje är bra, men även de bör rimligen fundera på när gränsen för hyckleri gentemot väljare och svek gentemot medlemmar överskrids.
Hur som helst: MP:s ledning inkl. statsråd har definitivt tagit avstånd från fredsrörelsens grunder och legitimerar numera såväl dess kritiker som den militarisering som pågår världen över. Kan partiets medlemmar verkligen acceptera detta utan att reagera? Hela debatten finns här.
Fiffigt nog släpptes beslutet om att regeringen vill avveckla Bromma flygplats samma dag som den utrikes- och försvarspolitiska debatten hölls. Medierna ägnade sig åt flygplatsen, som en majoritet i riksdagen inte vill lägga ner.
