Idag, den 27 januari, är minnesdagen för Förintelsens offer. Kanske är minnesdagen viktigare än någonsin. Europa är allt annat än vaccinerat mot rasism. I Sverige närmar sig traditionella borgerliga partier det parti som har rötter i nazismen. Vad betyder det på sikt? Är det inte historielöst? På vilket sätt kommer politiken att förskjutas?
I boken Vad ska vi ha samhället till? berättar jag om hur jag lärde mig hata rasism och nazism:
"Jag kletade lim på baksidan av Anne Franks dagbok, fäste den på min ungdoms skrivbord så att den alltid skulle ligga där. Risken att någon av de som lagrat nazistiska tal, vimplar och nålar skulle komma på besök fanns. Sofistikerade, välutbildade, kostymklädda och med hjärnor marinerade av rasism. Jag har hört dom, sett dom, känt dom."
"Inom humanekologin beskrivs ofta människan som ett klassificerande djur med en hjärna som har fäbless för att sortera och rangordna. Allt för att skapa någon sorts ordning och struktur på ett för hjärnan energisnålt sätt. Eftersom rasism inte bara bygger på okunskap utan också på hjärnans fäbless för lättja och rangordning så ligger den som ett spöke över de flesta samhällen. Det behövs inte mycket för att spöket skall få liv.
Som väv för hur vi ser på världen och dess människor ligger medvetna eller omedvetna stråk av det som byggt vår västerländska kulturs vurm för rangordning och hierarkier. Skapelsens krona, som det så vackert heter, var under århundraden inte människan i sig, utan den vite mannen. Europén. I äldre skildringar är det, i vår del av världen, framför allt den kristna tron som utgör ramen för civilisationen. Den vite kristne mannen ger sig ut i världen för att, som det så vackert heter, civilisera folk.
Det är utifrån detta arv vi måste resa oss, skaka av oss sådant som vi kanske inte ens är medvetna om. Vi måste krypa ur föreställningar om den andre, måste sluta tala om kollektiv och om ”folket” och se individer. Det är bara om vi ser individen vi kan vaccinera oss mot rasistiska fördomar och föreställningar. Vilket är en av de mest grundläggande förutsättningarna för att skapa fred med oss själva som art.
Orättvisor och stora sociala klyftor kan lätt utnyttjas av auktoritära krafter som ser demokratin som en parentes. Kampen mot dessa kan bara föras genom att minska klyftorna och förbättra livsvillkoren för de som är utsatta och känner sig förbigångna. Politiker som inte förstår detta är farliga, oavsett vilken ideologi de identifierar sig med, oavsett vilken retorik de har. Liberaler, socialister och gröna kan tala hur vackert som helst om demokrati och öppna samhällen men när de samtidigt driver en politik som vidgar de sociala och ekonomiska klyftorna skapas förutsättningar för det berättigade missnöje som inte minst brunfärgade politiker så gärna vegeterar på. I ett samhälle som upplevs som orättfärdigt är det så lätt att spela på människans fäbless för att rangordna, klassificera och peka finger på den andre. I tider då människor flyr från krig, naturkatastrofer och klimatförändringar är det än mer avgörande att driva en politik för jämlikhet och rättfärdighet."
Slut på citat från Vad ska vi ha samhället till?
Finns på bibliotek - här är just nu lägsta pris om du istället vill köpa den.
