torsdag 26 mars 2020

La théorie, c'est bon, mais ça n'empêche pas d'exister

Jean-Martin Charcot föreläser för män med kvinna som verktyg...
La théorie, c'est bon, mais ça n'empêche pas d'exister. (Teorier är bra att ha, men de hindrar inte att
fakta existerar.)

Detta är ett uttalande som den makalöse Jean-Martin Charcot tillskrivs och kan väl vara aktuellt att fundera över i dessa dagar även om det säkert finns anledning att tycka ganska illa om Charcot. Han var en karismatisk vetenskapsman med icke obetydlig skådespelarförmåga. Han ägnade sig åt hypnos och hans specialämne var hysteri.

Han blev medlem av Franska vetenskapsakademin och invaldes 1887 som ledamot av den svenska Kungliga Vetenskapsakademien.

Alltså: La théorie, c'est bon, mais ça n'empêche pas d'exister.

Problem kan vara att vi inte känner till alla fakta. Vetenskapens styrka, till skillnad från religiösa dogmer, är att god vetenskap alltid ifrågasätter sig själv. Kunskap har bäst-före-datum. Det är sant. Men för att ha någon som helst trovärdighet för den som uttalar sig tvärsäkert i en komplicerad fråga krävs trots allt kunskap i botten.

Det går liksom inte att att likställa allas åsikt då det gäller rätten att bli tagen på allvar - trots att en del fått för sig att just det är demokrati. Frågan "vad anser du i den här frågan?" bör kompletteras av frågan "på vilka grunder har du tagit ställning?".

Att uttala sig om smittspridning, virus och liknande utifrån "sunt förnuft" är inte rimligt. Hur många var det inte som var tvärsäkra på att alla skolor borde stängas - det var ju sunt förnuft - innan de plötsligt fick klart för sig att det redan i tidigt skede skulle medföra att sjukvårdspersonal som är småbarnsföräldrar till ökande del skulle vara hemma hos sina barn och därmed försvåra för sjukvården att fungera.

Men mormor och morfar kunde ju vara där hos barnbarnen, meddelades då med samma sunda förnuft. Ända tills kunskapen om att just äldre var den stora riskgruppen flödade ut och fick det sunda förnuftet att ändra skepnad.

Den där Jean-Martin Charcots favoritämne var som sagt hysteri.