Bara 27 procent av Miljöpartiets väljare anser att MP "endast har liten samsyn" med regeringspolitiken som förs med hjälp av C och L Herregud!
Så lite har alltså språkrör och andra ledande i partiet lyckats berätta vad grön ideologi är, vad partiet står för enligt de ideologiska grundbultarna. Den gröna världsbilden skiljer sig ju helt från regeringspolitikens. Bara en dryg fjärdedel fattar!
Enda skälet (?) till att MP sitter där de sitter - förutom att partister får bli statsråd och statssekreterare - är att de försöker sätta viss press i klimatfrågan och åtminstone se till att miljöpolitiken inte går tillbaka. Med ganska liten framgång.
Att Sveriges inhemska klimatutsläpp - i jämförelse med värstingarna - är små beror i första hand inte på politiken utan på
a) vi har mer el per person bara från vattenkraften än vad nästan alla andra har totalt och
b) vi har skog som ger möjlighet till biobränslen i t ex fjärrvärmeanläggningar och
c) den gröna skatteväxlingen som MP drev igenom 1998 medförde att villaoljan försvann nästan helt.
(Räknar vi däremot utsläpp genom vår konsumtion och livsstil så ligger Sverige på topplistan över länder som gör största ekologiska fotavtryck per capita).
När det gäller regeringspolitiken i sin helhet - till stor del styrd av C och L - går den helt på tvärs mot vad MP (enligt grundbultarna) står för i allt från fördelningspolitik till försvars- och säkerhetspolitik via synen på globaliseringen, kapitalets rätt att gå på tillväxtjakt varthest det vill och t ex vinstsyftande bolagisering av skola, vård och omsorg.
Hur har det blivit så här? Hur kommer det sig att så många tror att MP har någon sorts samsyn med C, L och S-ledningen om vad som är ett gott fungerande samhälle? Svaret är lika förnedrande som tragiskt: partiledningen har haft som strategi att språkrören skall vara företrädare för regeringens politik i första, andra och tredje hand. Allt mindre andel av väljarna - flera generationer och massor av invandrande - har någonsin hört ett språkrör företräda MP:s politik och ideologiska grundbultar.
Detta innebär inte bara att många tror att samsyn råder mellan partierna i regeringskonstellationen. Utan också att partiets nya medlemmar har blivit medlemmar utifrån dagens bild av MP och därmed kommer att steg för steg - via kongresser etc - göra dagens bild av MP till partiets politik.
Därmed kan vi förvisso säga att MP är ett sorts parti som försöker driva klimat- och miljöfrågor. Men som grönt ideologiskt parti finns allt mindre kvar. Detta är så oerhört ledsamt - åtminstone tycker jag det som var en av dem som var med när partiet bildades, utvecklade sin ideologiska plattform och åtminstone vågade utmana hela den världsbild som de andra partierna stod för.
Jag trodde att den politik som vi en gång förde (och det politiska avståndstagande från den politiska eliten som vi var måna om att värna) en bit in på 2000-talet skulle ge utdelning i form av tillräckligt höga opinionssiffror för att vrida samhället åt vårt håll: ekologiskt hållbart, social anständigt, demokratiskt rättrådigt, mer solidariskt men också mer frihetligt - samt att vi skulle bli en röst i världen för fred och nedrustning.
Partiets strateger valde istället i första hand att bli regeringsfähigt genom att sudda ut det mesta som irriterade S och "mittenpartierna". Partiet blev därmed ett annat - partiets ledning tappade helt intresse för opinionsbildning, den irriterande rågången till maktpartierna suddades ut, identiteten bleknade, tilliten till de gröna grundbultarna försvann. Så ledsamt, så tragiskt, så sorgligt för en grön själ. Miljöpartiet var ett idéparti som stegvis förvandlats till ett maktparti. Ett bland de andra. Den här mandatperioden riskerar att slå ut partiet helt. Ett grönt ideologiskt parti behövs för miljö, för social rättfärdighet, för demokratisk delaktighet, för att någon i parlamentet skall hålla emot när allt fler miljarder slussas till militären istället för till skola, vård, rättskedja och landsbygd.
