När en världsbild rasar...?

Mycket konstigt är det. Med Boris Johnson, Trump och hela raddan av politiska ledare som beter sig som smått galna. Och tycks bli poppis på det.

Skrev 1989 om globaliseringens fallgropar.

Boris Johnson må vara en lustig figur, folkomröstningen om Brexit må ha föregåtts av en osaklig - rent av lögnaktig - debatt... Och att inte också ha en folkomröstning om det avtal som skall gälla ter sig totalt obegripligt.

Men jag är, trots allt, lite bekymrad över hur den svenska debatten drivs. Skulle det inte, ens vid en hård Brexit, gå så illa som det målas ut (inte minst för det som kallas ekonomi) finns anledning för många att fundera på den världsbild man levt med. Men framför allt: skulle den ökande självtillit som kanske blir följden av utträdet i själva verket leda till minskad sårbarhet den dag det globala ekonomiska systemet kraschar nästa gång kan många få omvärdera sin naiva syn på globaliseringen som ju leder till principen "faller en, faller alla". Länder och regioner som haft förmåga och mod att stå emot genom att bibehålla viss självförsörjning och robusthet kommer att klara sig bäst. Sånt som en gång betonades i grön ideologi...