"Visst har man ibland, så som världen ser ut, ett behov av att reagera, protestera och agera. Rätt ofta till och med. Demokratin kräver också att vi gör det. Demokratin kräver vårt engagemang som medborgare. Men agera då som medborgare och använd inte konsten som vapen."
Varför skulle man inte det? Visserligen är det som Stina skriver: kultur och demokratin hänger inte ihop i någon slags oupplöslig förening. Och visst är det så att "den starkaste kulturpolitiken oftast återfinns i auktoritära stater". Men, bäste medborgare, just därför: använd gärna konsten för att stärka demokratin, annars riskerar du att konsten kommer att användas för att bygga ett auktoritärt samhälle där din frihet att använda konsten snöps.
Stina avslutar sin artikel: "Så visst. Kulturen kan rädda en sönderfallande demokrati. Förutsätt att den inte får det som uppgift." Så må det vara, men som medborgare med konst som intresse och kultur i hjärtat finns all anledning att använda konsten som fredligt vapen för att stärka demokratin.