Val utan entusiasm....

Klimatet är viktigaste frågan i EU-valet, enligt opinionsmätningarna. Men de tre partier som får bäst betyg i klimatfrågan - MP, V och FI - är på väg att tappa tre mandat. Kanske är det rent av så att det verbalt är lättare att säga att klimatfrågan är viktig - det låter ju fint och moraliskt högburet - än att "drabbas" av de beslut som krävs och som medför att bekvämligheten kan minska?

Men, hur som helst, det finns anledning att ställa sig frågan: Vad gör dessa partier för att tappa istället för att öka? Finns det tillstymmelse till självrannsakan? Fundering över hur deras strategier ser ut? Eller är världen bara allmänt orättvis och människor oförmögna att se? 

Inte är det förstås bättre av att det surras om att det ena partiets toppkandidat låter naiv, det andra partiets toppkandidat drabbats av vridna rykten om traktamenten och det tredje partiets kandidat, som röstat rätt till 100 procent enligt Naturskyddsföreningen, företräder ett parti vars enda välkända namn lagt av? Mycket att fundera på blir det.

För övrigt har till och med jag svårt att uppbringa den stora entusiasmen, och jag är ändå politiskt intresserad. Vi skall i Sverige välja 20 stycken av 751, dessa tjugo hamnar i partigrupper som innehåller partikamrater som helst inte bör synas i svensk tv. Som språkrör jobbade jag en del för att inte en del gröna från andra länder skulle dyka upp i svensk tv. Samma sak gäller alla partier.

Sägas ska att enskilda personer - om de har tur, kompetens och är socialt kompetenta - kan påverka en hel del. Isabella Lövin var en sådan.