Föreläst på ett framtidsseminarium.
Uppdrag: beskriv läget, ge tio exempel på förändringar som kan ske inom tio år och teckna en vision på temat Fred på jorden, fred med jorden och fred med oss själva.
Så här såg mitt nedklottrade underlag ut - till det jag pratade om ut. Möjligen blev det aningen mer strukturerat i pratform...
Sverige står inför stora problem. De system, strukturer och normer som tjänat oss väl kommer inte längre att göra det. De har formats i en annan tid.
Klimatförändringar, global miljöbelastning, teknisk utveckling och befolkningsökning ställer oss inför utmaningar som kräver nya lösningar.
Lägg till det en ökande krigsretorik i en tid när vi behöver tala om fred istället för krig, nedrustning istället för upprustning, konfliktlösning istället för att medverka till nya konfliktzoner.
Det finns skäl att vara oroliga för effekten av såväl växande byråkrati, komplexitet och sårbarhet som ekonomisk maktkoncentration och ökande ekonomiska klyftor.
Det rådande ekonomiska systemtänkandet utgör ett besvärande hinder för att bygga ett samhälle där både frihet och rättfärdighet kan växa.
Det finns därför starka skäl att reagera mot hur en kapitalistisk planekonomi, som inte har ett dyft med marknadsekonomi att göra, växer fram där allt fler beslut tas i allt färre styrelserum i allt mer slutna sällskap vars intresse inte är medborgarnas bästa.
Det finns skäl att se med oro på den liberala oförmågan att skilja på frihet för människor och frihet för kapital. Samtidigt finns skäl att tvivla på den traditionellt socialistiska vurmen att bygga komplexa system, som blir alltmer ogenomträngliga och byråkratiska.
Målet bör vara att såväl vinna ökat frihetsrum för de många människorna som att bygga ett rättfärdigare samhälle inom de ramar som naturen och de planetära processerna sätter. Det kan ske genom en socialekologisk blandekonomi.
Som människor måste vi förmå oss att leva på ett sätt som alla skulle kunna leva alltid – det är bara på det sättet vi kan garantera att kommande generationers frihetsrum inte blir alltmer begränsat i takt med att vi själva, dessutom med lånade pengar, tar oss friheten att konsumera sönder den planet vi lever på.
Hoppet är att en fredlig samhällsevolution växer fram, med nya system, nya strukturer och nya normer. Målet bör vara fred på jorden, fred med jorden och fred med oss själva,
Vi måste hitta modeller som förenar frihet med solidaritet, välfärd med ekologisk hållbarhet, personligt ansvar med grundläggande generell trygghet.
Vi bör bygga samhället på idén om största möjliga frihetsrum för individen utan att det går ut över andra, vi bör bygga syskonskap med rättfärdig fördelning i ekonomin och absolut jämställdhet inom rättssystemet.
Varför?
Det gäller att hitta nya sätt att bygga system och strukturer. Bristerna ökar alltmer i de system som tidigare tjänat flertalet så väl. Systemen har lappats, lagats och blivit alltmer komplexa och svåradministrerade med stora kontrollbehov. Det finns skäl till oro därför...- att de system vi byggt upp är beroende av ekonomisk tillväxt som är omöjligt att uppnå utan att den driver på klimatpåverkan, utarmar den biologiska mångfalden samt ökar skuldsättningen
- att politiken lappar och lagar på system som därmed blir alltmer komplexa och svårbegripliga
- den ekologiska dimensionen alltför ofta får ge vika för partipolitisk rädsla och näringslivets kvartalsrapporter
- att de ekonomiska spelreglerna snarast styr mot ökande ekonomiska klyftor, ökande sociala brister och ökat tryck på naturresurser än tvärtom
- att samhällets system och strukturer blivit alltmer oöverskådliga och komplexa, alltmer byråkratiska och sårbara, alltmer integritetskränkande och kontrollkrävande
- att begreppet frihet snarare har kommit att omfatta kapitalets frihet än människors reella frihet
- att systemen snarare är anpassade till de största företagen än till de små företagen
- att välfärd i form av skola, omsorg, vård och trygghetssystem gjorts beroende av skatt och avgifter på arbete vilket medför att kultur, vård, skola, omsorg, reparation och underhåll beskattas mer än materiella värden
- att globaliseringen inte möts av regelverk som värnar social anständighet, ekologisk hållbarhet och demokratisk utveckling
- att konfliktlösning och civilt fredsarbete tycks få stå tillbaka till förmån för allt mer ensidig krigsretorik och militär upprustning
- att vare sig politik eller näringsliv tar samhällets sårbarhet på allvar utan tvärtom bygger in allt mer sårbarhet i allt från banksystem till livsmedels- och vattenförsörjning
- att regionalpolitik och jordbrukspolitik tycks vara underställda marknadsnormer som ensidigt gynnar de redan stora på de mindres bekostnad
- att människan - som är en kulturell, social och biologisk varelse - alltmer har reducerats till en ekonomisk varelse vars uppdrag det är att hålla igång de ekonomiska hjulen
Vision innefattar att Sverige....
- är ett land som kopplas ihop med fred, konfliktlösning och internationellt verkande sjukvårds- och räddningstjänst
- är ett land som värnar att lagfästa rättigheter också blir alla medborgares möjligheter
- är ett land som håller drömmen om global ekonomisk utjämning levande
- är ett land där ekologisk hållbarhet går hand i hand med social anständighet och ansvarsfullt näringsliv
- är ett land som vägrar vara tyst om orättvisor, övergrepp och krigshandlingar oavsett vem som gör sig skyldigt till det
- är ett land som utvecklar en ekologisk och socialt hållbar frihetlig blandekonomi där balans uppstår mellan stat, marknad och civilsamhälle
Förståelse
Förståelse för hur systemen fungerar är grunden för att medborgarna skall känna tillit. Och för att demokratin skall fungera. Vi behöver helt enkelt rensa, förenkla och förtydliga. Skapa mer robusta system. Mindre sårbara. Med mindre utrymme för mygel. Som myndigförklarar medborgare, ökar friheten men också ökar förutsättningarna att kunna behålla välfärdssamhället.1. Fred och säkerhet
Fred och konfliktlösning skall prioriteras inom såväl utrikes- som säkerhetspolitik.
Ett fredsdepartement med övergripande uppdrag att skapa gemensam säkerhet med militär nedtrappning.
Vi behöver ett debattklimat där det talas mer om fred än om krig, mer om nedrustning än om upprustning, mer om konfliktlösning än om skapande av nya konfliktzoner
Vi lever i en värld där det inte finns brist på bombplan, missiler, vapen och ammunition – men väl en brist på räddningshelikoptrar, sjukvårdsteam, medicinsk utrustning och läkemedel. Detta är såväl irrationellt som inhumant. Vi bör inse att alla länder inte behöver satsa resurser på militära internationella uppdrag. Sverige bör koncentrera sig på civila delar av dessa. De skattemedel som används för Sveriges utrikesmissioner skall inriktas på att bygga upp internationellt arbetande sjukvårds- och räddningsteam samtidigt som Sverige fokuserar alltmer på konfliktlösning.
För att bryta mot den pågående globala krigsretoriken bör Sverige sjösätta en utredning om hur en stegvis militär avveckling skulle kunna ske och hur säkerhet kan byggas på alternativt sätt.
Målet bör vara att skattemedel som bekostar den militära verksamheten skall kunna nyttjas på ett sätt som stärker demokratin - genom satsning på skola, vård och rättskedjan - och minskar sårbarheten.
2. Man ska kunna leva på sin inkomst.
Därför bör grundavdraget höjas så att det uppgår 120 000 kronor per år. Det vill säga: de första 120 000 kronorna man intjänar på annat än kapital skall vara skattefria. Reformen finansieras genom avveckling av de flesta andra avdrag, reformerad skatteskala och ökande miljöskatter. Utgifter för det som tidigare kallades för socialbidrag minskar genom reformen.
Detta skulle såväl öka frihetsrummet för människor som bidra till en mer rättfärdig fördelning. Dessutom skulle byråkrati och administration minska, liksom sårbarhet och den överdrivna komplexitet som dagens system skapat.
Medan vänstern traditionellt kramar skatt på arbetstid strävar högern mot ökande klyftor mellan rik och fattigt. Båda synsätten bör bekämpas.
3. Minska näringslivets utanförskap – ersätt arbetsgivaravgifter med produktionsskatt.
Arbetsgivaravgifterna, som är en avgift på arbete, finansierar trygghetssystem: bland annat föräldraförsäkring, sjukförsäkring och ålderspensionen.
Samtidigt vet vi att människans direkt arbete kommer att utgöra en allt mindre del av den totala ekonomin. Allt fler företag kommer därmed att beskattas allt mindre i relation till sin omsättning. Företagen hamnar i en sorts utanförskap i så motto att de kommer att bidra allt mindre till våra trygghetssystem. Vare sig den traditionella vänstern eller högern tycks vilja åtgärda denna svaghet med nuvarande skattestruktur.
Beskattningen av företag förändras såå att produktionen i sig beskattas mer likvärdigt oavsett om det är människa, robot eller hybrid som stått för den. Därmed garantera vi finansiering av välfärden och slipper se teknisk utveckling som ett hot mot välfärden.
Dessutom minskar kostnaden generellt för sådant som bär det ekologiskt och socialt hållbara samhället: kultur, vård, omsorg, reparation och underhåll.
4. Arbetstiden skall anpassas till verkligheten – dela på jobben
Idag är den lagstadgade normalarbetstiden 40 timmar i veckan. Så har det varit i snart 50 år trots att samhället utvecklats genom effektiviseringar, automatiseringar och robotisering.
Beräkningar finns som säger att hälften av dagens jobb kommer att försvinna på 20 år. Att så många nya skall ”skapas” samtidigt är inte sannolikt.
Den lagstadgade normalarbetstiden bör istället bli 30 timmar i veckan. Övergångsfasen från 40 till 30 timmar kan ske mjukt genom att övertidsersättning förbjuds under några år för timmarna mellan 30 och 40.
5. Utred hur vi kan ställa om trygghetssystemen.
Allt fler människor kommer att pendla mellan arbete, vidareutbildning och arbetslöshet. Prekariat med mycket otrygga förhållanden växer fram. Högern tycks se detta som ett ”effektivare” samhälle, en rationellare ekonomi – medan vänstern tycks famla efter nya lösningar. Den nya otryggheten måste stävjas genom lagstiftning men också genom radikal förändringar i trygghetssystemen.
Trygghetssystemet bör därför bli mer generellt, mindre administrativt tungrott och i mindre behov av kontroll. Deltagande demokrati och tillit bygger på att människor förstår hur systemen fungerar, att de är genomskinliga och tydliga. Så är det inte idag – systemen har lappats och lagats i årtionden och blivit alltmer komplexa.
I arbetat med att bygga ett delaktigt förståelsesamhälle bör därför hela trygghetssystemet ses över i syfta att förenkla och förtydliga samt värna att ingen ramlar igenom maskorna. Medborgarlön, eller basinkomst, bör utredas och fasas in.
6.Fri handel med sociala och ekologiska regelverk
Begreppet frihandel innebär att regler för god miljö, anständiga arbetsvillkor och social anständighet underställs idén om ”effektivisering” och ”lägst pris vinner”.
Etik och respekt för att människan är en biologisk, social och kulturell varelse, vars vardagsliv inte bör underställas jakten på vinster och ”ekonomisk effektivitet”, måste upprättas. Individers livskvalitet – inte bolags vinstmaximering – måste upphöjas till måttstock på framgång.
Värnandet av fysiska personer (människor) skall väga tyngre än värnandet av juridiska personer (bolag). Principerna måste förändras – när vi i Sverige förbjuder burhöns är det orimligt att vi skall tillåta import av ägg som är billigare på grund av lägre djurkrav, när vi i Sverige förbjuder stråförkortningsmedel i jordbruket av miljöskäl skall vi inte heller importera spannmål där detta har använts. Miljö- och djurkrav skall inte bli ett hot för inhemsk näring utan en trygg möjlighet att arbeta etiskt. Så kallad frihandel utan etisk kompass är destruktiv.
7. Ställ om från ett sårbart samhälle till ett robust samhälle.
ÖB har meddelat att militären bara kan skydda delar av landet en vecka om Sverige blir anfallet. Så lär det nog varit de senaste hundra åren. Det nya är emellertid att en stad som Stockholm inte klarar sin livsmedelsförsörjning mer än någon vecka i en kris, att vattenförsörjningen är oändligt sårbar, att samhällets mest grundläggande system som elförsörjning och penningförmedling är alltmer sårbara.
Att utreda och omforma system och strukturer så att de blir mer robusta måste prioriteras. Systemen måste fungera väl även när ekonomisk tillväxt uteblir. Det måste bli ett slut med kortsiktighetens förbannelse – vare sig höger eller traditionell vänster har förstått vikten av att bygga ett robust samhälle.
8. Vem skall ha rätt att skapa pengar.
Riksbanken har ensamrätt att ge ut sedlar och mynt. Så har det varit i över hundra år. Av djupt rationella skäl. Allt mer av den totala mängden ”pengar” har emellertid blivit digitala. Betydligt mer än 95 procent består istället av siffror i form av redovisningsposter. Dessa pengar ”skapas” i banker när någon lånar.Debatt om detta förhållande har ökat såväl i Sverige som i andra länder. Är det rimligt? Är det hållbart? På Island utreds hur riksbanken åter skall kunna bli ensam utgivare av pengar – även de digitala. Detta bör följas noga och erfarenheter tas tillvara inför svensk debatt och utredning inför ett parlamentariskt beslut om framtidens rätt att ”skapa” pengar.
9. Gynna politik för att hela landet ges möjlighet till utveckling
Vi lever i en värld där det inte finns brist på bombplan, missiler, vapen och ammunition – men väl en brist på räddningshelikoptrar, sjukvårdsteam, medicinsk utrustning och läkemedel. Detta är såväl irrationellt som inhumant. Vi bör inse att alla länder inte behöver satsa resurser på militära internationella uppdrag. Sverige bör koncentrera sig på civila delar av dessa. De skattemedel som används för Sveriges utrikesmissioner skall inriktas på att bygga upp internationellt arbetande sjukvårds- och räddningsteam samtidigt som Sverige fokuserar alltmer på konfliktlösning.
För att bryta mot den pågående globala krigsretoriken bör Sverige sjösätta en utredning om hur en stegvis militär avveckling skulle kunna ske och hur säkerhet kan byggas på alternativt sätt.
Målet bör vara att skattemedel som bekostar den militära verksamheten skall kunna nyttjas på ett sätt som stärker demokratin - genom satsning på skola, vård och rättskedjan - och minskar sårbarheten.
2. Man ska kunna leva på sin inkomst.
Därför bör grundavdraget höjas så att det uppgår 120 000 kronor per år. Det vill säga: de första 120 000 kronorna man intjänar på annat än kapital skall vara skattefria. Reformen finansieras genom avveckling av de flesta andra avdrag, reformerad skatteskala och ökande miljöskatter. Utgifter för det som tidigare kallades för socialbidrag minskar genom reformen.
Detta skulle såväl öka frihetsrummet för människor som bidra till en mer rättfärdig fördelning. Dessutom skulle byråkrati och administration minska, liksom sårbarhet och den överdrivna komplexitet som dagens system skapat.
Medan vänstern traditionellt kramar skatt på arbetstid strävar högern mot ökande klyftor mellan rik och fattigt. Båda synsätten bör bekämpas.
3. Minska näringslivets utanförskap – ersätt arbetsgivaravgifter med produktionsskatt.
Arbetsgivaravgifterna, som är en avgift på arbete, finansierar trygghetssystem: bland annat föräldraförsäkring, sjukförsäkring och ålderspensionen.
Samtidigt vet vi att människans direkt arbete kommer att utgöra en allt mindre del av den totala ekonomin. Allt fler företag kommer därmed att beskattas allt mindre i relation till sin omsättning. Företagen hamnar i en sorts utanförskap i så motto att de kommer att bidra allt mindre till våra trygghetssystem. Vare sig den traditionella vänstern eller högern tycks vilja åtgärda denna svaghet med nuvarande skattestruktur.
Beskattningen av företag förändras såå att produktionen i sig beskattas mer likvärdigt oavsett om det är människa, robot eller hybrid som stått för den. Därmed garantera vi finansiering av välfärden och slipper se teknisk utveckling som ett hot mot välfärden.
Dessutom minskar kostnaden generellt för sådant som bär det ekologiskt och socialt hållbara samhället: kultur, vård, omsorg, reparation och underhåll.
4. Arbetstiden skall anpassas till verkligheten – dela på jobben
Idag är den lagstadgade normalarbetstiden 40 timmar i veckan. Så har det varit i snart 50 år trots att samhället utvecklats genom effektiviseringar, automatiseringar och robotisering.
Beräkningar finns som säger att hälften av dagens jobb kommer att försvinna på 20 år. Att så många nya skall ”skapas” samtidigt är inte sannolikt.
Den lagstadgade normalarbetstiden bör istället bli 30 timmar i veckan. Övergångsfasen från 40 till 30 timmar kan ske mjukt genom att övertidsersättning förbjuds under några år för timmarna mellan 30 och 40.
5. Utred hur vi kan ställa om trygghetssystemen.
Allt fler människor kommer att pendla mellan arbete, vidareutbildning och arbetslöshet. Prekariat med mycket otrygga förhållanden växer fram. Högern tycks se detta som ett ”effektivare” samhälle, en rationellare ekonomi – medan vänstern tycks famla efter nya lösningar. Den nya otryggheten måste stävjas genom lagstiftning men också genom radikal förändringar i trygghetssystemen.
Trygghetssystemet bör därför bli mer generellt, mindre administrativt tungrott och i mindre behov av kontroll. Deltagande demokrati och tillit bygger på att människor förstår hur systemen fungerar, att de är genomskinliga och tydliga. Så är det inte idag – systemen har lappats och lagats i årtionden och blivit alltmer komplexa.
I arbetat med att bygga ett delaktigt förståelsesamhälle bör därför hela trygghetssystemet ses över i syfta att förenkla och förtydliga samt värna att ingen ramlar igenom maskorna. Medborgarlön, eller basinkomst, bör utredas och fasas in.
6.Fri handel med sociala och ekologiska regelverk
Begreppet frihandel innebär att regler för god miljö, anständiga arbetsvillkor och social anständighet underställs idén om ”effektivisering” och ”lägst pris vinner”.
Etik och respekt för att människan är en biologisk, social och kulturell varelse, vars vardagsliv inte bör underställas jakten på vinster och ”ekonomisk effektivitet”, måste upprättas. Individers livskvalitet – inte bolags vinstmaximering – måste upphöjas till måttstock på framgång.
Värnandet av fysiska personer (människor) skall väga tyngre än värnandet av juridiska personer (bolag). Principerna måste förändras – när vi i Sverige förbjuder burhöns är det orimligt att vi skall tillåta import av ägg som är billigare på grund av lägre djurkrav, när vi i Sverige förbjuder stråförkortningsmedel i jordbruket av miljöskäl skall vi inte heller importera spannmål där detta har använts. Miljö- och djurkrav skall inte bli ett hot för inhemsk näring utan en trygg möjlighet att arbeta etiskt. Så kallad frihandel utan etisk kompass är destruktiv.
7. Ställ om från ett sårbart samhälle till ett robust samhälle.
ÖB har meddelat att militären bara kan skydda delar av landet en vecka om Sverige blir anfallet. Så lär det nog varit de senaste hundra åren. Det nya är emellertid att en stad som Stockholm inte klarar sin livsmedelsförsörjning mer än någon vecka i en kris, att vattenförsörjningen är oändligt sårbar, att samhällets mest grundläggande system som elförsörjning och penningförmedling är alltmer sårbara.
Att utreda och omforma system och strukturer så att de blir mer robusta måste prioriteras. Systemen måste fungera väl även när ekonomisk tillväxt uteblir. Det måste bli ett slut med kortsiktighetens förbannelse – vare sig höger eller traditionell vänster har förstått vikten av att bygga ett robust samhälle.
8. Vem skall ha rätt att skapa pengar.
Riksbanken har ensamrätt att ge ut sedlar och mynt. Så har det varit i över hundra år. Av djupt rationella skäl. Allt mer av den totala mängden ”pengar” har emellertid blivit digitala. Betydligt mer än 95 procent består istället av siffror i form av redovisningsposter. Dessa pengar ”skapas” i banker när någon lånar.Debatt om detta förhållande har ökat såväl i Sverige som i andra länder. Är det rimligt? Är det hållbart? På Island utreds hur riksbanken åter skall kunna bli ensam utgivare av pengar – även de digitala. Detta bör följas noga och erfarenheter tas tillvara inför svensk debatt och utredning inför ett parlamentariskt beslut om framtidens rätt att ”skapa” pengar.
9. Gynna politik för att hela landet ges möjlighet till utveckling
10. Vi behöver en socialekologisk blandekonomi
Planekonomierna havererade av en rad skäl, den reella socialismen hade den tragiska förmågan att skapa byråkrati och minska demokratin. Många hoppades på att en kapitalism med mänskligt ansikte skulle växa fram. Men någonstans gick det snett.
Marknaden tilläts ta över alltför mycket. Elnät privatiserades, offentligt ägd infrastruktur såldes ut, offentligt bostadsbestånd likaså, vinstsyfte åt sig in i offentlig verksamhet, medborgare blev allt mer betraktade som kunder, ekonomin blev alltmer som ett spel där spelare agerar.
Det måste bli slut på detta. Vi bör utveckla en socialekologisk blandekonomi där demokratins värden sätts högre än marknadsprinciper och där respekten för människan är större än underkastelsen för kapitalets strävan efter kortsiktiga vinster.
Tja, så blev det ungefär. Såväl liberala som socialistiska invändningar kom, vilket tyder på att jag kom ganska rätt...:-) Illgrönt, sa en kvinna som var aktiv i Miljöpartiet. Trevligt!
