Kanske var det oundvikligt. Det nya partiet som lanseras i torsdagens DN. Samhällsdebatten, den ökande ojämlikheten, likriktningen inom politiken - allt har bäddat för det oundvikliga. Att Carl Schlyter är en av initiativtagarna är inte heller konstigt - och det har Miljöpartiets ledning tyvärr bäddat för genom ett dumt hanterande av kritikerna i den gamla riksdagsgruppen.
Inget av de förslag som lanseras i artikeln hade varit konstigt i det MP jag var språkrör för. Tvärtom.
Inget av de förslag som lanseras i artikeln hade varit konstigt i det MP jag var språkrör för. Tvärtom.
För en grön själ, som var med redan på det partibildande mötet 1981 och varit språkrör 11 år - med en familj som under många år mer eller mindre var gift med partiet - känns det förstås lite sorgligt, men som sagt: förmodligen oundvikligt med hänsyn till hur allt hanterats. Hade MP orkat med att hålla två bollar i luften - såväl det demokratiska hantverket med kompromissande som opinionsbildning för gröna grundbultar - hade nog det här inte skett. Lägger jag öronen till rälsen hör jag också en oro i de mer radikala delarna av MP över att Per Bolund skall bli språkrör, vilket tydligen inte bara jag tror skulle innebära att partiet tappar än mer av sin ideologiska grundton.
 |
| Klicka på bilden för att nå artikeln. |
