Ska vi, som t ex DN:s ledarsida häromdagen, älska George Soros för att Orbán och hans likar hatar honom? Är det rimligt att ge högernantinonalister makten att förmå alla oss andra att "glömma" delar av historien? Måste vi hylla Soros bara för att högernationalister hatar honom? Måste vi glömma hur han skapat sin förmögenhet, bland annat genom att på 90-talet ägna sig åt valutaspekulation som drabbade Sverige så hårt?
Nej, det var inte Soros som startade den svenska krisen, men han utnyttjade den, förstärkte den och blev med rätta extremt illa omtyckt i Sverige. Av gröna, av socialister, av borgerliga. Han tjänade miljarder på den ekonomiska kris som vi hamnade i och bidrog högst påtagligt till de förödande effekter som blev följden för skola, barnomsorg, äldrevård och illa drabbade människor.
Har vi glömt det? Ska vi inte ens nämna Soros i sammanhanget? Ska han istället hyllas som markering mot de rasister som hatar honom? Ska vi bortse från historien bara för att vi starkt ogillar Ungerns premiärminister Viktor Orbán? Och för att SD älskar honom? Ska vi ge SD och Orbán den makten över vår historiebeskrivning och vårt sett att se på världen? Ska vi inte vara större än så?
Ska vi inte kunna stå för att Soros gjort mycket gott för sina pengar - men att han ställt till mycket ont för att skaffa sig pengarna? Ska vi, som t ex DN:s ledarsida häromdagen, älska honom för att Orbán och hans likar hatar honom? Ska högernationalister och rasister få oss att bli så små? Som små skitar som skriver om historien på liknande sätt som de vi avskyr skriver om historien... allt för att passa in. Jag
tycker intensivt illa om sånt, oavsett om det är vänner eller ovänner som håller på med det. Räta på ryggarna!
En, så kort som möjligt, sammanfattning av hur krisen på 90-talet byggdes upp och vad den fick för följder:
Det var för drygt trettio år sedan det stora slagfältet öppnades. Det första slaget föll 1985 när kreditmarknaden avreglerades på det att bankerna kunde visa sin totala avsaknad av kompetens och samhällsansvar.
Det andra slaget utgjorde en långdragen process under vilken reglerna för valutaflöden monterades ner - plötsligt utgjordes 90 procent av alla penningflöden över gränserna av ren spekulation.
Det tredje slaget blev den stora skattereformen 1990-91. Många med höga inkomster fick så betydande skattesänkningar att de kunde låna ut pengar, mot hög ränta, till staten så att staten kunde bekosta de skattesänkningar som långivarna just fått.
Det fjärde strategiska slaget föll i maj 1991 när regeringen gav klartecken till riksbanken att knyta den svenska kronan till EU:s valuta. För att försvara kronans värde sattes ränta till 500 procent. Resultatet lät inte vänta på sig. Massarbetslöshet skapades, småföretag slogs ut och statens finanser blev allt sämre.
Staten började panikspara. En blocköverskridande överenskommelse, med socialdemokraterna i spetsen, drog ner på de statliga trygghetssystemen så mycket att kommunerna fick kraftigt ökande kostnader för socialbidrag. Vilket resulterade i att man tvingade dra in pengar från skolan, från förskolan, från äldrevården. Personaltätheten minskade. Skolan blev sämre. Barngrupperna blev större. De äldre matades med fler piller.
Vi ser effekterna än idag. Soros var en av de som bidragit till detta. Ska vi verkligen inte kunna vara hederliga nog att säga det även om de vi tycker intensivt illa om de som hatar honom? Ska vi älska honom, som DN gjorde igår på sin ledarsida, bara för att idioter hatar honom? Faller vi i den fällan gör vi oss till något sämre än vi är. Vi ger rasister och högernationalister makten att göra oss mindre än vi är, rent av till sådana som tittar bort när det skaver, som skriver om historien så det passar oss, som bär oss illa åt på liknande sätt som de som vi kritiserar bär sig åt. Är vi inte som gröna, socialdemokrater, socialliberaler bättre än så? I så fall har vi nåt att skämmas över.
