Jaha, så var årets sista föreläsning avklarad.... Här ett kort utdrag:
"Hur naiva kan vi vara? Staten säljer ut, privata företag med svenskt ägande säljs ut till den globala marknaden, penningförmedling har privatiserats, privata banker får skapa pengar, nu senast: ABB säljer ut till japanskt jättebolag och facket låter mer naivt än någonsin.
Politiker - det må gälla sådana som identifierar sig som socialister, liberaler eller till och med gröna - har totalt tappat allt vad sans, måtta och balans heter. De är helt marinerade i den globaliserade sentida kapitalismens tankefigur.
Medan sårbarheten ökar, maktkoncentrationen ökar och allt mer läggs i händerna på sådana ägare som inte har minsta lilla intresse av annat än förräntning av sina pengar, som totalt saknar varje uns av ögonkontakt med de som berörs av deras beslut, som inte har minsta lilla lojalitet med Ludvika, Västerås, Borås, Trollhättan eller Stockholm eller någon av alla orter där man tömmer gruvor av mineraler och kompetens och drar vidare.
Politiker - det må gälla sådana som identifierar sig som socialister, liberaler eller till och med gröna - har totalt tappat allt vad sans, måtta och balans heter. De är helt marinerade i den globaliserade sentida kapitalismens tankefigur.
Medan sårbarheten ökar, maktkoncentrationen ökar och allt mer läggs i händerna på sådana ägare som inte har minsta lilla intresse av annat än förräntning av sina pengar, som totalt saknar varje uns av ögonkontakt med de som berörs av deras beslut, som inte har minsta lilla lojalitet med Ludvika, Västerås, Borås, Trollhättan eller Stockholm eller någon av alla orter där man tömmer gruvor av mineraler och kompetens och drar vidare.
Så frågan återupprepas: hur naiva får vi vara? När krisen kommer - och det gör den - kommer ägandet att betyda mer än något annat för att upprätthålla ett samhälle som klarar sig från de värsta kriserna. Varför skulle ägare till kinesiska, japanska, amerikanska bolagssfärer känna ansvar för sådant som händer i det lilla landet i norr? Varför skulle de inte köpa upp den kompetens som finns här och - inte minst när krisen kommer - föra över den till den egna sfären, den där sfären där de som har makten också har ögonkontakt med grannar, barn, barnbarn, den sfär där de trots allt känner sig hemma.
Det behövs sans, måtta och balans - den globaliserade marknadsliberala era som vi befinner oss i är av en fundamentalistisk art som är lika förödande för demokrati som för självtillit. Allt mer läggs i händerna på krafter som vi - i bemärkelsen politiker och medborgare - inte har någon som helt kontroll över trots att vi är helt beroende av dem. Det är så ohyggligt naivt. I stort sett varenda ledande politiker, ledarskribent och debattör i det här landet har marinerats i en lika förödande som naiv tankefigur.
Här borde De gröna stå upp. Mer än några andra. En av de ideologiska grundbultar som grön ideologi byggde på var följande: tänk globalt, handla lokalt. Den är så långt ifrån insnöad nationalism som något kan vara, däremot bygger den på att att sårbarhet är något som skall motverkas, att självtillit är grunden för att kunna möta världen utan rädsla, att sans och balans ska prägla politiken, att det alltid illojala kapitalets frihet att gå på tillväxtjakt vart helst det vill måste tyglas, att socialistisk såväl som marknadsliberal fundamentalism skall förhindras.
Inte minst företrädare för det parti jag var språkrör för i elva år borde räta på ryggarna, stå upp för de ideal vi än gång hade, det är nödvändigare än någonsin tidigare eftersom det just nu håller på att gå fullständigt åt helvete vad gäller sårbarhet, utsatthet och brist på egenförmåga.
Inte minst företrädare för det parti jag var språkrör för i elva år borde räta på ryggarna, stå upp för de ideal vi än gång hade, det är nödvändigare än någonsin tidigare eftersom det just nu håller på att gå fullständigt åt helvete vad gäller sårbarhet, utsatthet och brist på egenförmåga.
Det vore förfärande om kritiken av den fundamentalistiska globaliseringen enbart hörs från inskränkta nationalister, det behövs argumentation som har likhet med Bernie Sanders, inte med Marine Le Pen, det behövs en stark globaliseringskritisk röst som bottnar i solidaritet istället för egoism, som inser skillnaden mellan frihet för människor och frihet för kapital, som inser att den civila sektorn ska skyddas från angrepp från både stat och kapital. Det är, som jag uppfattar det, grön politik.
Men jag hör inte en enda ledande grön politiker tala om detta, istället hör jag fraser som verkar tillrättalagda för att verka "moderna" i en tid när balans och måtta dränerats bort från politiskt mode. Vi behöver inte politisk mähän som slickar på sitt pekfinger och viftar i luften för att känna vart det blåser, vi behöver gröna politiker som blåser.
Men jag hör inte en enda ledande grön politiker tala om detta, istället hör jag fraser som verkar tillrättalagda för att verka "moderna" i en tid när balans och måtta dränerats bort från politiskt mode. Vi behöver inte politisk mähän som slickar på sitt pekfinger och viftar i luften för att känna vart det blåser, vi behöver gröna politiker som blåser.
Samma kritik gäller goda socialliberaler som glidit ner i den marknadsliberala fållan,socialdemokrater som tappat självförtroendet, vänsterpartister som tiger och de som identifierar sig som medkännande konservativa. Alla har de marinerats i den globaliserade sentida kapitalismens tankefigur och kommer, när historien skrivs, att framstå som medlöpare i det som medförde den kollaps som kom att kosta så mycket. Faller en, faller alla, det är en av den otyglade globaliseringens förbannelser..."
