 |
| Andra stora frågor skriver jag och många fler om i den här boken - finns att beställa här. |
Röj upp i systemsörjan. Dagens skattesystem och trygghetssystem är krångliga, sårbara och illa
Sverige står inför stora problem. De system och strukturer som tjänat oss väl kommer inte längre att göra det. De har blivit alltmer oöverskådliga och komplexa, alltmer byråkratiska och sårbara, alltmer integritetskränkande och kontrollkrävande. Systemen är lagade och lappade med tillägg, undantag, detaljer - och för de flesta med obegripliga teknikaliteter och svårtolkade gråzoner.
De enda som har glädje av detta är de som administrerar systemen, de som kontrollerar dem, de som ständigt arbetar med att justera dem. Men är det verkligen dessa arbeten som politiker avser när de över partigränser säger att de vill skapa mer jobb?
Låt mig nämna tre system som är i starkt behov av totalt omstöpande.
1 Skattesystemet – som främst skall finansiera skola, vård, omsorg och trygghetssystem – bygger fortfarande på att det är människans arbetstid som står för produktion och värdeökningar. Sålunda är det skatt och avgifter på arbetstid som till största del finansierar såväl trygghetssystem som skola, vård och omsorg. Detta samtidigt som allt större del av produktionen i själva verket sker utan direkt insats av mänskligt arbete.
Ett företag som har hundra anställda för att klara sin tillverkning är en del av samhället i så måtto att det bidrar till finansiering av såväl skola, vård och omsorg som trygghetssystem. Genom inkomstskatter och arbetsgivaravgifter. Den dag företaget ersätter den mänskliga arbetskraften med robotar och annan digital teknik hamnar det i utanförskap i så måtto att det inte längre bidrar till finansieringen av välfärdssamhället.
Det finns därför skäl att påbörja ett politiskt samtal om hur hela produktionen – oavsett om den bygger på mänsklig arbetskraft eller på till exempel robotar – beskattas. Arbetsgivaravgifterna – det vill säga avgifterna på arbetstid - bör steg för steg ersättas av en mer generell produktionsskatt. Denna skatt bör sträva mot neutralitet, det vill säga beskatta produktionen likvärdigt oavsett om det är människa eller maskin eller hybrid som står för den. Kort sagt: låt robotarna finansiera en större del av det vi förknippar med välfärdssamhälle.
Tar vi inte detta samtal nu – såväl i Sverige som inom till exempel EU - så kommer vi inte att kunna behålla det välfärdssamhälle som så många generationer byggt upp. Skattebasen blir helt enkelt för liten och snäv i förhållande till vår totala ekonomi.
2 Avdragssystemen har blivit alltmer svåröverskådliga och byråkratiska genom en hel flora av olika avdragsförmåner. Bland de sistnämnda kan nämnas ränteavdrag, reseavdrag, rut, rot och hela skaran av övriga avdrag som finns i Skatteverkets avdragslexikon. För varje år tillför politiker något nytt, uppmuntrade av särintressen och partipolitiska strateger som kikar på vilka väljare man skall kunna locka.
Ett sätt att rensa i systemet – och därmed skapa förutsättningar för något av det viktigaste som finns i en demokrati: förståelse för hur systemen fungerar – vore att ersätta det allra mesta med ett rejält höjt grundavdrag lika för alla. Myndigförklara medborgarna genom att låta dem använda sitt grundavdrag på det sätt de själva finner lämpligt: att betala räntor, att köra bil till jobbet, att köpa städning, byta kök, betala av sina skulder eller sänka sin arbetstid. En rimlig målsättning för ett sådant grundavdrag vore 120 000 kronor per år.
Förutom minskad byråkrati och minskat behov av kontrollsystem skulle en sådan reform innebära att fler skulle kunna leva på sin lön och att fler skulle ha incitament att ta också mindre välbetalda jobb. Skatteskalan, ovanför grundavdraget, kan justeras så att samtliga skattebetalare som tjänar mindre än genomsnittet blir vinnare om man så önskar. Kommunerna, som tappar inkomster genom grundavdraget, kompenseras förstås genom överföring från staten.
Målet borde vara ett förståelsesamhälle. Förståelse för hur systemen fungerar är grunden för att medborgarna skall känna tillit.
3 Trygghetssystemens utformning och ogenomtränglighet bör också ses över i grunden. De bör förenklas och förtydligas. I dag bygger socialförsäkringssystemet på över 50 olika – totalt ogenomskådliga – förmånsslag som kräver administration, sårbar datakraft och kontrollsystem som bara kan glädja de som får arbete genom denna totala byråkrati. A-kassorna är mer anpassade till fackets intresse än till de enskilda medborgarnas – låginkomsttagare betalar, trots justeringar, mer i a-kasseavgift än höginkomsttagare.
Samtidigt vet vi att människor i framtiden kommer att växla alltmer inte bara mellan olika lönearbeten utan också mellan att ha ett arbete, studera eller vara utan formellt jobb. Därför behöver vi enklare system som är begripliga och där ingen faller igenom i en framtid som kommer att skilja sig så mycket från det som varit.
De system som tjänat oss gott under så många år har blivit så komplexa och sårbara - och så föga anpassade för det nya samhälle som växer fram - att vi måste börja samtala om hur vi skall röja upp i den systemsörja vi nu lever med.
Målet borde vara ett förståelsesamhälle. Förståelse för hur systemen fungerar är grunden för att medborgarna skall känna tillit. Och för att demokratin skall fungera. Vi behöver helt enkelt rensa, förenkla och förtydliga. Skapa mer robusta system. Mindre sårbara. Med mindre utrymme för mygel. Som myndigförklarar medborgare, ökar friheten men också ökar förutsättningarna att kunna behålla välfärdssamhället.
De politiska partierna borde ta sig tid att föra samtal med medborgarna om detta i stället för att vara helt uppslukade av marginella ändringar i system som haft bäst-före-datum. Kanske är partierna så insyltade i dagens systembygge att de inte kommer ur dem. I så fall behövs nya partier som utan prestige såväl kan driva en sammanhållen politik för att skapa ett förståelsesamhälle.
(Publicerad på DN Debatt 3 sept 2015)
