Smaka på den här meningen, hämtad från DN: "Landets it-infrastruktur är så pass primitiv att den är mycket mindre sårbar jämfört med länder i väst."
Landet är Nordkorea. Den "mindre sårbarheten" innebär att det är svårt för väst att komma åt de hackare som verkar i Nordkorea. Där har man inte haft råd att bygga upp sårbarheten till den gigantiska nivå vi lyckats göra i vår del av världen...
Borde vi inte fundera en vända på begreppen just vad gäller sårbarhet vs robusthet? Så att det sårbara samhället beskrivs som primitivt just av den egenskapen av att det är sårbart...
Inte minst nu när vi gör allt från bankaffärer till kylskåp, tåg, bilkörning och drönare med allsköns bagage till hackares drömmål??... Det sårbaraste av samhällen, där varenda mejl och varenda fil till slut kommer att vara tillgänglig för alla, eller ingen alls i det stora kaoset...
Till slut kommer det mesta att braka samman. Då kan det ju vara bra att ha några sedlar bevarade någonstans, eff elaggregat som aldrig varit uppkopplat till nätet och ett kylskåp vars innehåll man själv måste hålla koll på...
Så smaka på den där meningen igen: "Landets it-infrastruktur är så pass primitiv att den är mycket mindre såbar jämfört med länder i väst." Bör vi inte vända på värderingarna? Och konstatera att den ständigt ökande sårbarheten är tecken på primitivitet hos samhälls- och teknikbyggare... Som om vissa delar av hjärnan vore avskurna från de delar som tänker längre än till tekniska fiffigheter... Som inte bara ser möjligheterna. Utan också hoten.
Förresten: en gång i tiden var just minskad sårbarhet, och ökat robusthet, en kärnfrågan för MP. När vi skrev en rapport på temat "Robust samhällsbygge" uppfattades det som lite smålarvigt. Vadå sårbarhet? Sådant har vi inte tid att tänka på. Vi lever ju i kvartalsrapporternas tidevarv...
Tid för besinning! Tid för långa tankar. Tid för omtanke, tid för politiker att minska sårbarhet och bygga robusthet.
