Så här argumenterades i en artikel av den miljöpartistiska bostadsministern för några år sedan:
"Sverige behöver en långsiktig och hållbar bostadspolitik för alla. Bostadsbristen riskerar framtidens tillväxt, minskar rörligheten och försvårar matchningen på arbetsmarknaden. Det kräver att staten är mer aktiv och stöttar kommunerna i deras bostadsförsörjningsansvar."
Artikeln införd på DN-debatt. Den ideologiska grunden för argumentationen är som hämtade från S eller M. Svårt att förstå om man tänker på vad MP en gång stod för.
Så här ser inledningen av MP:s bostadsmotion 1997:
"Bostaden är basen för människans, särskilt barnens, uppfattning om omvärlden och verkligheten. Den skall inte bara tillfredsställa grundläggande skyddsbehov. Den skall vara en vilopunkt, en startpunkt, en trygghet och en språngbräda mot yttervärlden."
Det första en tillväxtfixerad och arbetslinjebaserad socialdemokratisk-borgerlig utgångspunkt. Den andra en grön utgångspunkt. Kommentarer i övrigt är nog överflödiga.
I fråga efter fråga kan man gå igenom denna smygande förändring.
Jag är övertygad om att det är ett stort partipolitiskt bekymmer att tonen i sättet att skriva och tala är så lika andra partiers, att vårt gröna annorlundaperspektiv raderas ut.
För övrigt är det olyckligt att partiledningen, genom att ge falsk information till partiets medlemmar, får goda miljöpartister i landet att omedvetet ljuga för sina vänner, sina arbetskamrater och andra.
Jag tycker det är oanständigt att medlemmar i MP påverkats av partiledningen att faktiskt lura sina vänner, arbetskamrater och andra. Genom att, som t ex framfördes i gårdagens Agenda, påstå att man infört en klimatlag som förbinder kommande regeringar att uppnå vissa klimatmål.
Den så kallade klimatlagen är god nog, i bemärkelsen att det är minsta gemensamma nämnare som flera partier kunde komma överens om. Men ordet "lag" och ord som "tvinga alla kommande regeringar" ger en falsk bild. Tyvärr lanserades det så av klimatministern. Det "straff" en regering kan få, om den inte följer "lagen" är att den blir fälld i riksdagens Konstitutionsutskott. Om det där finns en majoritet mot regeringen, vilket det förmodligen inte alls finns om regeringen fått majoritet i riksdagen för att bryta mot "lagen".
Surfar man runt för att se vad goda miljöpartister skriver på sina sajter så upptäcker man gång på gång att de är lurade av sin egen partiledning. De tror uppenbarligen på t ex MP:s hemsida där det står att MP fått igenom en lag som innebär att kommande regeringar är tvingade. Tvärtom är det ju så att om inte ett starkt MP finns kvar i riksdagen finns risk att man kan bryta mot "lagen" utan att något enda parti kommer att härja.
Det är skamligt och illojalt att förmå ideellt arbetande
medlemmar att omedvetet ljuga inför vänner, arbetskamrater och andra
väljare. Jag blir så förbannad när man till och med blåser sina egna,
det är mot allt vad MP en gång stått för. Allt!
"Klimatlagen" är god nog som den är, den är en minsta gemensamma nämnare som många partier kunde ställa sig bakom. Gott så.
Strategiskt verkar dessutom MP:s sätt att kommunicera lagen bisarrt: genom att hävda att lagen tvingar alla kommande regeringar att uppnå klimatmål så argumenterar man ju för att MP inte behövs längre. Det är ju tvärtom: om inte ett stark klimatengagemang finns i riksdagen så är lagen i realiteten innehållslös.
Kanske beror partiledningens kommunikationsstrategi på att man inte lärt sig av historien: väljare röstar inte på ett parti för att det gjort bra saker, man röstar utifrån vad partier vill göra i framtiden.
"Klimatlagen" är god nog som den är, den är en minsta gemensamma nämnare som många partier kunde ställa sig bakom. Gott så.
Strategiskt verkar dessutom MP:s sätt att kommunicera lagen bisarrt: genom att hävda att lagen tvingar alla kommande regeringar att uppnå klimatmål så argumenterar man ju för att MP inte behövs längre. Det är ju tvärtom: om inte ett stark klimatengagemang finns i riksdagen så är lagen i realiteten innehållslös.
Kanske beror partiledningens kommunikationsstrategi på att man inte lärt sig av historien: väljare röstar inte på ett parti för att det gjort bra saker, man röstar utifrån vad partier vill göra i framtiden.