Det är svårt för människor att se sin egen konsumtion i ljuset av lika diffusa som alarmistiska visioner om en framtid lik Kevin Costners apokalyptiska kalkonfilm Water World, där barnen föds med simhud mellan tårna.
Problemet är att konsumtionens långsiktiga konsekvenser inte är inprisade när vi går till affären och handlar, eller tar bilen till jobbet. Därför är det i dagens samhälle oproblematiskt att gå till Lidl och köpa en solstol för 14 kronor för att ha något att sitta på i kön till Ullared.Egentligen bygger hela den religion som nu byggs upp kring
luftkonditionerade köplador på en av två mänskliga egenskaper – okunskap
eller själviskhet.
Ingen är överdrivet smickrande.
Någonstans är det därför inte särskilt förvånande
att det nu investeras fantasibelopp i CCS – en teknik för lagring av
koldioxid. Istället för att investera sig ur beroendet av fossila
bränslen, så ska gasen separeras från skorstenarnas rökpelare,
komprimeras, och i flytande form gömmas i underjorden. Jag är
visserligen inte naturvetare, och möjligen är det därför som ingen
lyckats övertyga mig om att det här är en bra idé.
Tendensen att ständigt stoppa huvudet i sanden och
sopa problemen under mattan måste vara människans mest förklemande
släktdrag, och tycks nu prägla hanteringen av samtliga stora
samhällsproblem.
EU, allt mer odemokratiskt och vildvuxet, bryter välvilligt mot alla
tänkbara regler för att rädda ett valutaprojekt som varit feltänkt från
början. Samtidigt bekämpas finanskrisen, orsakad av allt för billiga
krediter, av inget annat än billiga krediter.
När någon i framtiden forskar om den sedan länge utdöda homo sapiens så
beskrivs sannolikt en varelse som trots den upprätta gången så frekvent
och intresserat skådade sin egen navel att omsorgen om vad som låg
framför gick förlorad.
Krönika av Jacob Bursell - i SvD Näringsliv 23 juni 2010. (En osannolik krönika i dagens borgerliga tidningar och de flesta socialdemokratiska också förresten...)
Jacob Bursell driver för övrigt en pod som är väl värd att lyssna på. Här!