I en nyhetsartikel i SvD skrevs häromdsgen: "Vi smörjer in oss med solkräm som ett skydd mot solens brännande strålar – men få av oss tänker på att kemikalierna hamnar i vattnet när vi badar."
Det är så märkligt, nog fattar vi väl ändå det. Precis som vi nog egentligen fattar att det idoga schamponerandet och balsamerandet av våra kalufser ledet till att kemikalier vandrar vidare ut i näringskedjorna. Precis som vi efter många års tankemöda började fatta att soporna som kastades i sopnedkastet inte bara försvann.
Frågan som måste ställas är: Är vi helt korkade eller känner vi behov av att mot bättre vetande förtränga det vi vet? Förmodligen är det en blandning.
Men marknadens större aktörer fattar väl i alla fall? Jo, det är klart att de gör. Men deras mål är inte en planet som fungerar med biologisk mångfald och hållbarhet - deras mål är nästa kvartalsrapport.
Det är därför de - när det gäller kemikaliekriget mot planeten - beter sig på samma sätt som tobaksindustrin betett sig när det gäller att förhindra och fördröja lagstiftning som minskar antalet människor som röker ihjäl sig. Eller som när Nestlé ansåg att deras vinstnivåer skulle främjas genom att göra reklam för bröstmjölksersättning i länder där det inte fanns rent vatten. Den egna avkastningen var viktigare än andras liv.
Således, när det gäller både solkräm - som skadar livsmöjligheterna för allt från fisk till musslor och sländlvarver - och allt annat så är följande grundregel bra att ha klart för sig: Ingenting försvinner, allting finns kvar. Ofta på ställen där det gör mer skada än nytta.
