Så kan vi då lägga ännu en pinne i den hög som ständigt växer. Den här gången är det Syrien. Ytterligare en gång som USA anfaller ett annat land militärt. Denna gång skenbart spontant, som en nyck efter att bilder på barn som gasats ihjäl blivit offentliga. Upptrappning, världskrig i händerna på en galen man, eller flera galna män.
Bilderna på barn som drabbats av gas är ohyggliga, om än bara en bråkdel så ohyggliga som att vara de direkt drabbade. Det var inte de drabbade, de förgiftade, de dödade, som gav upphov till Trumps reaktion. Det var bilderna i sig. Och slutsatsen - den för tillfället lämpliga slutsatsen om än obevisad - att det var Assadregimen som begått brottet. FN borde getts möjlighet att utreda.
När Hans Blix, i gårdagens Studio Ett (SR, P1), ifrågasätter den "självklara i slutsatsen" - att det var Assad - så gör han det i motvind. Trots att angreppet, sett ur någon sorts logik, ter sig totalt kontraproduktivt. Att Assad skulle riskera de framgångar han haft senaste tiden, såväl i kriget som diplomatiskt, genom att nu använda gas ter sig minst sagt absurt.
Nu är krigslogik ofta absurd så absurditeten i sig är inget bevis för att det absurda inte genomdrivs. Den andra sidans förklaring - bomberna träffade vapenlager där förbjuden stridsgas förvarades av Assadregimens motståndare - togs upp som en realistisk möjlighet av Hans Blix. Allt annat vore för övrigt intellektuellt ohederligt. Märkligt nog tycks journalister, som inte vet ett skit om saken, däremot vara helt säkra.
Att USA nu gått in i ytterligare en gång i ett land, utan vare sig FN-mandat eller i rättslig mening inbjuden av den formellt legitima regeringen, är hysteriskt. Och, vad värre, det tycks, i alla sin absurditet, vara en lättnad för världen att såväl Ryssland som Kina i alla fall inte leds av hysteriker. Då hade världskriget redan varit här. Det hade inte behövs någon djävulsk plan från en kinesisk diktator eller grotesk strategi från Putin, det hade räckt med lågt dagsvärde på humöret.
En sak man borde fundera på - och som tydligen många funderar på med tanke på att förtroendet för medierna, även för public service, har sjunkit - är mediernas roll i skapandet av de ramar som händelser hälls ner i för att skapa en bild som känns sammanhållen. USA invaderade Irak på medvetet falska - och ihärdigt torgförda - grunder. Man har ställt till så in i helvetes mycket oreda i det godas namn.
Tänker man sig att invadera Syrien? Har man gömt hur det gick när man klampade in i Irak (inbördeskrig och kraft åt IS), Libyen (söndersplittrat land med hundratals, kanske tusentalet, krigsherrar) och Afghanistan (där människor dödas i en aldrig sinande omfattning, toppat med IS).
Frågan är om Clinton hade varit mindre benägen att "ta sig an" Syrien? Det är allt annat än säkert.
