När jag var språkrör och hamnade på en debatt i Jönköping ställdes jag inför frågan om föräldrar - i en föräldrakooperativ skola - skall kunna påverka skolans verksamhet. Jo, syftet med kooperativ är att man skall kunna påverka den verksamhet man är engagerad i. Men, om föräldrarna, som nog skulle kunna kallas högerkristna, inte ville att eleverna skulle få sexualundervisning då? Om de krävde att deras lärare nämnde skapelseberättelsen i samma stund som det berättade om evolutionen?
Var går gränsen för delaktighet? För inflytande?
Som företrädare för ett politiskt parti som a) gillade friskolor utan vinstuttag, b) gärna kooperativa former med stor delaktighet och c) hade en kritrisk hållning till såväl kapitalets som statens klåfingrighet uppstod förstås ett visst dilemma. Vi kan ju inte bara tycka att delaktighet och kooperativ och frihet är bra när alla tycker som vi själva gör...
Jag klarade mig nog ganska bra i debatten, men visst kände jag dilemmat inpå bara stämbanden...
Svårigheterna blir inte lättare av den princip som grönt tänkande bygger på - oavsett om det gäller säkerhetspolitik eller något annat - att försöka förstå den andres motiv och se på sina egna argument och handlingar med den andres ögon.
Ta abortfrågan: om jag hade haft samma uppfattning som människor i den kristna högern så hade jag ansett att abort är detsamma som mord. Punkt. Har man den uppfattningen är det ju inte svårt att begripa att de är aggressiva, de menar ju att de vill förhindra mord. Ska man möta deras argument i syfte att få dem att förändra sina positioner måste nog retoriken vara annorlunda än när man bara ägnar sig åt att stärka den egna uppfattningen och ge kraft till ens egna åsiktsfränder.
Förstår "vi" det?
