God morgon! Säger jag till en timmerman. Som fått för sig att stiga ur sitt feta larvstadium i förtid. I växthuset visserligen, men ändå. Jag vet inte varför hen hamnat där, visserligen i barkspån men i alla fall.
Undrar om hen kommer att överleva, om det är bäst att ta in timmermannen i köket, placera hen i en blomkruka och hoppas på det bästa.
Många anser att de små liven är äckliga. Till skillnad från andra av de 120 arter av långhorningar - typ aspvedsbock- som finns i Sverige är de i vart fall inte så vackra.
Totalt sett finns det 27 000 arter i världen. Läser jag i den omistliga tidskriften Yrfän.
Husbock, som också är långhorning trots sina mindre antenner, är för övrigt inte så kul om de börjar käka upp huset där man bor. Deras liv är inte heller så festligt, kan jag ana - det kan ta trettio år tills de kryper ut ur puppan.
Frågan är om man försöker undvika världens elände - inklusive inrikespolitiken - när man börjar oroa sig för en timmerman i växthuset. Eller om det bara är en längtan till maj då man kan höra långhorningar gnida ryggplåtarna mot varandra. Det är nästan lika vackert som lärkan. Kan man tycka om man är på det humöret.
