Idag kan vi, i kraftfulla rubriker, läsa:
- "Trumps tvivel riskerar skada demokratin"
- "Trump skadar USA:s demokrati"
Men. När DN hävdar att Trump skadar "demokratin" så skulle man ju kunna tänka sig att en tidning av liberalt snitt skulle orka att redovisa och analysera istället för att, mer eller mindre uttalat, glorifiera det amerikanska valsystemet.
- Michael Winiarski, utrikeskommentator, meddelar att USA har ordnade och fria val.
- Sanna Torén Björling, korrespondent, ger sken av att amerikanska institutioner är omutliga sanningssägare - trots att dessa bluffat hela världen om massförstörelsevapen i Irak med förödande följder - som "skadas av Trumps ifrågasättande".
Det är som om Moderaterna och Socialdemokraterna skulle ta över SVT och TV4:s valdebatter. Skulle DN applådera det också? Tala om fria val? Och goda institutioner...?
Hur vore det om DN i sina artiklar om USA-valet hade den demokratiskt goda smaken att påtala att de fria val man talar om bygger på att kapitalstarka särintressen finansierar de två partier som värnar tvåpartisystemet.
Hur vore det om DN i sina artiklar om "fria val" och "demokrati" och "förtroende" orkade med att berätta vilka det är som får rösta i USA?
I senaste presidentvalet fråntogs 5,85 miljoner människor rätten att rösta - hälften satt i fängelse, hälften hade suttit av sina straff och fullgjort efterföljande övervakning.
(I USA förvaras runt 20 procent av världens fångar trots att landet endast står för cirka 5 procent av världens invånarantal. Ett skäl till detta är att fängelser, även med Clintons goda minne, i allt större utsträckning privatiserats så det finns starka, även börsnoterade, bolag som har intresse av att fler sitter inne längre. Totalt sitter nu nästan 0,8 procent av den amerikanska befolkningen bakom lås och bom. Vilket för övrigt innebär att den offentliga siffran för arbetslöshet kan sänkas... de som inte söker arbete räknas inte in.)
Varför är det som det är i USA när det gäller det som DN anser vara "fria val" och god demokrati?
Jo, den amerikanska modellen har aldrig varit tänkt att fungera demokratiskt; grundarna ville ha en "republik" snarare än en demokrati eftersom man ville "undvika pöbelvälde". Därav lever t ex kravet på registrering kvar. Och därför har Demokraterna försett sig med så kallade "superdelegater" som kan avgöra vilken som blir deras presidentkandidat. Ett system värdigt Putins parti. Men det skall vi liksom inte låtsas om.
Jag vet att den nedanstående frågan inte är lämplig att ställa eftersom Trump helt tydligt är en galning, med i många frågor förskräckliga uppfattningar, medan Clinton i svensk debatt upphöjs till något hon inte är. Är Trump mer benägen att trappa ner, det som den f.d. folkpartistiske ministern Hans Blix kallar, den amerikanska sheriffmentaliteten och som, enligt Blix, fått till konsekvens att terrorgruppen IS bildats? (Det sistnämnda en åsikt som fler än Blix hade innan Trump sa samma sak... då blev åsikten besmittad).
Är galningen Trump mer benägen att samtala med Ryssland - och därmed kunna tagga ner det som är på väg att bli en spiral som faktiskt riskerar leda till nytt storkrig - än Clinton som i debatterna snarast trappat upp tonen?
Det är mer komplicerat än svart och vitt. Det är snarare olika nyanser av svart... Sällan har jag saknat någon politiker på internationell nivå som jag nu saknar Bernie Sanders! Vars kampanj drev frågor, som t ex frihandel och kritik av Clintons agerande i Irakfrågan, som nu Trump driver, om än på ett vulgärt sätt. Vänsterdebattörer - och gröna debattörer - var då i sak och ideologiskt begeistrade, nu håller man käften. För säkerhets skull. Ynkligt.
Som sagt: Sällan har jag saknat någon politiker som jag nu saknar Bernie Sanders!