Det skall nog mycket till för en vettig människa att, när
opinionsföretagen frågar, erkänna att valsedeln kommer att kryssas med
Donald Trump. Det är ju ganska skämmigt.Sverigedemokraterna fick, under de år då det fortfarande uppfattades som sjukt att rösta på partiet, färre "röster" i opinionsmätningar än i riktiga val. Bakom skämskudden tänktes det tankar som man inte riktigt ville stå för.
Samma sak med Trump, åtminstone i stora kretsar. En amerikansk bekant berättar för mig att hen funderar på Trump men aldrig skulle säga det till någon i sin närhet. Varför? Inget bra svar. Tydligen en känsla att sätta någon sorts politisk elit på plats. Men han är ju galen, skrev jag tillbaka. Jo, skrev hen, men i alla fall...
Sägas ska att hen är högutbildad, genomgått en skilsmässa, har skulder upp över öronen och anser sig dåligt behandlad av sin chef. Jo, hen har alltid röstat demokratiskt, aldrig varit republikan. Men funderar på Trump.
Lägg till det att många av Clintons väljare snarare piskas till vallokalerna än går dit med entusiasm - man känner sig snarare tvingad att rösta mot Trump än för Clinton. De hjärtan som brann för Sanders brinner inte för Clinton. Det gäller att rösta på det minst usla.
Så hur många tar sig till vallokalerna? Avgör vädret? Trump gjorde väl inte bort sig mer än tidigare under nattens debatt, som förstås republikaner och demokrater, som äger organisationen som beslutar om debatter, sett till att inga andra än Trump och Clinton fick vara med. Det som förenar de två stora partierna är försvaret av triggade val där andra än dom själva skall hållas utanför. Egenintresset kan förena de som synes vara så osams. Men svensk media, vare sig ledarsidor eller SVT, har inte något att säga om den saken.
