Det finns inget dopningsfall. Ändå utesluts Abeba Aregawi från OS. Förmodligen utan att Svenska Friidrottsförbundet vet hur fort hon springer. Jag trycker man bär sig illa åt. Enligt alla de reglers som finns var hon inte dopad. Wada anklagade henne för att vara dopad, men har fått ta tillbaka beslutet. Det är illa. Ett år kanske har gått till spillo för Aregawi, förutom all oro.
Jag delar Stefan Holms uppfattning: hon är ju frikänd och bör behandlas som en sådan. Jag ska inte skriva något på temat "hade en vit kvinna född i Sverige behandlats så?" Då blir bara en drös läsare förbannade på mig och än mer förbannade för att det inte finns något kommentarsfält att berätta hur förbannade de är...
Hur som helst: Wada och Friidrottsfrbundet har inte betett sig schysst. Aregawi har stoppat i sig tabletter utan att ha koll, litat för mycket på sina ledare, tränare och omgivning. Priset blev högt. Men hon har likt förbaskat följt reglerna, som det tycks.
För fjorton år sedan lämnade Abeba sin hemby Adigra i Etiopien - där det till var svårt att ens få mat på bordet. Hon hade vunnit en skoltävling, fått chans att spinga sig och sin familj bort från fattigdom, hon tränade hårt, tog chansen och litade förmodligen på sin omgivning och dömdes av oss - inklusive Kajsa Bergqvist - som sällan eller aldrig haft tomt i kylskåpet. Domen blev hård, dömd för ett brott som inte existerat.
Hon blev frikänd och bör behandlas som en sådan. Det tillhör rättssystemets principer. Eller är straffet utdömt för att hon, som följd av sin uppfostran och sitt liv, svarat fel på en fråga ställd på ett språk hon inte behärskade i en debatt som handlade om världspolitik....
