 |
| Från 1994, inför EU-valet, vi kom ihop oss efter en teve-debatt... |
Hur det än blir kommer man att vakna upp dagen efter folkomröstningen och kunna konstatera att den konservativa regeringen sitter kvar - och att delar av ovanstående problem faktiskt härrör från den.
När jag hör och läser om debatten inför folkomröstningen blir en sak tydlig. Vi som har möjlighet att figurera i den offentliga debatten - jag ska kommentera resultatet i SVT i morgon bitti - har sällan personligen drabbats av nackdelarna av vare sig globalisering eller EU. Vi behöver inte känna oss hotade eller utanför, tvärtom kan vi bo där vi vill och utnyttja arbetskraft vars löner snarast drivs ner när arbetsmarknaden blir allt större och konkurrensen om jobben hårdare.
Kritiken mot oss är relevant. Vi lever på en europeisk gräddhylla - och en del av oss är obegåvade nog att förundrat titta ner på människor som inte begriper hur bra det blivit...
En del av oss som lever på denna gräddhylla vill jag inte ha att göra med. De är uppblåsta, fisförnäma och försöker inte på minsta sätt förstå de som inte lever på den stinnare medelklassens hylla. De ser ner på boende på landsbygden, ser ner på de som känner sig hotade, beskriver ofta de som känner sig främmande - i det som tidigare varit deras livsmiljö - som obildade och primitiva. De har en överlägsen attityd som snarast göder Sverigedemokraterna, Front National och Ukip.
På den andra sidan får man sällskap av rasister. Kanske blir det till slut Ukips valkampanj som gör att flest kommer att rösta för att stanna kvar. Ukip - som inte bara förordar direktdemokrati utan också är ett libertariansk parti (bland annat vill man ha platt skatt) - spelar förmodligen så mycket och så vulgärt på temat "vi mot dom främmande" att många värjer sig.
På den andra sidan får man sällskap av rasister. Kanske blir det till slut Ukips valkampanj som gör att flest kommer att rösta för att stanna kvar. Ukip - som inte bara förordar direktdemokrati utan också är ett libertariansk parti (bland annat vill man ha platt skatt) - spelar förmodligen så mycket och så vulgärt på temat "vi mot dom främmande" att många värjer sig.
Vilken sida man än skulle stå på inför den brittiska folkomröstningen så hamnar man i sällskap man helst vill undvika.
Så kan det vara i folkomröstningar. Men är tydligare än någonsin när man följer den brittiska debatten. Fakta, myter, bluffar och retoriska finter blandas i en ofta pinsamt antiintellektuell röra.
Å andra sidan kanske medborgare som skall rösta också kan mer om EU än tidigare. Jag är inte säker på att just detta gynnar den sida som vill stanna kvar i unionen. Byråkratin och vurmen för att i en alltmer sovjetiserad byråkrati sluka delar av demokratins grundbultar borde göra de flesta förskräckta.
Lägg till det de stora bolagens lobbymiljarder, slutenheten, marknadsfundamentalism inom områden som drabbar de små och gynnar de stora, avståndet mellan beslutande och de som drabbas av besluten. Inom stora delar av unionen har tvivel och motstånd ökat.
Detta utnyttjas skickligt av mörka krafter - som är de tongivande i kritiken inte minst eftersom de andra känner behov av att fjärma sig från dem och därmed på köpet också från EU-kritik. I Sverige har vi det läget. I andra länder, inte minst i gamla Östeuropa, finns även rädslan över att de rika, som följd av kapitalets frihet, kan sluka mark och lokala företag i snabb takt.
Så kan det vara i folkomröstningar. Men är tydligare än någonsin när man följer den brittiska debatten. Fakta, myter, bluffar och retoriska finter blandas i en ofta pinsamt antiintellektuell röra.
Å andra sidan kanske medborgare som skall rösta också kan mer om EU än tidigare. Jag är inte säker på att just detta gynnar den sida som vill stanna kvar i unionen. Byråkratin och vurmen för att i en alltmer sovjetiserad byråkrati sluka delar av demokratins grundbultar borde göra de flesta förskräckta.
Lägg till det de stora bolagens lobbymiljarder, slutenheten, marknadsfundamentalism inom områden som drabbar de små och gynnar de stora, avståndet mellan beslutande och de som drabbas av besluten. Inom stora delar av unionen har tvivel och motstånd ökat.
Detta utnyttjas skickligt av mörka krafter - som är de tongivande i kritiken inte minst eftersom de andra känner behov av att fjärma sig från dem och därmed på köpet också från EU-kritik. I Sverige har vi det läget. I andra länder, inte minst i gamla Östeuropa, finns även rädslan över att de rika, som följd av kapitalets frihet, kan sluka mark och lokala företag i snabb takt.
De redan utsatta är de som hårdast drabbas av att utsatta från andra länder konkurrerar om jobb, bostäder och social trygghet. Så det är inte helt fel att påstå att folkomröstningen till förfärande stor del handlar om de som kan utnyttja situationen och de som är utnyttjade. De som kan nyttja billigare arbetskraft för att städa sina toaletter mot dem som med allt sämre villkor skall städa deras toaletter.
Det hade känts fullständigt självklart att ställa sig på de senares sida om inte denna sida också befolkats av sådana som uppmuntrar till rasism och inskränkt nationalism. Ställer man sig där får man göra det med kraftfullt avståndstagande till andra som står på samma sida.
Jag är övertygad om att vi hade sluppit allt detta om EU byggts upp i stillsam takt, utifrån människors önskemål snarare än genom påbud ovanifrån, om man betraktat Sovjetunionens uppbyggande som ett skräckexempel istället för att ta över vissa delar av dess centralstyrning, detaljstyrning och slutenhet.
Och om man förstått att människor i gamla Östeuropa nyss frigetts från
Sovjetunionens ok och att tvånget från ett annat ok snarast skulle leda
till motreaktion, om man förstått att det sociala grundskyddet är så
mycket viktigare än fria marknadskrafter. Då hade vi förmodligen sluppit de krafter som växer inom unionen. Och varför inte: om man riktat in sig på att lägga golv för miljöskatter och miljöregler istället för tak, om man låtit bli att utvidga euron till ett allt annat än optimalt område.
Hur det än går i folkomröstningen: Brexit leder inte till armageddon för britterna, de kommer att få liknande villkor som Norge och Schweiz när fransoser och andra lugnat ner sig. Brexit skulle däremot kunna bli en spark i baken på EU-eliten, en spark för att montera om hela konceptet.
Men nu lär det inte bli så. Man kommer nog att rösta för att vara kvar.
Förresten: kommer man att rösta för utträde ur EU så lär man - precis som efter folkomröstningar i Danmark och Irland - få nya chanser att "rösta rätt". Eliterna avser inte att förlora slaget.
Själv vet jag inte hur jag skulle röstat om jag tillhört skaran brittiska medborgare som får rösta. Att se Ukips ledare stå och flina efter en valseger skulle kännas vedervärdigt. Och nog bygger åtskilliga problem, som människor drabbats av i Storbritannien, på politik man valt själva. Men EU-konceptet har bidragit. Och jag skulle offra ganska mycket för att bidra till att det förändrades i grunden.
Hur som helst: röstar man för att vara kvar, med det nya avtal man kommit överens om, så innebär inte det att det blir lugnt i EU. Flera länder kommer också att vilja förhandla om delar av regelverket - kaoset kan bli än större än om bara Storbritannien börjar förhandla om reellt utträde.
Men nu lär det inte bli så. Man kommer nog att rösta för att vara kvar.
Förresten: kommer man att rösta för utträde ur EU så lär man - precis som efter folkomröstningar i Danmark och Irland - få nya chanser att "rösta rätt". Eliterna avser inte att förlora slaget.
Själv vet jag inte hur jag skulle röstat om jag tillhört skaran brittiska medborgare som får rösta. Att se Ukips ledare stå och flina efter en valseger skulle kännas vedervärdigt. Och nog bygger åtskilliga problem, som människor drabbats av i Storbritannien, på politik man valt själva. Men EU-konceptet har bidragit. Och jag skulle offra ganska mycket för att bidra till att det förändrades i grunden.
Hur som helst: röstar man för att vara kvar, med det nya avtal man kommit överens om, så innebär inte det att det blir lugnt i EU. Flera länder kommer också att vilja förhandla om delar av regelverket - kaoset kan bli än större än om bara Storbritannien börjar förhandla om reellt utträde.
