Maktfrågor - såväl vad gäller ekonomisk makt som individens makt - är inte något man talar så mycket om i dagens MP. Konflikten mellan grön mångfald och kapitalistisk planekonomi har jag inte hört något om på mer än tio år. Här ett utdrag från en debattartikel jag skrev den 1 oktober 1988 i SvD - MP hade just kommit in i Sveriges riksdag som första nya parti på 70 år...
Den gamla skalan rätt-blått finns naturligtvis kvar – men
innebörden av det sakpolitiska innehållet är grumligt. De röda står för
förstatligande och/eller fondanonymitet. De blå står för bolagisering och
transnationell anonymitet.
Båda står således för tanken att avståndet mellan konsument
och producent skall vidgas, att ägandet skall vara diffust och att den
ansvarslösa anonyma ägarstrukturen skall förstärkas.
De gröna står för något helt annat. Självägda företag, självförvaltning,
brukarinflytande, en marknad där konsument och producent har ett
samförhållande.
Exempel på sakpolitiska ställningstaganden för att gynna
denna mångfaldens utveckling är att anställda – inte facket, utan jobbare, tjänstemän
och lokal företagsledning – alltid skall ha förköpsrätt till sitt företag då
detta säljs. Precis på samma sätt som kommuner har förköpsrätt då fastigheter säljs.
Mångfalden i näringslivet är nödvändig om konsumentinflytandet, det personliga
ansvaret och demokratin skall överleva.
Den röda filosofin, som går ut på att alla skall äga anonymt
genom förstatliganden, och den blå filosofin, som går ut på att alla bör äga
minst en aktie utan reellt inflytande och utan personligt ansvar i t ex Volvo
eller Electrolux, bygger på skendemokrati. Dessutom: Vad är den reella skillnaden
för individen när det gäller så grundläggande faktorer i demokratin som personligt
ansvar och inflytande över bolagen?
I båda systemen är slutpunkten planekonomi! Den röda
planekonomin där besluten tas i centralkommittéer eller politbyråer. Den blå
planekonomin där allt fler beslut tas i allt färre styrelserum hos allt
större multinationella företag. Var det verkligen detta liberalismens
företrädare menade? Är det verkligen detta som är ”en fungerande marknad”?
Sannerligen inte!
Mångfalden är en central grön fråga – den enfald som den
blåröda alliansens rörelse leder till är en fara för demokratin.
(-)
De gröna står också för mångfald inom familjepolitiken:
utökad föräldraförsäkring skall kombineras med
rätten att bli kommunal dagbarnvårdare för eget barn.
Föräldrakooperativ, arbetskooperativ, brukarinflytande är centrala delar i grön
familjepolitik.
(-)
Fördelningspolitiken: Här står tre partier – ett grönt , ett
borgerligt (c) och ett socialistiskt (vpk) för samma grundvärderingar: höjt
grundavdrag, momsen bort på mat, utjämning mellan fattiga och rika kommuner.
Traditionellt kan man säga att de tre partierna står till vänster i
fördelningspolitiken – betydligt mer till vänster än socialdemokraterna. I den
nya dimensionen skulle jag hellre vilja påstå att de tre partierna för en grön
fördelningspolitik medan moderaterna, folkpartiet och socialdemokraterna står
för en grå linje. För mig är nämligen grön politik: ekologisk grundsyn, kraftig
fördelningspolitik, makten över sitt liv, solidariska globala förbindelser."
(Hela artikeln finns här).
