Kärnkraften behövs!

Att ändra uppfattning kan vara en smärtsam process. Motstånd mot kärnkraft har varit en del av min identitet. Såväl min  politiska som personliga identitet. Att nu "komma ut" som "kärnkraftsvän" känns omskakande. Men en längre tids process har lett mig fram till att vare sig klimatet eller miljön eller människans välfärd kan räddas utan kärnkraft.

Låt mig ta upp något av den kritik jag framfört under lång tid och under senare tid under allt mer vånda.

Uranbrytning. Är faktiskt inte så farlig som kärnkraftskritiker vill göra gällande. Brytning sker på begränsade områden och miljöpåverkan är begränsad. I Sverige har vi tillgång till eget uran. Ranstad. Vi bör ta solidariskt ansvar för världens energiförsörjning och öppna upp för uranutvinning i stor skala. Visst blir stora områden mindre attraktiva att bo på, men det rör sig om landsbygdsområden som moderna människor ändå väljer bort till förmån för urbana miljöer som Stockholm, Göteborg, Malmö och till och med Umeå med sitt mörker och kyla.

Avfallshantering. Också denna sker på begränsade områden och i urberget där människan ändå inte har att göra till vardags. Modern teknik löser akuta problem och skulle problem uppstå i framtiden kommer morgondagens människa att lösa också det. För övrigt kan problem ge upphov till såväl arbetstillfällen som tillväxt. Problem skall inte underskattas som välfärdsbyggare,

Kärnkraftshaverier. Det är sant att sådana har skett. På begränsade områden. I debatten glöms att vi alla alltid är "utsatta" för bakgrundsstrålning vilken kan ses som bidragande, för att inte säga förutsättning, för evolutionen. Mer strålning kan påskynda denna, och därmed ses som ett hjälpmedel för att sätta lite fart på utvecklingen,  Och, oss emellan, vad hade Tjernobyl och Fukushima varit utan sina olyckor? Okända orter i periferin. En olycka i Oskarshamn skulle sätta denna ort på kartan. Och bortglömda människor därifrån, som till exempel Håkan Juholt, skulle få något att berätta. Människan är en berättande art!

Samband kärnkraft och terrorism. Ett nyvaket älsklingsargument för de fossiler som är kärnkraftsmotståndare. Men man glömmer att också stenklubban blev ett vapen i våldsdådarens hand. Och inte har vi en diskussion om att förbjuda knivar trots att terrorister skurit halsen av vanligt folk med just sådana. Så lite terror får vi faktiskt tåla. Att spränga moderna kärnkraftverk är inte så farligt sett till att vi är så många människor som ändå kommer att överleva.

Att ompröva gamla, som det visat sig, fördomar och vidskepliga föreställningar är smärtsamt. Att denna dag, den 1 april 2016, få komma ut som vän av kärnkraft känns befriande.Att stå på samma barrikaderna som Timbro, Metall, DN:s ledarsida och Miljövänner för kärnkraft känns vidunderligt. Låt oss ta kamp mot den utvecklingsfientliga effektskatten och gå en strålande framtid till mötes. Amen.