Miljön, makten och friheten, del 7: Fångade i en burka

Tidigare avsnitt: Ekonomismen blev den nya religionen, kapitalismens domptörer, som ser sig själva som spelare och världen som en spelplan, piskar fram köpandets och ägandets norm. Kapitalismen fungerar utan etik, utan miljöhänsyn och utan social anständighet. Men inte utan ekonomisk tillväxt. Men: det var inte tillväxt som gav oss bättre liv – det var strävan efter bättre liv som gav oss tillväxt. Nästa steg i samhällsevolutionen innebär inte att bättre liv ger tillväxt. Bättre liv kan vara mer kultur, mer social närvaro och mer fri tid. Precis som Marx, Mill och till och med konservativa tänkare en gång ansåg var det framtida målet.  

Alla tidigare avsnitt finns samlade här. 

Alla samhällen och epoker lever med sin världsbild, sin modell av verkligheten.  Genom att acceptera modeller för hur världen fungerar tenderar man att förneka sådant som kränker den invanda modellen. Jag skulle tro att det är därför det är så svårt att få till ett samtal om tillväxtsamhället och det ekonomiska systemet. Det är inte bara det att en ekonomisk elit tjänar på systemet. Det är också normbildningen som pådyvlar oss bilden av att det är det enda systemet. 

Det är förståeligt om människor blir rädda för idéer som talar om nya normer, nya strukturer, nya system. Under många år var kvinnor i Sverige motståndare till kvinnlig rösträtt. Under många år var majoritet medborgare motståndare till att homosexuella skulle prövas likvärdigt med heterosexuella när det gäller adoption.

Fångade i en konsumtionsburka

Det satsas enorma summor för att upprätthålla tillväxt- och konsumtionsnormen. Genom den betingande maktutövning som skapar just normer. Bara i Sverige krävs det insatser på långt mer än 40 miljarder kronor årligen – vilket är vad det militära försvaret kostar - för att försvara normen.  Det sker genom livsstilspropaganda, i form av reklam, vars syfte är att vi alltid - och snart sagt överallt - skall känna sug efter nya saker, att vi aldrig ska få möjlighet att vila i förnöjsamhet, att vi skall lära oss att konsumtion är en av de mest centrala delarna i våra liv. Livsstilspropagandan sveper in oss i ett moln av föreställningar. Det är dessa föreställningar som gör att det ekonomiska systemet kan upprätthållas.

Ger det ett gott liv? Eller bör vi befria oss? Skulle tro att de flesta skulle vilja bli befriade. Men vågar man?

Vi är fångar i en konsumtionsburka, friheten vi tror oss leva med är enbart frihet inom systemets väggar. De forskare som talar vackert om att vi alla måste bli planetskötare måste lära sig förstå mer än de ekologiska systemen, de måste lära sig förstå kraften i det ekonomiska systemet. Annars förbli vi fångar i ett system där vi steg för steg knaprar i oss planeten. Socialism utan ekologisk grundsyn räcker inte. Planeten överlever inte längre bara för att vi alla knaprar jämlikt.

Vi måste helt enkelt sluta knapra. Det är det som är utmaningen.

Men visst. Hopp finns. När allt fler fakta börjar bli besvärande för att upprätthålla trovärdigheten i den dominerande normen så växer så småningom en ny modell fram. Eller, för att tala med Thomas Kuhn, ett nytt paradigm växer fram. En vetenskaplig revolution uppstår. Man vaknar upp och ser något nytt i allt det man tidigare betraktat.

Det är som att titta på en dold bild som man kan hitta i barntidningar. Först ser man en motorväg, ett shoppingcenter och en bilkö. Man uppmanas att titta mer noga. Man ser bara den där motorvägen och det där shoppingtemplet i alla fall. Men plötsligt, helt oförhappandes, ser man hur tydligt som helst att bilden föreställer en sjö, några lamm och två lekande barn. Och man begriper inte varför man inte sett detta tidigare.

Att byta verklighetsbild kan ta lång tid. Det tog nästan 200 år för den kopernikanska modellen att ersätta den ptolemaiska, och långt in på 1700-talet arbetade åtskilliga vetenskapsmän utifrån en världsbild som om Newtons naturlagar inte existerade. 

För att inte tala om hur länge läkare vägrade att acceptera glasögon som medel att förbättra synförmågan – man lät till och med meddela att glasögon var något mystiskt, något nästan ogudaktigt. Men i botten låg prestige och egenintresse.  Man vill hel enkelt inte bli av med möjligheten att tillverka och sälja olika former av ögondroppar.

På liknande sätt försvaras den världsbild som omfattas av idén om ständig ekonomisk tillväxt. Det är givetvis svårt att tillskansa sig uppfattningar som man under ett helt liv har förkastat. Och kanske till och med försvarat sig mot, om inte med hugg och slag, så åtminstone med uppbådade av all retorisk styrka man haft att tillgå.

Precis som ögonläkarnas teser föll när verkligheten trängde på kommer också de tillväxttroende att ändra uppfattning. Den verklighet som möter oss nu är mer distinkt än den som läkarna försökte fly undan. Verkligheten nu består av klimatförändringar, återkommande finanskriser och det nakna faktum att ekonomisk tillväxt inte längre ger upphov till den mängd arbetstillfällen som den en gång gjorde.

Det irrationella har makten över vårt tänkande

Vi har ett ansvar att analysera och konkretisera en väg från Tillväxt- och konsumtionssamhälle till det vi kan kalla Utvecklingssamhälle. Det är inte lätt. Men ingenting blir gjort om vi inte ens vågar samtala om det. Den som på fullt allvar tror att vi kan konsumera oss ur finansiella kriser, till och med lånade pengar, bör sätt sig ner och fundera ett tag. Över livet, över samhället, över planeten. 

Min övertygelse är att många som gör det kommer att se möjligheterna. Inte bara för planeten utan också för det egna livet. Det gäller att räta på ryggarna.  Det gäller att konstatera att vi är så mycket mer än ekonomiska varelser. Det gäller att inse att vi är biologiska, sociala och kulturella varelser.

Det gäller att förstå att det är enorm skillnad att bygga ett samhälle för ekonomiska varelser och att bygga ett samhälle för riktiga människor. Som lever på en planet som gett oss unika förutsättningar att bygga goda samhällen där vi kan leva goda liv.

Vi måste lära oss leva upp till det namn vi gett oss själva: homo sapiens, den visa människan.