Förstår man vad 1,5 grader innebär för åtgärder? Kommer väljare att rösta på politiker som tar 1,5 grader på allvar?

Vi människor har, via  företrädare för världens alla länder, kommit överens om vad som måste göras. Men inte att vi avser att göra det.

Det första steget, att ha kommit överens om att 2-gradersmålet inte räcker - vilket bland annat tjatats om på denna blogg - är bra. Nu är man överens om att den genomsnittliga ökningen på jorden egentligen bör begränsas till 1,5 grader.

Frågan är bara om de som skrivit under begriper vad det innebär.

De närmaste åren kommer mycket lite att göras, vilket innebär att mer måste göras längre fram. Utsläppen måste vara nära noll redan 2035 år - men om inget görs snabbt måste utsläppen vara nära noll redan 2030 år. Det handlar ju egentligen om de totala utsläppen som görs, koldioxid ackumuleras.

Man har inte vågat konkretisera tidsbestämda globala utsläppsmål. Avtalet börjar gälla först 2020 och det mesta tyder på att utsläppen snarast kommer att öka fram till dess. För att få snurr på det hela borde utvärderingar ske varje år, nu skall de ske vart femte.

Kort sagt: gör vi inte mycket redan nu under demokratiska former, så riskerar vi att demokratin senare inte klarar av de åtgärder som behövs.

Det man än så länge lovat i utsläppsminskningar pekar på en genomsnittlig temperatuthöjning på 3 grader.

Det som krävs är en teknisk utveckling i en takt vi inte sett skymten av tidigare, tekniken måste också sjösättas samtidigt som vi förstår att a) innehållet i ländernas BNP måste förändras radikalt och b) att vi inte kan fortsätta att bygga system på idén om evig tillväxt.

Vi måste förstå att när varor blir allt billigare - gäller bland annat ny teknik för hushåll - så kan inte detta bortfall i BNP ersättas med att allt fler varor tillverkas. Vi måste också börja reflektera över att frihandel har som mål att öka mängden varor till billigare pris. Detta är politiskt känsligt, kanske är det därför transporter och varuflöden tas inte upp i avtalstexten.

Dessutom räcker det inte att bygga ut vindkraft och solkraft på det sätt som sker nu - det vill säga att lägga den ovanpå den olja- och kolenergi som redan används. Världens konsumtion slukar alltmer energi eftersom världens befolkning ökar och den globala medelklassen, med ökande konsumtionsvanor, blir allt större.

Således: menar man allvar med 1,5 grader så krävs stora förändringar. Utifrån mitt politiska perspektiv är det bra förändringar - att rädda klimatet och att skapa goda samhällen med bra liv är ingen motsättning. Men de förändringar som krävs - t ex att ta ut ökad produktivitet i form av fri tid istället för mer pengar och införa en radikal grön skatteväxling - motsätts av den överväldigande politiska majoriteten.

Världens ledare har visat att de fattat vad vetenskapssamhället säger. Men ingenting i avtalet säger att de avser att föra en politik som tar hänsyn till det. Där står vi idag. Kommer medborgare att rösta på politiker som avser att ta 1,5-gradersmålet på allvar? Har vi glömt redan till annandagsrean?

PS! 
Debatten on pengar handlar om hur mycket pengar de som släppt ut mycket under många år skall betala till de fattiga, vars historiska utsläpp är jämförelsevis små, för att finansiera a) skador och förluster som uppkommit och uppkommer samt b) åtgärder för anpassning till förändrat klimat. Tolkningsutrymmet för vad som får räknas in i klimatpengar är mycket stort. Utlovade pengar är på tok för små.

Debatten om klimaträttvisa handlar om historiska utsläpp - västvärlden har industrialiserat med hjälp av fossila bränslen som lett fram till klimatförändringar som nu hårdast slår på andra. Men, och nu börjar det bli jobbigt på individnivå, klimaträttvisa handlar också om att vissa individer lever på ett sätt som innebär stor påverkan på klimatet - bör klimaträttvisa därför innebär att varje individ har ett begränsat klimatkonto ur vilket man kan göra uttag för egen del?