Hur mycket förlorar du på barnen idag då?

Sitter i matsalen på hotellet med bokhyllor på väggarna och äter lite frukost. Ska iväg till Nyhetspanelen igen. Jag är ganska ensam i matsalen och läser en artikel som är några dagar gammal. Det gäller att förbereda sig inför ämnen som kommer upp, anar att det kan bli mycket om barn: vårdnadsbidrag, pappaledighet, skola och allianspolitiker.

 Läser: "Att ersättningstaket är så högt som 37 000 kronor i månaden gör att pappan, som ofta har högre inkomster, kan vara hemma utan att förlora mycket mer än om mamman är hemma."

Jag läser meningen flera gånger. Den finns i en DN-artikel om vabbande och vobbande, som har sin högsta frekvens så här i februari. Barn är sjuka, föräldrar skall "ta hand om dem", man "förlorar" på det.

Jag blir så trött på de där resonemangen. Man förlorar inte ett skit när man är hemma hos sjukt barn. Man vinner. Däremot förlorar man en hel massa när man skaffar sig arbete, vanor och kostnader som gör att man inte anser sig ha råd att vara med sina barn när de är sjuka trots att man inte har karensdag och kan få ersättning upp till 37 000 kronor.

Problemet är inte, för de flesta med goda inkomster, att barn är sjuka några dagar utan den inställning och de värderingar man har. Och de prioriteringar man gör. Och de verkar - i vart fall i mina ögon - vara sämre hos den övre medelklassen än hos den nedre. Som om större inkomster på något sätt skall ses som en kompensation för att man blivit alltmer korkad. Ett virus som trivs i ett samhälle som präglas av ekonomism, där alla värden reduceras till kronor och ören. Barn leder till förluster...

Jodå, mycket riktigt hittade man också i underlaget till det beslut som skulle leda fram till "maxtaxa på dagis" just det ekonomistiska argumentet, omskrivet i klartext så här: "Ungjävlarna hindrar sina föräldrar att arbete heltid och övertid, vilket leder till att de där små olönsamma varelserna håller tillbaka tillväxten. Därför inför vi maxtaxa på dagis så att föräldrar stimuleras att öka sin arbetstid, vara borta mer från det improduktiva umgänget med sina ungar."

Tänker på Verkstadsföreningen som, när riksdagen beslutat att sänka normalarbetstiden till 48 timmar i veckan, beklagade sig över att särskilt äldre arbetskraft använde den fria tiden till något så improduktivt som arbete i sina koloniträdgårdar.  Istället för på verkstäderna.

Vi borde införa maxtid på dagis/förskola. Vi borde stimulera fler föräldrar att arbeta deltid snarare än heltid - det kan vi göra genom att höja grundavdraget rejält och istället (bland annat) höja skatten på den del av inkomsten som ligger över genomsnittet. Låt istället människor arbeta längre upp i åldrarna för att i nödvändig grad kompensera bortfallet av arbetande timmar i samhället.

Det finns inget större utanförskap än att vara på jobbet så mycket att man lever utanför barnens vardag och köper in RUT-tjänster för att någon annan "skall ta hand" om dem. Med vilket rätt förvandlar man barn till accessoarer?

Slut för idag, tack för idag. Ilskna kommentarer mottages lika hjärtligt som medhållande...