Populister och realister och Grekland

Det verkar som om ett helt etablissemang - också i Sverige - med allmänt illamående ser på Grekland. Illamåendet beror inte på att europeiska banker under många år lånat ut pengar - och fåtalet kunna sko sig lite extra av lämpligt utformade bonusar - för att sedan lobba bort risken och placerat den hos de skattebetalare som främst utgörs av de som bär den europeiska vardagen på sina axlar. Inte de kapitalstarka, men de kapitalsvaga, allt i enlighet med den gyllene regel som ännu gäller i vår tid.

Nu har visserligen Greklands politiska höger- och vänsteretablissemang bäddat synnerligen illa i alltför många år. Bland annat fick man för sig att man skulle kunna upprätthålla en ekonomisk tillväxt på över fyra procent som någon sorts naturlag... De som passade på att utnyttja den usla bäddningen har varit banker i Europa - man lånade ut pengar först till låga räntor och sedan när man fångat in dem till allt högre riskräntor. Risken lobbade man emellertid bort genom att låta skattebetalarna stå för fiolerna om det skulle gå åt helvete. Vilket det förstås gjorde.

Människor har farit illa i Grekland. Ett parti som lovar mat till hungrande - och el och sjukvård till de som inte har råd att köpa den - kallas "populistiskt". De som vill rädda banker och ge fri lejd till de som redan samlat på sig i överflöd kallas "realister" och ansvarstagande. Jag är innerligt trött på beklagande ledarskribenter och kränkta ekonomijournalister som förmodligen aldrig somnat hungriga eller tvingat släcka mysbelysningen för att elen stängts av i det med ROT-bidrag ombyggda köket.

Syriza vann valet. Inte lär dom föra grön politik. Och människor som röstat på dem kommer att bli besvikna. Många kanske inte har hört att partiets retorik förändrats inför valet, blivit försiktigare. Talet om att folkomrösta om nya EU-avtal, avveckling av medlemskapet i Nato och förstatligande av banker har fått vika undan. Men illa drabbade kan komma att få det lite drägligare, sjukvården kanske kan börja fungera, de rika kanske kan få börja dela med sig, gamla skeppsredare tvingas ta ansvar. Det är ett steg i rätt riktning om man utgår från att politik är till för människor och inte för kapitalet - borgerliga och socialdemokratiska surkart kan få säga vad de vill. Har man inte politik för människor i första hand ska man bort. Det gäller på fler ställen än Grekland.

Skulderna. Ja, det är klart att stora delar måste skrivas av. Det vet ju alla. Euron? Tja, den lär knaka i fogarna, även om ett utträde också kommer att kosta. Ett utträde med en flytande valuta - och motverkande av kapitalflykt vilket väl såväl Argentina som Island ägnade sig åt när de låg på konkursens rand - skulle dock kunna medföra att den nya regeringen skulle kunna genomföra mer av sina sociala ambitioner: rimliga kollektivavtal, högre lägstalöner och fler inom sjukvården. Dessutom skulle man underlätta för demokratin att överleva i viss anständighet och norpa tillbaka turister från Turkiet. Lätt blir det inte.

Även om Grekland får viss skuldavskrivning så medför det inte att problemet med euron försvinner: valutaområdet är lika icke-optimalt idag som igår. Det är rent ut sagt befängt.