Dilemman: Medfinansiering eller egenfinansiering?

Statens medicinsk-etiska råd har meddelat att medfinansiering bör stoppas i sjukvården. En debatt med massor av dilemman.

Om A väljer att spara pengar, istället för att konsumera prylar, åka till Thailand och gå på krogen, ska då inte A ha rätten att satsa egna pengarna på att medfinansiera en bättre hörselapparat än vad landstinget betalar? Eller, efter en starroperation, speciallinser som upplevs bättre än de som bekostas med skattemedel? Om hen vill ha det där lite bättre, ska hen behöva betala hela priset för hörselapparat och speciallinser (egenfinansiera) detta då?

Den som känner sig trygg med sin något dyrare blodtrycksmedicin, ska inte den få betala mellanskillnaden i pris mellan den och den något billigare som apoteket beordrats skriva ut för tillfället? 

Skälen för medfinansiering är främst: man har betalat skatt - som bör ses som en försäkring - och då bör man få ut en del när man behöver det. Och detta bör inte begränsa valfriheten, lika lite som det bör medföra extra kostnader för det det offentliga. Skälen mot är egenfinansiering formuleras av etiska rådets ordförande och nuvarande, eller före detta, ledamöter i etiska rådet från FP, C, KD, MP, S och V:

• Det är patientens behov av vård, inte hennes möjligheter att betala, som ska avgöra vilken insats den offentliga vården ska erbjuda.
• Medfinansiering kan komma att påverka värdegrunden för hälso- och sjukvården – vård ska ges på lika villkor efter behov.
• På sikt skulle medfinansiering kunna leda till en offentlig hälso- och sjukvård där basnivån blir lägre än i dag – det finns en uppenbar risk att vi gradvis överger tanken om en vård av hög kvalitet till alla.
• Förtroendet för den offentliga hälso- och sjukvården skulle äventyras.

Det ligger mycket i denna analys. Å andra sidan: om A nu medvetet valt att spara istället för att slösa - och dessutom betalt sin skatt utan att knorra - skall hen då tvingas att betala hela kostnaden för hörselapparaten eller speciallinserna eller blodtrycksmedicinen? Och därmed inte få del av något av det som den inbetalda skatten skulle bekosta på ålderns höst? Ska inte skatten ses som en försäkring?

Dilemmat blir förstås värre när man lever i ett samhälle med stora ekonomiska klyftor, där det förstås inte främst handlar om huruvida man prioriterat utlandssemestrar och krogbesök eller sparande för att få lite guldkant på ålderdomen. Men den dimensionen finns också.

Hade vi haft ett jämlikt samhälle, där klyftorna varit betydligt mindre än idag och där det tydlig politisk vilja att bassjukvården inte riskerade att bli sämre, hade jag varit fullständigt säker på vad jag tyckt: medfinansiering är okej. Nu behöver jag fundera på frågan.

Hade jag varit politiker och fått en mikrofon uppkörd under näsan för att uttala mig finns en  risk att jag känt mig tvingad att ha en uppfattning. Den som inte svarar riskerar att någon tevejournalist med ett hånflin i mungipan gottar sig åt detta. Ibland är det skönt att inte vara politiker.

PS! Det finns många dilemman...
I tidningen Skogen beskrivs i senaste numret hur  en skogsägare skött skogen med så varlig hand att skogen är så ekologiskt välskött att den bör bli totalt skyddad som reservat där skogsägaren inte får fortsätta med sin varliga skötsel. Han gör motstånd mot detta. Han känner sig straffad därför att han varit varlig istället för att i årtionden behandlat skogen som myndigheter rekommenderat i en tid när kalhyggen och ensidig trädplantage varit normen. Den som betett sig oekologiskt, den som inte varit varsam, får fri tillgång till sin skog. Den som skött sig får inte längre ta vare sig julgran eller ved till husbehov.

Ett annat dilemma. Brevens Bruk. En levande kulturmiljö. Anses vara Närkes bäst bevarade bruksmiljö av riksintresse. I centrum ligger en av brukets två dammar med välbevarade kulturhistoriska byggnader. Hela området är helt enkelt vackert. Dammarna har funnits i flera hundra år, utgör byns själ. Nu krävs att fisktrappor byggs såväl i anslutning till dammarna som till en intilliggande sjö. Kostnaden för fisktrappor beräknas till 15 miljoner - vilket sägs vara ekonomiskt omöjligt för kraftägaren. Bruket kan då istället återställa miljön som den såg ut för flera hundra år sedan - vilket innebär att den vackra dammen i byns centrum "förvandlas till en rännil". Dilemma kan man tycka.